Jag håller med om att man kan bli skraj när man läser allt som skrivs här om waldorf... Men eftersom du har trivts på förskolan tycker jag att det är väl bara att prova! Och fråga dem allt du undrar över...
Jag har två barn som går i waldorf. Jag var inte så påläst när de började, men har fått lära mig lite efterhand... Och i slutänden tycker jag att det är mycket de aktuella pedagogerna som avgör, inte pedagogiken i sig. Andra saker som spelar in för mig är t.ex.: föräldraengagemanget, barngruppens storlek (litenhet), miljön, uteleken, maten, kompisarna... Självklart även att leken får mycket utrymme och värderas, det är ju centralt i waldorf. Man vill att barnen ska lära sig "inifrån och ut". Men jag har inte upplevt att mina barn hämmats eller hållits tillbaka i sin vetgirighet och nyfikenhet för det.
Man sysslar ju inte med bokstäver och siffror aktivt speciellt mycket i förskolan på waldorf. Men man kan ju göra sådant hemma om man vill (om barnet vill). Jag har inte upplevt något negativt bemötande när min flicka lärde sig läsa osv. Jag har tänkt att det är en trygg uppväxtmiljö för henne, där hon blir sedd, bemött och omtyckt för den hon är. Det har varit prio för mig, särskilt i förskoleåldern känns det avgörande.
Men var och en måste ju göra sitt val... Säkrast att göra det utifrån sin erfarenhet. (Och därmed inte sagt att det är något dåligt med att ta del av andras erfarenheter också.)