Äldre man och yngre kvinna?

Jag är tillsammans med en man som är 19 år äldre än mig. Har aldrig tidigare blivit attraherad av så pass äldre män. Max 10 år äldre har det varit förut(och är egentligen fortfarande fast med undantag för min kille).

Vi träffades på krogen genom gemensamma bekanta. Hans vän skulle egentligen "para ihop" honom med min vän, men istället fann vi varandra.

Att det blev just han jag föll för har inget med hans ålder att göra. Även om han är 19 år äldre än mig så kan jag 50% av tiden känna mig som den mogna av oss två. Han älskar livet och har verkligen en skön syn på allt. Han är en riktig livsnjutare. Saken är den att jag inte tänker på honom som äldre. I början så var våran åldersskillnad lite utav ett störningsmoment. Hur kunde vi fastna för varandra? Vad ska omgivningen tycka/tänka/säga? Är vi galna?

Men saken är den att vi har många gemensamma intressen, syn på livet, vi skrattar, pratar, myser och bara trivs så himla bra i varandras sällskap. Jag är kär i en 19 år äldre man, utan att egentligen se åldersskillnaden.

Enda skillnaden mellan honom och yngre jag har varit med är att han njuter mer av livet. Har en mer avslappnad inställning. Han kastar inte bort någon tid, snarare ser han guldkanterna i allt han gör(nästan allt iaf ).

Jag är gift med en man som är 25 år äldre än mig (jag 24, han 49). Vi träffades när jag var 18 och han 42. Idag är vi som sagt gifta. Sen har vi även två söner tillsammans. 
Vi träffades genom att min mor och hans morbror jobbade tillsammans. Tänkte aldrig på hur gammal han var i början, visste faktiskt inte (han ser betydligt yngre ut än vad han är). Så när vi väl kom på varandras åldrar var vi redan fast. ;)
Ser egentligen inte någon stor skillnad mellan yngre och äldre män annat än att jag själv inte skulle kunna vara med en kille i min ålder då jag ser hur omogna de flesta av dem är. :P

Härligt att höra era berättelser! Jag blir varm av att kärleken finner sin egen väg, oavsett ålder och liknande. Det lär dock inte dröja länge innan moraltanterna hör av sig även i den här tråden och ska förklara för oss att kärlek med en viss åldersskillnad inte är rätt. Jag tror att de snarare bara är ensamma och rädda för livet.

Det där får jag också ta och erkänna... Jag har alltid haft fördomar i det tysta mot förhållanden med sån åldersskillnad.. Jag kunde inte för mitt liv tro att jag skulle falla för den 19 år äldre mannen som stod bredvid mig i baren med gemensamma bekanta.

En vanlig fördom när en äldre man och en yngre kvinna är tillsammans är att "hon bara är ute efter hans ekonomiska trygghet" och att "han bara är ute efter sex med en ung tjej". Det säger en del om den som yttrar sånt, tycker jag. Ett slags beräknande perspektiv.

Det finns ju många åsikter om att äldre föräldrar inte är bra för barn. Eller är det mer ok för en man att inte orka leka med sina barn? Har/tänker ni skaffat barn som unga mödrar för att kompensera för att pappan är äldre?

Vilka umgås ni med? Många umgängeskretsar är ju hyfsat åldershomogena eftersom svenskar mest verkar umgås med gamla ungdomspolare eller andra barnfamiljer.

Sörjer ni ibland över att ni inte kommer att få åldras tillsammans?