Har ni känla av vilket kön ni bär på?

Jag kände på mig att det var en pojke redan från början och ja det stämde på UL sen också.

Jag har känt starkt vilket kön jag burit. Det har stämt varje gång med UL och vad det blev.
Flicka, flicka, pojke.

Första graviditeten var jag tvärsäker på en flicka och det var det också.
Andra, med tvillingar, var jag lika säker på två pojkar. Det var två flickor.

Graviditet 1: Stensäker på en kille - ut kom en tjej.
Graviditet 2: Helt 100 på att det var en pojke - ut kom en pojke.
Graviditet 3: Trodde på en flicka - ut kom en pojke.

Gjorde inga köns-ul då det absolut inte var viktigt för mig att veta könet innan.   

"Visste" att jag väntade en flicka så fort jag fick reda på att jag var gravid och visst var det en liten tjej i magen. Men man har ju 50% chans att ha rätt också

Tror det mest handlar om önsketänkande och tur. :P Men jag hade rätt i att jag väntade en flicka. Kände jag på mig så fort jag plussade...

Kan inte säga att jag "kände". De flesta av mina vänner har söner och jag har alltid tänkt som ung att jag ska ha en son och sen en dotter. Min förstfödde är en son.
Är i v26. Känner inget denna gång heller. Skulle vara jättekul med en tjej nu. Vad det blir spelar ingen roll. Har inte gjort könUL.
Kanske min önskan är en känsla, vem vet?

Jag har haft starka känslor varje gång om vilket kön jag burit. De två första barnen har jag haft rätt på och den sista får vi se när som då den är beräknad om 11 dagar. Enligt UL väntat jag en tjej som jag tror men man vet aldrig.

va roligt att höra att det stämmer i de flesta fallen! Tack för era svar!

Var helt säker på en kille, ut kom en tjej

Jag var säker på en liten grabb hela graviditeten, på RUL frågade jag om kön och bm "trodde det var en pojke". Och visst var det en pojke!

första gången var jag helt bombsäker på kille. Och det va det. Nu tror jag på tjej, men försöker tänka att det kanske är en kille iaf. jag menar det kanske bara var "tur" att jag trodde rätt sist :)

Första gången trodde min sambo stenhårt på en flicka o jag påverkades mer av det än jag insåg. Har bara systrar själv o de i min omgivning son hade fått barn de senaste åren hade alla flickor. Men en pojke blev det, o jag fann mig snabbt trots att jag blev lite förvånad.. När vi skulle åka hem fr BB sa min sambo "Det känns helt rätt och självklart att han är vår, men det känns lite konstigt att åka härifrån utan vår lilla flicka". Nu när jag redan är "pojkmamma" föreställer jag mig det framtida barnet som pojke, men tänker på bebisen i magen som en flicka. Vill inte veta innan så har tackat nej t både BM o läkare som förutsatt att vi ville ta reda på kön. När vi väntade sonen för fem år sedan var det ingen big deal, men nu är det många som verkar tycka det är konstigt , så en attitydförändring, även hos vårdpersonal verkar ha skett. Bra att var o en får älta själva, men lite tröttsamt att förklara sig om man väljer annorlunda än majoriteten.

Så var det ungefär för min också med min första. Jag hade en känsla från början att det skulle bi en kille men mannen trodde starkt att det var tjej. Vi ville inte heller veta och alla i personalen som vi stött påförutom vår bm förvånades över att vi inte ville veta vad jag bar på!
Vi ska hålla vid samma nu!

Nu har vi tagit reda på könet
Första gången stämde min känsla om att det var en pojke. Nu andra gången sa känslan att det var en flicka en stark känsla sådan men rul sa att det blir en pojke tog några timmar att släppa den känslan!