Present till en mamma som mist sitt barn??

Kan du inte nämna för henne att du har köpt ett sån och att OM hon vill ha den nu så får hon den gärna? Då får hon själv välja om hon vill ta emot den eller inte.

Oj vad svårt. Jag skulle nog säga till henne att du har köpt en sån till henne, och fråga om hon vill ha den och göra en avgjutning..

ja så känner jag också. Speciellt nu, så kanske hon inte orkar att gå ut och hitta en själv,
Men det är fint att ha avtrycken sparade i alla fall...
men ska jag ringa henne eller skicka ett sms?
hon har avböjt kontakt genom sin syster på facebook, och jag vill absolut inte tränga mig på just nu.
Hennes syster litegrann, kan jag kanske meddela systern om det är?  

Att meddela systern låter som en bra idé tycker jag.

känner systern lite grann skulle det stå... 
jag skickar iväg ett sms... om de inte vill så behöver de ju inte svara... eller hur?
shit att jag ska ha sån ångest! det är ju inte jag som har mist ett barn!
Känner mig helt värdelös... =(  

Ja, via systern är nog bäst.

Jag skulle kunna tänka mig rent praktisk hjälp också. De har säkert någon (systern?) som ser till hemmet. Kan du ladda frysen med middagar att värma? Se till att det finns frukostbröd i frysen, kanske något pålägg i kylen som håller länge, jag kan tänka mig att de praktiska bitarna kan kännas överväldigande och finns det mat hemma kanske man äter i alla fall.

Eller så är det bra för dem att få syssla med det praktiska när de kommer hem. Svårt att veta.

jag frågar systern om det är något jag annars kan hjälpa med...
skickar ett sms tror jag, så slipper de svara på en gång och så.

 

Skicka ett sms.

Nu vet jag inte hur din vän är. Men min bror och hans fru förlorade sin dotter i psd och de hade uppskattat en sådan gåva. En god vän till mig förlorade också sitt barn under graviditeten, hon blev ledsen över att ingen ville prata med henne om det. Jag gav henne en staty av en ängel och ett kort. Jag ser också till att alltid komma ihåg datumet då barnet föddes och dog.  

hon blev glad! och ville att jag skulle komma med den på en gång, så de kunde göra avtryck redan nu... och så ville hon ha kram och sovsällskap inatt. 
jag har semester, och vill gärna spendera några dagar med henne så hon inte ska känna sig ensam...
pappan vill inte vara en del nämligen...
så tack för stöd!
 

För tre år sedan förlorade en komis till mig sitt barn i PSD (nio veckor gammal) och han har sparat en liten lock från hennes hår samt en gipsavgjutning av handen. Gipsavgjutningen gjorde hans fru efter att de hade förlorat dottern och jag vet att han idag är otroligt glad över att ha det kvar.

Ingen av oss här på familjeliv kan säga vad som är rätt eller fel då alla sörjer olika. Men med tanke på att hon genom facebook har varit tydlig med att hon inte orkar och vill få tid att dörja tycker jag du ska respektera det. Dock känner du din vän bätte än jag gör och just gipsavjutning känns som en väldigt fin gåva, speciellt då hon önskat sig det.  Jag tycker därför att du kan kolla med systern vad hon tror och säga att den finns om de är intresserade och att du antingen kan lämna den direkt till din vän eller genom systern.

Vilken fantastisk vän du är TS.

Att bara finnas där är guld värd. Man ska inte lägga sig i och styra upp utan bara se till att det finns mat och dricka. När vi förlorade vår dotter 14 år så kom hela släkten och det jobbigaste var de som började städa och röja. Det blev för mycket för det var inte det vi behövde just då. Det hade vi behövt senare. Men precis i början behövde vi bara någon som fanns där. Va fint att du åkte till henne. Släpp henne inte nu. Sorgen kommer finnas med i många år framöver. Det är inget som går över.

ville bara hälsa alla, att vi hade en fantastisk stund igår! 
Det var vackert, lugnt och kärleksfullt på sjukhuset.
Mamman hade ett eget rum, där barnet fick komma in till henne, och vi gjorde de sötaste avtrycken, och klädde på henne fina kläder.
Det var tungt att komma hem till henne igen givetvis, men vi har suttit och gråtit, skrattat, kramats och sovit om vartannat.
Tack för stödet!
 

Blir helt tårögd. Men du verkar vara en fin vän som stöttar!

Vilken underbar vän du är ts, det är svårt att veta hur man ska vara i en sån här situation men oftast är man som utsatt så jävla ensam och vill inget annat än att alla ska höra av sig och finnas men lyser med sin frånvaro. Hoppas ni har det bra tillsammans i denna svåra tid! Stor kram!

Så gint av dig