Förstår inte dotterns pojkväns relation till sin mamma?

Något måste vara lite konstigt anser jag som mamma till två egna barn, jag har aldrig sagt till den stora att ta hand om den lilla. eller att hon ska ta hand om den lilla även om det har varit stressigt periodvis. Mina barn (andras ungar,skoja) har vad vi anser en "normal" syskonrelation dom tycker om varandra, bråkar och kramas. Ibland skriker 16 åringen att lilla syster 5år yngre att hon ska gå ut ( hon vill vara själv med kompisar, pojkvän eller bara ha egen tid). Hemma hos pojkvännen finns inget nej eller begränsningar för dom små, dom får alltid sin vilja igenom . En gång skulle dottern om pojkvännen ha lite mys på rummet dip o nått till detta, då kommer hans mor in och säger -nu ska XXX vara här inne tills han somnar Han trycker sig ner mellan dom i sängen slevar i sig all dipp dottern får sätta sig på en stol bredvid dom får inte plats tre stycken i sängen. Den lilla somnar så var den myskvällen slut. Är man 17-18 år hör det till att schasa ut både morsa o småbarn då och då tror o hoppas att lägenheten kan få honom att 'vakna" till få distans. Dottern tror att det ängel på oss att vi är annorlunda som är normalt lagom i våra relationer med dynamik. Hemma hos dom bråkar dom aldrig han gjorde ett tappert försök att klippa navelsträngen, slutade med att mamman grinade ville inte förstå gick och aldrig kl 19.30 och dom sista orden till honom var -det kommer ta slut mellan er

Att ta ansvar och hjälpa till är en sak Att aldrig säga nej aldrig lyfta en konflikt och ta stort ansvar och peta bort sin flickvän?????? Vem är han tillsammans med? Ja då är han väl omogen och ska inte ha en relation kanske. Håller med dig SANDRA pappan går bredvid blir inte tillfrågad att ta hand om sina egna barn? Grabben får inte studera ifred ens????småbarnen springer därinne hela tiden tydligen??? Pappan ligger i solstolen bredvid o går inte med en nerkissade liten tjej o byter byxor??? Normalt sett skulle han inte vara tsm med dottern skulle hon inte se röken av honom i den åldern är man ute med kompisar

Ja, Sandra jag har själv sett detta och det bekräftar vad min dotter säger. Först trodde jag inte det var sant att hon överdrev. Men så är det inte, självklart ska och kan man tycka att man ska hjälpas åt men inte från morgon till kväll när man är 17-18 år. Konstigt att kliva upp efter en stökig natt och bara "ÄLSKA" sina småsyskon dag och natt???? Att behöva känna och ta ett vuxenansvar. Jag anser inte som Lakiej skrev att man är en skitstövel om man inte tar hand om sin familj????? Okej en FAMILJEFAR som struntar i fru och barn är ingen karl= skitstövel men SNÄLLA vi pratar om en ICKE familjefar vi pratar om en ung kille (man) i 18 års ålder han är inte gift med sin mor och han ska INTE behöva ta ansvar för hur hans mamma mår eller ta ansvar för hennes ursålla relation till sin nya man ( dom trycker undan alla problem undviker bråk så låååångt det bara går tidsinställda bomber, ibland smäller det till och då är det drastiska saker som vädras i detta hem som skilsmässa och sälja hus små barnen gråter ). Han (grabben 18 år) ska starta en NY familj med sin flickvän det är henne han ska värna om också det är henne han ska stå nära. Men han ska självklart ha en bra relation till sina familjer också inte "dissa" någon

Ellaria, kolla på sammanhanget detta att mamma smörjde ryggen är väl en liten del i det stora hela. Sen är det kanske skillnad på mor o dotter relation? Hade du pojkvän med då? Eller var det bara du o mamma? Men som sagt den delen är liten del i alltsom händer. Svårt att återspegla hur detta ser ut från en betraktares ögon. Du skulle troligen inte acceptera om din ( om du har en pojkvän) att han i första hand JÄMT väntade på sina småsyskon för att t ex i första hand ta dom i handen och inte dig? Romantisk promenad efter stranden slutar med att han springer efter två små barn o håller i handen för att ha koll på dom i stället för dig. Att natte tid ha ett barn i sängen eller kliva upp från en varm säng o söva ett barn när du ligger på hans arm????

Håller helt med dig Sandra, det kan ju kanske vara/bli/ kännas son en intim sak att bli insmörjd OBS!!!!!när man har flickvän 2 mm ifrån så vänder han ryggen o frågar sin mamma????

Som * ska det stå inte son

Nä Sandra han säger själv med gråten i halsen att han inte har någon att prata med , hans mamma missförstår ( saknar ork att engagera sig lyssna och komma med goda råd skulle jag nog våga påstå troligen fullt upp med sina egna problem) hennes svar ( som han inte vill höra) är -ja, det kommer ta slut

yoyo90 tror det är som du säger han anser detta som normalt, han ser inte problemet , en gång pratade jag med honom om detta då han och dotter "rök" ihop så det skvallrade i rutorna. Vi pratade alla tre. Och då blev han ledsen och tyckte själv att det inte var normalt ( jag vill påpeka att jag var VÄLLDIGT försiktig med vad jag sa och hur jag sa det, la fram hur dottern kände i lite olika situationer) Han ska då kompensera henne med Mats bio kväll som han menar blir " plåster" på såret för han är medveten om att detta inte är okej, han är medveten om att killar i hans ålder hänger på fester, är med tjejen och är med varandra. Men ändå.........fortsätter detta när dottern är där och vi gick ut och åt tillsammans båda familjerna för ett tag sedan, ja VEM satte sig bland de små? Och fixade med dom tror ni????? HAN det var allt från att pilla handen, kolla oroligt så lillgrabben inte sprang ut i gatan o blir överkörd ( borde föräldrarna göra deras PLIKT/SKYLLDIGHET inte hans) . Hämta hårsnoddar och såg till att dom inte drack för mycket dricka innan maten......normalt???? Nääs

Jäkla rättstavningsprogram, blir lite komiska stavningar här o var ser jag . Hoppas ni förstår vad jag menar

Apmor2, ja som mamma kan och vill jag inte råda min dotter till att göra varken det ena eller det andra. Kan bara finnas där när hon vill gråta och prata. Men som mamma lider man också över att se sin dotter så frustrerad hon älskar den här grabben:'( sorglig historia det här. Att hon ifrågasätter om vi är normala eller inte....? Ja allt är relativt såklart, men det ändå "lilla" jag har sett så anser jag detta för mycket bara. Tiden får utvisa och jag kan bara finnas här för båda ungdomarna och inte värdera för mycket så det påverkar dom det förmåga vara oerhört försiktig med :)

Jag förstår att det inte var så du menade såg blinkisen någonstans i ditt inlägg Sandra ;)

Snälla alla strunta i detta med incest, problemet är någonting helt annat. Jag blev lite vilsen själv och undrade lite vad andra anser vara normalt onormalt kring just den här frågan. När dottern kommer var o h varannan dag med sin ilska sin gråt sin frustration så kan det ibland vara svårt även för mig att sortera tankarna kring detta om ni förstår. Jag lever i min s.k "värld" och jag kan utifrån det jag har sett gör mig en bild av vad jag anser vara normalt o inte men det är UTIFRÅN MIN VÄRLD jag ville kolla av med omvärlden hur ni har levt med era syskon/familj och hur ni lever idag. För mig är den familjebilden jag har beskrivit inte helt okej

Apmor2 dottern har pratat med honom många gånger men han reagerar bara med ilska, förutom den gången dom bråkade här hemma så det skallrade i rutorna och båda VILLE prata med mig att jag skulle säga hur jag såg på det hela. Försiktigt berättade jag vad jag hade sett, men försökte vara rättvis då även min dotter har sina sidor som är mindre "lysande" men är någonting är så infekterat som detta är så tål hon inte den minsta lilla grejen tillslut svajar med hans mamma eller syskon att göra. Då menar jag att även hon får "ta" en del av detta som ändå kan vara en normal sak i en familj. Men som sagt det är infekterat

Tack Apmor2 kanske är så dom ska göra, man saknar inte kon fören båset är tomt. Eller så kanske dom tycker det är toppen att vara solo/singel:). Hans familj återgår till det som har varit och allt återgår till det normala för deras del och därmed kanske han också mår bra? Och dottern travar vidare och hittar en som är mindre problemfri (som jag säger till henne ALLA har sina brister, ingen är perfekt men det ska va så små att man kan leva med dessa brister) Ja .....sunt tänk kanske . :) Men hon hoppas ändå på att hans kommande flytt ska leda till att han får distans och det kan bli dom två. kram till dig med

Lindsey Egot håller med dig vet att det har varit OTROLIGT mycket bråk hemma hos dom att han inte hjälper till. Men dom har tryck ner alla sina känslor tills det exploderar en vacker dag. Jag tror att den äldsta sonen (dotterns pojkvän) tycker alla dessa konflikter är obehagliga ( han är uppvuxen med konflikter och trasiga förhållanden) så han har kommit på ett sätt att "lindra " bråken och ev.en skillsmässa till, och det är att ta hand om barnen själv. Då mår mamma "bra" hon hinner göra det hon ska "nästan" . Allt är lugnt och fint, dottern upplever ibland att alla i den familjen "tassar" på tå. Det är inte hon van vid , här rensar vi rent (då och då) sen är det bra , vi vet vart vi har varandra i familjen. Dottern är INTE van vid den här typen av "spel" i en familj. Grabben har aldrig "nästan" haft en egen vilja eller "tonårs"bråkat med sina föräldrar (speciellt inte mamma som han anser vara skör) Men häromdagen framgick det att han har "dragit "till en stöddig och knepig killkompis där dom har hittat på rena dumheterna som att "sno" en sak.jag blir mer och mer bekymrad över den här killen och framför allt att dottern är tillsammans med honom. Den incidenten som han berättade häromdagen tyckte han dessutom var rolig? Är det hans sättet "bryta" mot lagen. Jag säger så här hellre att barnen skriker och säger fula saker hemma gör revolt och VÅGAR göra det, än att man går hemmet och är mammas pojke och sedan går ut på stan och gör dumheter. Vad är det fördel? Jag pratade med dottern som är mer bekymrad om detta verkligen är rätt kille för henne ? Men men hon älskar honom "suck"

Oj rättstavnings programselände , hur tar man bort detta då;)

Jag tycker också att man ska hjälpas åt men "måttligt" och som tonåring har man behov av att få egen tid. Sitta ensam och fundera, kramas med killen/tjejen, snacka tjej/killsnack fnittra gråta vad som. Den egen tiden får han inte totalt respektlöst av hans familj. Dom har dessutom gjort upp om att när det ringer i telefonen så ska HAN svara????? Han ska duka fram och plocka i o ur diskmaskinen klippa gräsmattan, sitter dom och äter och småbarnen vill gå ut, ja då är det han som reser sig från matbordet och fixar med kläder , stövlar, mössa mm . Hans mamma har hand om hans studiebidrag och jobb pengarna går in på hans kontot som mamma endast har tillgång till trots att han har eget kort? Han måste alltid fråga och försvara när han vill köpa någonting, då för hon över pengar till honom eller så följer hon med när han ska handla kläder och tycker självklart till vilka kläder han ska ha, gillar inte mamma kläderna eller han anar ett missnöje, ja då frågar han henne vad hon gillar och så köper han det istället?? Jaaaa den världen är såååå långt borta från hur vi har det. Dottern har hand om sina egna pengar vi har gjort en budget och diskuterat hur hon ska tänka och spara pengar osv.....