• Holyrock

    Vad ska jag göra åt min flickvän?:( hjälp

    Jag har nu varit tillsammans med min tjej i nästan ett halv år. Hon har alltid varit en person man har haft svårt att få kontakt med i början, snäll och trevlig är hon! Men hon har väldigt mycket intrigitet, hon är lite hård i sättet. Hon har har haft en väldigt dåligt uppväxt, vilket nog har lett till hennes syn på saker och ting och hur hon e som person..men till saken! Nu på senare tid har hon blivit väldigt tillbaka dragen, säger inte mycket rör mig inte mycket heller..på vissa privata delar på hennes kropp försöker hon undvika att jag skall ta på dem nu..hon har fått 2 utbrott och knappt kunnat andas från ingenstans och hon säger att hon hatar mig för att jag fick henne att älska mig, borde jag hålla i henne även om hon gör motstånd när hon får utbrott så hon lugnar ner sig å vet att jag inte kommer försvinna eller något liknande, eller borde jag bara vara kall å inte bry mig om utbrotten? Jag vet att hon behöver mycket kärlek för det är något hon aldrig fått, hon är uppväxt väldigt kallt och känslolöst. Vad ska jag göra?


  • Svar på tråden Vad ska jag göra åt min flickvän?:( hjälp
  • ChaosMum

    Få henne att söka hjälp och få stöd i det hon går igenom tror jag.
    Det låter ju som hon har en trasig själ och du ska aldrig dra det lasset, däremot stötta men inte vårda.


    Karma is a bitch and I love bitches ;)
  • Holyrock
    ChaosMum skrev 2013-07-08 00:18:59 följande:
    Få henne att söka hjälp och få stöd i det hon går igenom tror jag.

    Det låter ju som hon har en trasig själ och du ska aldrig dra det lasset, däremot stötta men inte vårda.

    .

    Hon vägrar att söka hjälp. Hon säger att "hjälp menas med svag" minns en gång hon hade brutit fingret, hon vägrade att kolla upp det, tills hon började spy för att hon hade så ont. Vissa kanske behöver hållas mot sin vilja i situationer som såna.
  • alexDeLarge
    Holyrock skrev 2013-07-08 00:52:35 följande:
    .

    Hon vägrar att söka hjälp. Hon säger att "hjälp menas med svag" minns en gång hon hade brutit fingret, hon vägrade att kolla upp det, tills hon började spy för att hon hade så ont. Vissa kanske behöver hållas mot sin vilja i situationer som såna.



    Tycker jag verkligen inte. Det är upp till var och en. Att hålla fast någon MIT sin vilja är varken lagligt eller juste.
    Alltid anarkist. Kunnig inom juridik och medicin.
  • Marie-anne

    detta låter kanske elakt, men man kan faktiskt tvångomhänderta folk som vägrar se att dom har problem, kanske en ide om inget annat hjälper?

  • Holyrock
    Marie-anne skrev 2013-07-08 00:55:10 följande:
    detta låter kanske elakt, men man kan faktiskt tvångomhänderta folk som vägrar se att dom har problem, kanske en ide om inget annat hjälper?



    det låter inte alls elakt! Det är på gränsen till att hon är en fara för sig själv om hon inte får någon hjälp snart. Jag kommer inte kunna sitta och se när hon förstör och plågar sig själv. Hon äter knappt mat längre heller..idag har hon bara ätit frukost och sen bara legat i soffan med "mjukis" kläder å sett tv, vilket hon har gjort nu i nästan en vecka. Vet inte alls vad jag skall ta mig till, älskar henne så otroligt och det gör ont att se henne såhär.
  • Omogen citron
    Marie-anne skrev 2013-07-08 00:55:10 följande:
    detta låter kanske elakt, men man kan faktiskt tvångomhänderta folk som vägrar se att dom har problem, kanske en ide om inget annat hjälper?



    Det kan man bara göra om de är en stor fara för sig själv eller sin omgivning. Så är det inte i det här fallet.
  • alexDeLarge
    Omogen citron skrev 2013-07-08 01:31:38 följande:
    Det kan man bara göra om de är en stor fara för sig själv eller sin omgivning. Så är det inte i det här fallet.



    Nej det finns inte ett sådant krav. Men ts sambo är på tok för frisk för att det ska vara juridiskt försvarbart att inleda psykiatrisk tvångsvård.
    Alltid anarkist. Kunnig inom juridik och medicin.
  • Musik
    Holyrock skrev 2013-07-07 23:54:14 följande:
    ... hon säger att hon hatar mig för att jag fick henne att älska mig,..
    Kan detta tyda på att hon är rädd för att bli lämnad? Så istället för att bli lämnad så väljer hon att stöta bort dig.
  • Holyrock
    Musik skrev 2013-07-08 05:31:40 följande:
    Kan detta tyda på att hon är rädd för att bli lämnad? Så istället för att bli lämnad så väljer hon att stöta bort dig.



    Jag vet inte alls vad det är som pågår. Hon blev sexuellt utnyttjad för ett bra tag sedan så vet inte om det ligger något i det..
  • Ripped

    Skadad är hon no doubt... du lär välja själv om du orkar. 6 månader är ju inte en så lång tid tillsammans.. om hon vägrar ta hjälp för ett destruktivt beteende kommer du få äta det.. jag skulle nog gå vad händer om ni blir med barn?!

  • 40 åringen

    Du låter som rätt kille för henne. Ta inte åt dig av att hon stöter bort dig. Hon testar, kanske omedvetet, om du stannar kvar. Visa att du finns där och tänker stanna kvar. Det kan ta månader och kanske år innan hon vågar öppna sig för dig och säkert ytterligare några år innan hon är så stark att hon vågar gå i terapi. Det tog nog 4-5 år innan jag kunde lägga handen på min frus rumpa utan att hon blev stel som en pinne. Kroppens minne är starkt och vi har övat mycket. Har hon utsatts för övergrepp så tar det tid att hela själen och kontrollera sina reaktioner. Men med tid och aktiv träning /terapi så går det. Min fru njuter av beröring överallt idag men så har det också gått 10 år sedan jag fick veta vad hon utsatts för.

    Om du vill ta den enkla vägen så lämnar du henne. Ingen skulle klandra dig för det. Vill du vara en hjälte så kämpar du för och med henne. Ingen människa är så förstörd att den inte går att laga. Om du lyckas kommer du vara hennes riddare i vit rustning för alltid...

  • Holyrock
    40 åringen skrev 2013-07-08 18:49:21 följande:
    Du låter som rätt kille för henne. Ta inte åt dig av att hon stöter bort dig. Hon testar, kanske omedvetet, om du stannar kvar. Visa att du finns där och tänker stanna kvar. Det kan ta månader och kanske år innan hon vågar öppna sig för dig och säkert ytterligare några år innan hon är så stark att hon vågar gå i terapi. Det tog nog 4-5 år innan jag kunde lägga handen på min frus rumpa utan att hon blev stel som en pinne. Kroppens minne är starkt och vi har övat mycket. Har hon utsatts för övergrepp så tar det tid att hela själen och kontrollera sina reaktioner. Men med tid och aktiv träning /terapi så går det. Min fru njuter av beröring överallt idag men så har det också gått 10 år sedan jag fick veta vad hon utsatts för.

    Om du vill ta den enkla vägen så lämnar du henne. Ingen skulle klandra dig för det. Vill du vara en hjälte så kämpar du för och med henne. Ingen människa är så förstörd att den inte går att laga. Om du lyckas kommer du vara hennes riddare i vit rustning för alltid...
    Tack för ditt svar. Vad jag känner i dags läget så kommer jag aldrig lämna henne, jag känner att det är min tur att hjälpa någon. Hon hjälpte mig väldigt mycket förr, ( då vi inte hade ett förhållande) men jag känner henne redan så väl att jag kan se på henne när något tynger henne, hennes kroppsuttryck hennes beteende osv. En gång när jag hade druckit lite väl kanske..så ifrågasatte jag henne varför hon är så ''rädd'' eller rättare sagt instängd, då sa hon som hon då sagt förr '' Äsch det är bara någon fas, alla har sina dåliga dagar'' men jag vet att inte är någon ''fas'' det är regelbundet nu. Jag ifrågasatte henne väldigt mycket den kvällen, konfronterade henne tills hon gav mig en lavett och började gråta och bröt ihop, hon försökte sedan att lämna lägenheten men jag höll i henne när hon gjorde motstånd tills hon var helt slut. Var det fel av mig? att hålla fast någon mot sin vilja? jag försökte väl mer visa att jag inte tänkte lämna henne eller döma henne oavsätt vad som tyngde henne. Har på senare tid fått lite ångest, men kan inte säga att det var helt fel heller!
  • Musik

    Jag vet inte hur öppen du är mot henne men jag tror att det är bra för henne att du hela tiden berättar hur du känner dig och vad du tänker. Det får henne att känna sig tryggare. Och trygghet är precis vad hon behöver bland annat.

  • 40 åringen
    Holyrock skrev 2013-07-08 19:39:16 följande:
    Tack för ditt svar. Vad jag känner i dags läget så kommer jag aldrig lämna henne, jag känner att det är min tur att hjälpa någon. Hon hjälpte mig väldigt mycket förr, ( då vi inte hade ett förhållande) men jag känner henne redan så väl att jag kan se på henne när något tynger henne, hennes kroppsuttryck hennes beteende osv. En gång när jag hade druckit lite väl kanske..så ifrågasatte jag henne varför hon är så ''rädd'' eller rättare sagt instängd, då sa hon som hon då sagt förr '' Äsch det är bara någon fas, alla har sina dåliga dagar'' men jag vet att inte är någon ''fas'' det är regelbundet nu. Jag ifrågasatte henne väldigt mycket den kvällen, konfronterade henne tills hon gav mig en lavett och började gråta och bröt ihop, hon försökte sedan att lämna lägenheten men jag höll i henne när hon gjorde motstånd tills hon var helt slut. Var det fel av mig? att hålla fast någon mot sin vilja? jag försökte väl mer visa att jag inte tänkte lämna henne eller döma henne oavsätt vad som tyngde henne. Har på senare tid fått lite ångest, men kan inte säga att det var helt fel heller!



    Man ska nog vara ganska försiktig med att hålla fast någon med våld. Att försöka krama om hårt tycker jag är okej så länge man släpper om hon försöker komma loss. Att släppa taget är inte det samma som att lämna... Men som Musik sa, berätta för henne precis hur du känner och tänker i olika situationer så blir det nog bra. Det är så man bygger förtroende...
Svar på tråden Vad ska jag göra åt min flickvän?:( hjälp