Förstår inte dotterns pojkväns relation till sin mamma?

Samma visa varje gång med en upprörd o ledsen tonårsdotter. Hon har sedan 1,5 år varit tsm med sin pojkvän och med tiden ser man saker. Han är 18 år och hon 16 Han är fullständigt beroende av vad hans mamma tycker om allt och ibland är det outtalat vad hon tycker. Han bor på två ställen vilket gör att på helgerna grälar hon uttalat eller ger honom dåligt samvete för att han o dottern ses, för hon ser honom "bara" varannan vecka 5-6 dgr;) Han har två småsyskon 3 och 5 år som han tar hand om, det är allt från att fostra, till att "natta", borsta tänderna aktivera, torka i rumpan, ha en av dom sovandes i sängen på natten alt.gå upp och söva om. Min dotter vill inte vara där längre för hon känner sig åsidosatt och orkar inte pass barn hela tiden dag o natt. Så därför vill hon mest vara hemma hos oss och då får han dåligt samvete. Vi har varit på semester tillsammans med hans familj och då var han med småbarnen hela tiden. Han o hans mamma bildade en liten familj. Han satt vid middagstider o fixade med dom (så som vi vuxna tar hand om våra barn) han hämta mat dricka förmanade dom att äta, tog om i handen på kvällspromenader, bada o busa med dom. Bytte kissebyxor och gick på toa , han ville att mamma skulle smörja in ryggen på honom ( inte vår dotter)?. När hon påpekade detta blev han sur (som vanligt) han menar att det är så här hans familj ser ut passar det inte så kan hon dra. :o När vi var ute på promenad sa hans mamma så här om barnen ville någonting -Gå till xxxx Då går ändå barnens far bredvid? Normalt anser jag att hon borde ha sagt till barnen -gå till pappa! Nejdå utan gå till XX? Jag tycker allt detta är konstigt och vet inte vad jag ska säga till dottern? Har ingen förklaring till detta. Hon vet att det är hon som måste fatta beslutet kring relationen, men hon frågar mig om han kan ändra sig o bli annorlunda (han har skaffat lägenhet ) och kanske hon hoppas att han ska ändra sig. Enligt honom så är hans mamma så stressad hinner inte med och småbarnen stressar henne och ingen vuxen har tid för dom hon måste lägga sig tidigt för att orka pappan (styvpappa till honom) jobbar natt, han tycker såååå synd om sin mor och ingen passar barnen så dom inte gör sig illa.

Det finns många syskon som har det så, säger inte att det är rätt men det är så i vissa familjer. 

Sandra: tycker nog han ändå låter som en oerhört ansvarstagande ung man, hjälper till med syskon och stöttar sin mor, men du kanske tycker skitstövlar som inte tar hand om barn och familj är riktiga KARLAR?

Att ta ansvar och hjälpa till är en sak Att aldrig säga nej aldrig lyfta en konflikt och ta stort ansvar och peta bort sin flickvän?????? Vem är han tillsammans med? Ja då är han väl omogen och ska inte ha en relation kanske. Håller med dig SANDRA pappan går bredvid blir inte tillfrågad att ta hand om sina egna barn? Grabben får inte studera ifred ens????småbarnen springer därinne hela tiden tydligen??? Pappan ligger i solstolen bredvid o går inte med en nerkissade liten tjej o byter byxor??? Normalt sett skulle han inte vara tsm med dottern skulle hon inte se röken av honom i den åldern är man ute med kompisar

Han får ju uppenbart ta på tok för mycket ansvar hemma, men så länge han bor hemma blir det nog väldigt svårt att ändra det. Såna här saker är inte lätta att ändra på, han känner säkert stor ansvarskänsla och har en mamma som spelar på hans känslor. Självklart behöver han ta sig ur sin sits för att få en normal tonårsperiod men det är inte det lättaste att bara ta sitt pick o pack o flytta. Har själv varit i en liknande situation. 
Jag tycker om han själv vill, att han borde gå o prata med någon. Men ser han själv inget problem och är han själv inte villig att göra mycket för att hans läge ska förändras blir det självklart svårt. 

Men sluta, jag är 24 och min mamma smörjde min rygg senast i Maj när vi var på semester.

Ja, Sandra jag har själv sett detta och det bekräftar vad min dotter säger. Först trodde jag inte det var sant att hon överdrev. Men så är det inte, självklart ska och kan man tycka att man ska hjälpas åt men inte från morgon till kväll när man är 17-18 år. Konstigt att kliva upp efter en stökig natt och bara "ÄLSKA" sina småsyskon dag och natt???? Att behöva känna och ta ett vuxenansvar. Jag anser inte som Lakiej skrev att man är en skitstövel om man inte tar hand om sin familj????? Okej en FAMILJEFAR som struntar i fru och barn är ingen karl= skitstövel men SNÄLLA vi pratar om en ICKE familjefar vi pratar om en ung kille (man) i 18 års ålder han är inte gift med sin mor och han ska INTE behöva ta ansvar för hur hans mamma mår eller ta ansvar för hennes ursålla relation till sin nya man ( dom trycker undan alla problem undviker bråk så låååångt det bara går tidsinställda bomber, ibland smäller det till och då är det drastiska saker som vädras i detta hem som skilsmässa och sälja hus små barnen gråter ). Han (grabben 18 år) ska starta en NY familj med sin flickvän det är henne han ska värna om också det är henne han ska stå nära. Men han ska självklart ha en bra relation till sina familjer också inte "dissa" någon

Ellaria, kolla på sammanhanget detta att mamma smörjde ryggen är väl en liten del i det stora hela. Sen är det kanske skillnad på mor o dotter relation? Hade du pojkvän med då? Eller var det bara du o mamma? Men som sagt den delen är liten del i alltsom händer. Svårt att återspegla hur detta ser ut från en betraktares ögon. Du skulle troligen inte acceptera om din ( om du har en pojkvän) att han i första hand JÄMT väntade på sina småsyskon för att t ex i första hand ta dom i handen och inte dig? Romantisk promenad efter stranden slutar med att han springer efter två små barn o håller i handen för att ha koll på dom i stället för dig. Att natte tid ha ett barn i sängen eller kliva upp från en varm säng o söva ett barn när du ligger på hans arm????

Håller helt med dig Sandra, det kan ju kanske vara/bli/ kännas son en intim sak att bli insmörjd OBS!!!!!när man har flickvän 2 mm ifrån så vänder han ryggen o frågar sin mamma????

Nä Sandra han säger själv med gråten i halsen att han inte har någon att prata med , hans mamma missförstår ( saknar ork att engagera sig lyssna och komma med goda råd skulle jag nog våga påstå troligen fullt upp med sina egna problem) hennes svar ( som han inte vill höra) är -ja, det kommer ta slut

yoyo90 tror det är som du säger han anser detta som normalt, han ser inte problemet , en gång pratade jag med honom om detta då han och dotter "rök" ihop så det skvallrade i rutorna. Vi pratade alla tre. Och då blev han ledsen och tyckte själv att det inte var normalt ( jag vill påpeka att jag var VÄLLDIGT försiktig med vad jag sa och hur jag sa det, la fram hur dottern kände i lite olika situationer) Han ska då kompensera henne med Mats bio kväll som han menar blir " plåster" på såret för han är medveten om att detta inte är okej, han är medveten om att killar i hans ålder hänger på fester, är med tjejen och är med varandra. Men ändå.........fortsätter detta när dottern är där och vi gick ut och åt tillsammans båda familjerna för ett tag sedan, ja VEM satte sig bland de små? Och fixade med dom tror ni????? HAN det var allt från att pilla handen, kolla oroligt så lillgrabben inte sprang ut i gatan o blir överkörd ( borde föräldrarna göra deras PLIKT/SKYLLDIGHET inte hans) . Hämta hårsnoddar och såg till att dom inte drack för mycket dricka innan maten......normalt???? Nääs

du misstänker att mamman har sexuellt förgripit sin son , du finner det roligt och kallar det för ett förhållande och förminskar hans manlighet pga det?? 

Hade du tänkt så om det var en dotter med sin pappa det handlade om.

nä fy för dina inlägg.

Ts. Jag vet inte vad jag ska ge för råd, jag skulle nog låta tiden ha sin gång. 

Jag förstår att det inte var så du menade såg blinkisen någonstans i ditt inlägg Sandra ;)

jo jag vet, jag läste!
 jag förvränger inte, jag läste det du skrev och det var hemskt! 

jo jag vet, jag läste!
 jag förvränger inte, jag läste det du skrev och det var hemskt! 

Snälla alla strunta i detta med incest, problemet är någonting helt annat. Jag blev lite vilsen själv och undrade lite vad andra anser vara normalt onormalt kring just den här frågan. När dottern kommer var o h varannan dag med sin ilska sin gråt sin frustration så kan det ibland vara svårt även för mig att sortera tankarna kring detta om ni förstår. Jag lever i min s.k "värld" och jag kan utifrån det jag har sett gör mig en bild av vad jag anser vara normalt o inte men det är UTIFRÅN MIN VÄRLD jag ville kolla av med omvärlden hur ni har levt med era syskon/familj och hur ni lever idag. För mig är den familjebilden jag har beskrivit inte helt okej

Apmor2 dottern har pratat med honom många gånger men han reagerar bara med ilska, förutom den gången dom bråkade här hemma så det skallrade i rutorna och båda VILLE prata med mig att jag skulle säga hur jag såg på det hela. Försiktigt berättade jag vad jag hade sett, men försökte vara rättvis då även min dotter har sina sidor som är mindre "lysande" men är någonting är så infekterat som detta är så tål hon inte den minsta lilla grejen tillslut svajar med hans mamma eller syskon att göra. Då menar jag att även hon får "ta" en del av detta som ändå kan vara en normal sak i en familj. Men som sagt det är infekterat