Äldre man och yngre kvinna?

Jag är tillsammans med en man som är 19 år äldre än mig. Har aldrig tidigare blivit attraherad av så pass äldre män. Max 10 år äldre har det varit förut(och är egentligen fortfarande fast med undantag för min kille).

Vi träffades på krogen genom gemensamma bekanta. Hans vän skulle egentligen "para ihop" honom med min vän, men istället fann vi varandra.

Att det blev just han jag föll för har inget med hans ålder att göra. Även om han är 19 år äldre än mig så kan jag 50% av tiden känna mig som den mogna av oss två. Han älskar livet och har verkligen en skön syn på allt. Han är en riktig livsnjutare. Saken är den att jag inte tänker på honom som äldre. I början så var våran åldersskillnad lite utav ett störningsmoment. Hur kunde vi fastna för varandra? Vad ska omgivningen tycka/tänka/säga? Är vi galna?

Men saken är den att vi har många gemensamma intressen, syn på livet, vi skrattar, pratar, myser och bara trivs så himla bra i varandras sällskap. Jag är kär i en 19 år äldre man, utan att egentligen se åldersskillnaden.

Enda skillnaden mellan honom och yngre jag har varit med är att han njuter mer av livet. Har en mer avslappnad inställning. Han kastar inte bort någon tid, snarare ser han guldkanterna i allt han gör(nästan allt iaf ).

Det där får jag också ta och erkänna... Jag har alltid haft fördomar i det tysta mot förhållanden med sån åldersskillnad.. Jag kunde inte för mitt liv tro att jag skulle falla för den 19 år äldre mannen som stod bredvid mig i baren med gemensamma bekanta.

Haha! Härlig reaktioner!

Min mor och hennes man var lätt att berätta för, just för att hennes mans dotter är tillsammans med en som är 20+ äldre.

De övriga som vet har inte reagerat på något negativt sätt(än). Fast kan inte folk ta det så är det inte mina bekymmer. Jag tänker inte ge upp kärleken i litt liv bara för att några kanske tycker att det är märkligt/äckligt/konstigt eller vad de nu kan tycka. Vi är lyckliga ihop, det är det enda som spelar någon roll.

Eller en frånvarande pappa som tjejen försöker hitta en ersättare för. Det är en klassisk fördom.

Vi kommer inte att skaffa barn. Han har två barn som är unga vuxna och jag har två mindre barn. Det räcker.

Vi kan umgås med både mina och hans vänner. Men i våra åldrar tycker jag inte att det är så värst stor skillnad faktiskt. Jag är 29 år och han 48 år. Han passar in med mina vänner och jag har inte märkt något annat med de av hans vänner jag har träffat.

Att vi inte kommer att åldras tillsammans är inget jag tänker på. Det finns ingenting som säger att han inte kommer leva tills han är 80-90 år. Och jag kanske dör innan honom ändå. Ingen som vet. Ingen idé att gå och oroa sig för heller. Bättre att ta vara på tiden som är här och nu.