Ska ni adoptera och bor i Norrbotten?

fabberman: tack för tipset, det ska jag kolla upp!

MollieN: Vad spännande att vänta på ett syskon.  Från vilket land har ni adopterat ert första barn? Blir nummer två från samma? Vi kommer pga vår ålder inte att hinna adoptera ett syskon. Känns det annulunda jämfört med när vi var inne i första adoptionsprocessen?

FLL: Då är ni nästan i samma fas som vi då, intressant!  Vi funderar även vi en hel del kring detta med särskilda behov...inga lätta funderingar. Vi kikar också lite på länder men tänker att vi får ta en dialog med BFA (blir mest troligt de för oss) sen när utredningen är helt klar. Har ni kontkat med några andra som ska adoptera?    

Kan tänka mig att väntan är liiite lättare när man väntar på nr 2. Det känns så långt borta innan vi har vår lilla ängel här hos oss så jag försöker undvika att tänka på tidsperspektivet. Tanterna på sos är tillbaka i mitten av augusti och då ska vi "jaga dem med blåslampan" ...så att utredningen blir klar och beslutet kan klubbas i nämnden. Jag försöker att dela upp hela processen i delmål som vi firar av när de är klara...då känns det liiiite lättare .

Jo, det är svårt detta med särskilda behov...var går min gräns, vad känner jag i hjärtat är okej? Mest troligt lutar det åt något land i öst för vår del med tanke på ålder, längd på äktenskap etc. Och då är det ju detta med alkoholskador som så många pratar om. Har någon var er träffat något barn som har någon form av alkoholskada? Vad upplevde föräldrarna som särskilt svårt? Eller blev det inte så knepigt som "alla sa"? 

Hej!
Ja, nu var det länge sen, bättre sent än aldrig . 

Vi är äntligen också klara med medgivandeutredningen, vilket känns skönt. Samtidigt känns det som om det är nu det börjar...att verkligen ta ställning kring detta med SN...vad känner vi, vad vill vi...och vad är möjigt utifrån ålder, krav etc. Hur mycket orkar vi med? Hittade på Mia:s hemsida olika rapporter om hur adoptionsprocessen går till i några olika länder...och suck...kände jag när jag lästa om processen i flera östländer. Så för stunden är vi inne på Sn från Kina. Psykiska handikapp skrämmer mig mycket mer än ett fysiskt. Hur tänker ni FLL? Har ni landat i något land?

MollieN: Å så spännande att er ansökan är i Sydafrika nu. Verkligen väntans tider. Måste kännas bra att vara på gång.     

Nu vet jag inte var ni bor någonstans i Norrbotten, vi bor i Luleå, så om någon av er i är intresserade av att träffas vore det trevligt! Alltid intressant att utbyta tankar om livet och adoption "in real life".