• Psykol­ogStud­erande
    Äldre 3 Aug 17:32
    21735 visningar
    29 svar
    29
    21735

    Neurologisk sjukdom? Psykisk ohälsa? ALS, MS? Något annat?


    Hej Familjeliv. En orolig, ångestfylld själ ställer frågor till hobbyläkare/erfarna personer inom området om neurologiska sjukdomar/Psykisk ohälsa/andra sjukdomar.

    Ångesten har byggts på under lång tid. Jag har själv inte känt av den så mycket då jag fortsatt mitt liv med studier och andra aktiviteter. Fick för 2 år sedan en stark infektion. En infektion som verkligen blev en ond cirkel. Jag var riktigt sjuk i Bronkit/Halsfluss/bihåleinflammation samtidigt. Jag har efter det haft 20 tal svåra infektioner med antibiotikaintag 14 gånger med infektion efter infektion.

    Att jag som 21 år, tränade 6 dgr veckan, hade ett aktivt liv, hade byggt upp en kropp som jag äntligen var nöjd med helt plötsligt blir sängliggandes pga infektioner i 2 års tid. Jag återhämtar mig aldrig. Opererar bort mandlarna. Träffat flertal läkare som inte kan hitta något. Jag testat för det mesta och för alla blodsmittsjukdomar, twar, mycoplasma, kroniska sjukdomar osv osv... Inget hittas, tills Maj 2013. En läkare tror sig hittat en cysta under näsan på mig, som enligt han även kunde vara elakartad. Han gick på semester och hade inte tid för mig igen inom 3 månader.

    Här börjar min resa emot psykisk ohälsa/rädsla/oro/ångest.

    Jag tror själv att det var i detta tillfälle då jag började bli ångestfylld. Jag fick panik och bokade in en fiberoptik/skiktröntgen hos en privatläkare. Inget hittades. Jag var nu igen friskförklarad trots feberattacker, ständigt snorig/halsont/bihåleinflammation symtom/trötthet. 

    Jag har innan detta redan förstått att det kan vara min psykiska ohälsa som byggts upp av att jag inte kunnat träna, umgås med vänner och andra stimulerande aktiviteter, som gör att jag inte återhämtar mig riktigt. Att det även kan bero på att jag inte producerar samma mängd endorfiner som tidigare då jag tränade ständigt och levde livet fullt ut. Detta kan kanske också vara en orsak till allt?  Jag ställer här min egen diagnos och att jag behöver gå och prata med någon om min psykiska hälsa. Kanske kan detta hjälpa. Jag vet trots allt vad en psykisk ohälsa kan orsaka med kroppen. Mycket skumma symtom. Jag försöker koppla av, och lägger alla fysiska aktiviteter på hyllan. Denna tiden i livet studerade jag och även jobbade i centrala Göteborg.

    2 veckor senare vaknar jag upp med myrkrypningar/domning i vänster ben. domningarna/myrkrypningarna avtar när jag rör på benen. Den andra dagen börjar även ena armen och det andra benet. Domningarna/stickningarna kommer oftare/tätare. Jag som själv läst mycket allmänmedicin börjar ladda upp mig själv. oro/ångest på hög nivå, som går över till dödsångest och även 2 ångestattacker. Huvudvärk som aldrig släpper. Jag vaknar sedan upp med gruskänsla/ljuskänslighet/dimsyn. Jag kopplar själv detta till synnervsinflammation , trots att jag själv är mycket påläst runt området. Jag går till vårdcentralen. Får diagnos Hypokondriker. Synnervsinflammation+domningar = MS tänkte jag. Trots att jag vet att det även kan vara Papillödem som kan uppkomma av trauma/ökat blodtryck. Ökat blodtryck/trauma har jag känt av sen 5 dagar, pga extrem ångest och depression. 

    Jag tar nu bilen till ögonakuten i Mölndal. Tre läkare undersöker mig, och misstänker starkt synnervsinflammation. Dem ser ledsna på mig och säger att jag kommer att fixa det, och att jag skall vara stark. Dem misstänkter att det kan vara något som växer i mitt huvud, eller en neurologisk sjukdom. Jag blir skickad till akuten, Sahlgrenska. 4 läkare inkl sjukgymnaster undersöker mig. Med dessa symtom blir jag skickad på 2 stycken MR och LP, samt Neurofys. Jag blir inlagd 3 dagar, pga att dem inte vågar skicka hem mig, ifall mina lungor inte skulle fortsätta fungera. jag känner i denna stund att jag bara vill försvinna. Min värld har vänts upp och ner.

    MR på hjärna/ryggmärg kommer tillbaka från analys. Inga tecken på inflammation/plack. Jag slappnar av lite mindre, och tröstar mig själv med att det inte är en aggressiv MS. (Mina symtom med domningar i båda ben och hand, extrem huvudvärk, synnervsinflammation, trötthet hade synts på en MR då det hade varit en större inflammation, och inflammation på flera ställen) Jag ligger fortfarande sömnlös på nätterna. Jag ringer min vän som skriver ut oro/ångest dämpande till mig. Jag väntar nu på LP analys. Dagarna går riktigt sakta.

    Mer symtom kommer krypandes. Muskelryckningar, stelhet/domningar ansikte, svaghet ben, domningar i rumpa, täta urinträngningar, smärtor som känns som hugg. Det känns även som hugg smärta som flyttar sig runt i kroppen och fingrarna ömmar. Lår gör ont, muskelryckningar i triceps, ansikte och vader känns av mer och mer.  Det gör även ont i fingrarna. jag förstår mer och mer att detta inte kan vara MS. En MS med alla dessa symtom skulle blinka rött och blått på en MR. Men jag intalar mig fortarande att jag får alla dessa symtom, pga att jag är stressad/ångestfylld och stressen och ångesten gör att MS blir förvärrad eller att jag känner av mindre tidigare skov som jag tidigare inte känt av.

    Jag får nu tid hos en ögonläkare, som konstaterar att min tidigare diagnos om synnervsinflammation varit fel, och att det istället var Papillödem. En synnervsinflammation hade i detta skede visat symtom på ändrat färgseende, nedsatt syn, och sämre pupillförmåga. Det har det inte gjort.

    Vidare till Neurofystest av ett ben och armen som var värst. Det ser jättebra ut, och inget tecken på skadade nerver.

    Jag får tillbaka mina LP prover 3 dagar senare. ALLT ser bra ut. Inga virus, bakterier, borrelia, inflammationer. Jag frågade tre gånger om det verkligen inte var några förändringar på min spinalvästka. Läkarna säger igen, för 3e gången. "Du har ingen MS, och du visar heller inte tecken på ALS.

    Jag blir fundersam och ringer min läkare på ett annat sjukhus. Han blir fundersam och orolig, för att han vet att jag inte är den personen som känner efter. Han skickar en remiss dagen efter om sköldkörtel, glukos, CT och andra "basic" blodprover. Inget syns där heller. Mina värden är bra.

    Jag ligger här idag. Med domningar i rumpa, ben, ansikte, händer och andra ställen på kroppen samt svaghet i ben, ont i lederna i händer, "smärthugg" lite här och där i kroppen, ansiktsmuskelryckningar,  ont efter papillödemet som fortfarande inte lagt sig och trötthet i kroppen. Skall på återbesök om några veckor igen. Hela mitt liv är på paus.

    Jag försöker slappna av då läkarna sagt att det absolut inte är MS eller ALS och återigen ställa en egen diagnos om att jag är psykiskt utmattad pga år med ångest som byggts upp och som nu exploderar. Och att mina fysiska symtom kan bero på att min hormonbalans inte längre är som den varit förut, trots att hormonproverna inte visar några sämre värden. Eller kanske har mitt centrala nerv system kanske fått sig ett litet knyck och leker med mig en period.............

    Vad kan detta vara? Jag kan omöjligt skapa alla dessa symtom även om jag intalar mig själv att mitt psyke kan orsaka sådan här fysisk smärta.... 

    Lek läkare. Jag tar allt med en nypa salt, fast med mycket stor tacksamhet.

     

          
  • Svar på tråden Neurologisk sjukdom? Psykisk ohälsa? ALS, MS? Något annat?
  • Äldre 3 Aug 17:52
    #1
    Kopierat från fibromylagi.nu:

    Vanliga symtom vid fibromyalgi Värk - på många ställen eller som flyttar omkring i kroppen Trötthet/kraftlöshet Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad Stelhetskänsla Närminnesstörningar Koncentrationsproblem; svårt att finna ord Yrsel, balansproblem Huvudvärk Irritabilitet, humörsvängningar, ”kort stubin”, psykisk stresskänslighet Domningar, stickningar Slemhinnesymtom - ögon, mun, näsa, underliv. Svullnadskänsla Ljuskänslighet Luktkänslighet Ljudkänslighet Feberkänsla, ibland kokande känsla i kroppen; ömsom kall-varm; svettningar Colon irritabile symtom Täta vattenkastningar Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt Illamående Kroppsklåda Vadkramper, spec. nattetid Ofrivilliga muskelryckningar Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten Dimsyn och svårigheter att fixera blicken Kalla fingrar och tår Infektionskänslighet, särskilt herpesvirus Diffusa hudreaktioner
    Det måste kanske betonas att en FMS patient inte har samtliga symtom i denna  uppräkning – men många patienter har många av dem! Mellan patienterna varierar  tyngdpunkten vad gäller de värsta symptomen: värk är det svåraste symptomet för  majoriteten, men andra upplever tröttheten som mest besvärande, andra plågas  mest av de neurokognitiva störningarna.
  • Psykol­ogStud­erande
    Äldre 3 Aug 19:51
    #2

    Jag kan även tillägga att jag lätt drabbas av herpesvirus, tål inte minsta lilla kyla, för då blir jag extremt trött och med större sannorlikhet förkyld dagen efter på morgonen. Svullnadkänsla i fingrar och närminnesproblematik.

    Låter mycket rimligt med Fibromyalgi. 

    Hur ser en framtid med Fibromyalgi ut? 

     
    Jag undviker att läsa på google då det alltid står det värsta.     

  • Anonym (Skinl­ess... or?)
    Äldre 3 Aug 20:13
    #3

    Vägen till att få en autoimmun sjukdom diagnostiserad är som att gå jorden runt, tre varv minst!

    Många autoimmuna sjukdomar är otroligt (inte konstigt nog?) likartade och människor med den här typen av symptom hänvisas ofta till psykiatrin. Så även jag och jag har mer eller mindre gett upp i mina försök att få hjälp.

    Vi (här i forumet) skulle kunna gissa på ett 20-tal olika sjukdomar utifrån de symptom du beskriver och alltihop finns att hitta om man googlar runt en stund. Det är skrämmande!

    Frågan vi bör ställa oss är: Hur ska/kan man gå vidare om man fortfarande är sjuk men står utan diagnos? 

    Jag har en god vän som tror att jag sedan lång, lång tid tillbaka lider av borrelia. Den typ av borrelia som utomlands kallas för "kronisk borrelia", men som enligt svensk sjukvård inte ens existerar. Om man är intresserad av att få mer information om detta så föreslår jag att man ser filmen "Under our skin". Det finns även en förening för borreliasmittade med en läsvärd hemsida. Bloggar mm.

    Visst, psyke och kropp står i nära relation till varandra, men något som påhittesjuk finns inte! Oavsett var sjukdomen sitter eller dess ursprung, så bör man kunna få hjälp av sjukvården på ett professionellt sätt.  

  • Psykol­ogStud­erande
    Äldre 3 Aug 22:03
    #4

    Ja det är skrämmande när man famlar omkring i mörkret. Till slut tar är det en självklarhet att man börjar googla och försöka finna svar själv. Detta kan ofta vara väldigt farligt, då det är vanligt att ångest byggs upp.

    Jag vet vad du pratar om. Jag har själv besökt 17 läkare. När man själv visar framfötterna om vad man kan tänkas ha och inte så får man stämpeln hypokondri. Det bästa sättet som funkat bäst för mig är att spela helt oförstående, och då helt plötsligt har jag blivit tagen på mer allvar.

    Jag hade gett upp med att försöka finna svar, tills jag drabbades av domningarna/stickningar över hela kroppen och har nu tagit upp kampen igen för att försöka finna svar. Nu har jag fått svar på prover att det inte är något farligt, och jag kan nu slappna av mer, och hoppas på att mitt CNS endast spelar mig ett spratt. 

    I närmare 2 år har jag släpat mig själv till jobbet/Studier, knallröda trötta ögon, feberkänslor trots att jag sovit 10 timmar. Lagt mina fritidsintressen på hyllan och även det sociala livet har blivit sämre. Att ständigt tänka på att OM man blir sämre, behöva omfamnas av detta läkarsystem och försäkringskassan är skrämmande. Trots att jag tecknade en dyr försäkring före jag blev sjuk, att jag får läkarvård inom 5 dagar, så hjälper det inte ett knyst. Läkarna sitter fortfarande och kollar i kors. Har man genast 2 olika symtom som inte kan kopplas ihop till varandra, så blir man genast mycket komplicerad.

    Som tur är har jag haft en stöttande flickvän som stått vid min sida och kämpat med mig. Jag skall kolla på filmen när det lugnat ner sig lite för mig. Min värld handlar just nu om sjukdomar alldeles för mycket. Jag håller på att gå in i en tuff depression som jag måste ge mig fan på att ta mig ur så fort det bara går. Jag måste hitta fritidsintressen som är anpassade till mig och jag måste kämpa vidare. Men vintern kommer snart, och då ligger jag med bihåleinflammationer/halsflusser ständigt igen. 

    Just nu vet jag inte hur jag ska fortsätta kämpa med att försöka finna svaret på min problematik. Plus-/minus så förstår jag själv att jag inte längre är prioriterande då proverna kom tillbaka felfria, och är nu inne i samma cirkel igen.

    Nu skall jag prova naturläkemedel. MSM & Gröna alger. Även ändra kosten. Ska börja skölja slemhinnorna i näsan varje kväll, och ta kontakt med någon att prata med, även om jag känner till KBT ut och in.   

  • Äldre 4 Aug 13:25
    #5

    Sjukdomar som är svåra att hitta samtidigt som man har psykisk ohälsa (för sig eller som konsekvens av fysisk ohälsa) är väldigt svårt att hantera och få hjälp för.
    En sak som hjälpte mig ibland när jag var inne i den karusellen var att helt sonika söka psykiatrisk vård och presentera symtomen, så att psykiatrikern blev orolig för att något var fysiskt fel och skrev remiss till undersökningar. Då blockades nämligen möjligheten att avfärda det som psykiskt utan att göra  ordentliga undersökningar.

  • Anonym (Barto­nella)
    Äldre 11 Aug 22:04
    #6

    Kära du, jag hoppas att du loggar in snart igen och läser detta inlägg!!!  

    Jag känner väl igen vårdkarusellen du beskriver. MEN, jag tycker inte att du ska göra som jag och spilla din tid inom psykiatrin. Du kommer sannolikt inte att bli bättre av det, du kommer bara att försämra dina skanser att bli helt frisk igen. Det är mycket man får höra, att det nog är psykiskt...Man tror på det, man tar all sköns tabletter som dom skriver ut. Har du tur så tål du dem, men bot på din borrelia -(för jag lägger defenitivt min röst på att du har en långtidsborrelia)- det kommer inte ångestdämpande och antidepressiva tabletter att ge dig.

    Jag påbörjade min behandling på BCA i Augsburg, Tyskland i höstas. Det är intressant att träffa så många andra personer/patienter med samma symptom som man själv har, och som också har gått igenom precis samma vårdkarusell som man själv har gjort. När jag var där nere så var ca 30% av patienterna svenskar. I Sverige är läkarna dåliga på att behandla och diagnostisera långtidsborrelia. 

    Det är flera av patienterna som jag träffade där nere som redan har blivit mycket bättre av behandlingen. För egen del så är jag också lite bättre, men det tar tid för mig. Jag hade varit sjuk i 13 år när jag påbörjade behandlingen i höstas, och då tar det lång tid att behandla.   Har du varit inne och läst något på svenska Borrelia och TBE föreningens hemsida? Om inte, gör det!

    Här är också en länk du kan läsa. På sidan 2 har du symptomen på en långtids Bartonella. http://www.fokuspahalsa.se/Borrelia%20-%20Lyme%20Disease%20Symtom%20Checklist.docx.pdf 
     
    Jag skulle snarast kontakta BCA i Augsburg, eller Dr Kleemann om jag var du. Du behöver påbörja antibiotikabehandling snarast om det är borrelia. Intravenöst. Vänta inte med att ställa dig i kö! Det tar kanske 1/2 år minst att få en tid.

      Det du kan göra för att söka egna svar om du vill, är att beställa ett "Blod kit" från "infecto lab" i Augsburg. Du skickar ner ditt blod till dem. http://www.infectolab.de/index.php?id=22&L=1 Du behöver göra LTT test som kan påvisa långtidsborrelia i blodet samt även långtids TWAR, Clamydia Pneumonia. Till detta skulle jag råda dig att ta IGg test på Bartonella. Det är också vanligt att man testar Erlichia. Men jag tror knappt du behöver testa den, för du kommer antagligen visa poitivt på de andra och det räcker för behandling. Det viktiga är att också få med Bartonellan . Om man har Bartonella sätter man till Rifampicin till behandlingen. Annars inte.

    Det kan också vara så att LTT testen inte visar så höga värden på Borrelian i ditt blod. Men du kan ha den i vävnader i din kropp. Så jag skulle gissa att de Tyska läkarna skulle behandla dig direkt bara av de symptom och sjukdomsförloppet som du beskriver här.   

    Du kan också förbereda dig med att söka efter någon läkare som kan hjälpa dig med IV och leverprover här i Sverige så att du slipper vara i Tyskland i månader. Det kan ta en del letande. Om du har privata kontakter inom vården så är det bra. Kör på dem i så fall.

    Och en sak till...Det är lätt att tveka. Men om det känns som du har en infektion i kroppen, då är det sannolikt det du har. Oftast känner man ju på sig vad man har och man vet hur man först insjuknade. Långtidsbehandling med antibiotika fungerar för de flesta och man blir bättre, eller helt bra. Du kommer kanske att tveka och få höra från svenska vården att det bara är "placebo" osv. att man känner sig bättre av antibiotikan. Men folk skulle inte betala för detta om det inte fungerade. Och klinikerna/läkarna i Tyskland skulle inte ha kö till sin behandling. 
     
    Och jag instämmer också i föregående inlägg. Googla på "Under our skin". 

  • Anonym (Barto­nella)
    Äldre 11 Aug 22:22
    #7
    PsykologStuderande skrev 2013-08-03 19:51:44 följande:
    Jag kan även tillägga att jag lätt drabbas av herpesvirus, tål inte minsta lilla kyla, för då blir jag extremt trött och med större sannorlikhet förkyld dagen efter på morgonen. Svullnadkänsla i fingrar och närminnesproblematik.

    Låter mycket rimligt med Fibromyalgi. 

    Hur ser en framtid med Fibromyalgi ut? 

     
    Jag undviker att läsa på google då det alltid står det värsta.     
    Jo, en sak till...

    Man kan förstås välja att stanna i Sverige och tro på de Svenska läkarna. Infoga sig lydigt i ledet "Fibromyalgi" eller "ME" utan behandling och utan förbättring. Men vill man bli frisk, ja då får man resa dit till de länder där man får en behandlingsbar diagnos på exakt samma symptom som ovanämnda diagnoser.  För man sätter faktiskt olika diagnoser på exakt samma symptom beroende på i vilket land du söker din vård.

    Jag måste säga att jag blir väldigt arg och upprörd när jag läser din historia. Jag skickar en stor kram och säger, DU BLIR FRISK med rätt diagnos och RÄTT behandling. Du har dragit på detta i "bara" 2 år. Jag tror att du har stora chanser att bli hellt bra och ganska snart också, det tror jag!  Kram till dig! Stå på dig!!!
  • Psykol­ogStud­erande
    Äldre 13 Aug 14:00
    #8

    Hej bästa hjälpande människor.

    Men läkarna har tagit borreliaprover via blodprov 3 ggr, och ryggmärgsprover. Dem säger att jag ser frisk ut som en oxe enligt alla blodprover som tagits.  

    Idag vaknar jag återigen upp av en bultande huvudvärk, domningar, halsont och feberkänslor. Idag är en dag som jag är riktigt trött på allt. 

    Har Ni någon aning vad dessa blodprover i Tyskland skulle kosta, och hur man tar kontakt med kliniken för provtagning. Läkarna bollar runt mig på massa jävla neuroutredningar. Trots att ingen MR eller LP visat något. Har även fått min första sjukintyg diagnos. Hypokondri. 

    Jag håller på teorin om borrelia. Flertal ggr under 2 år har jag fått starka infektioner. Har då fått antibiotika som heter något som Amoxcillin eller liknande. Har då blivit mycket frisk dag 10-14. Sedan sjuk igen då antibiotikan avslutas.

    Tack för hjälpen. Uppskattar det hur mycket som helst.    

  • Anonym (Barto­nella)
    Äldre 15 Aug 22:44
    #9
    PsykologStuderande skrev 2013-08-13 14:00:29 följande:
    Hej bästa hjälpande människor.

    Men läkarna har tagit borreliaprover via blodprov 3 ggr, och ryggmärgsprover. Dem säger att jag ser frisk ut som en oxe enligt alla blodprover som tagits.  

    Idag vaknar jag återigen upp av en bultande huvudvärk, domningar, halsont och feberkänslor. Idag är en dag som jag är riktigt trött på allt. 

    Har Ni någon aning vad dessa blodprover i Tyskland skulle kosta, och hur man tar kontakt med kliniken för provtagning. Läkarna bollar runt mig på massa jävla neuroutredningar. Trots att ingen MR eller LP visat något. Har även fått min första sjukintyg diagnos. Hypokondri. 

    Jag håller på teorin om borrelia. Flertal ggr under 2 år har jag fått starka infektioner. Har då fått antibiotika som heter något som Amoxcillin eller liknande. Har då blivit mycket frisk dag 10-14. Sedan sjuk igen då antibiotikan avslutas.

    Tack för hjälpen. Uppskattar det hur mycket som helst.    
      "Hypokondri" Dom är inte lite nedlåtande och fräcka! Det var det värsta!!! Dom kunde skrivit utmattningsyndrom om dom ville...

    Att svenska IgG  och IgM testen inte visar något beror på att ditt immunförsvar går ner såpass mycket när du har långtidsborrelia. Det ger upp, orkar inte jobba mot borrelian längre. Då ser man inget på de svenska proverna.
      

    Proverna som jag listade ovan kostar ca 5000 kr + 600 kr transport + 100 kr sköterskeavgift på någon vårdcentral där du tar ut ditt blod. Ring en annan än den du tillhör är mitt tips.

    Gå in på länken som jag gav dig ovan. Fanns ingen emailadress där? Du bara mailar dem och beställer ett "blood kit". (Tror jag) Det kostar 140 kr. En låda med provrör och DHL-påse.     

    På Borrelia och TBE föreningens hemsida hittar du länkar till BCA och Dr Kleemans kliniker. Till BCA mailar man och till Dr Kleemann ringer man.     
  • Anonym (sambo­)
    Äldre 23 Aug 19:12
    #10

    Hej! Det skulle kunna vara borrelia, min sambo har det.

    Här i Sverige säger de att han är frisk, men sen åkte han till en läkare i Norge och han hade helt klart borrelia, och även tvar. Han åker till Oslo i snitt  var 6:e vecka och får hjälp.

    Jag skickar med en länk till en artikel som var med i en ''närliggande'' tidning. Han har samma symptom som hon i artikeln, fast han valde Norge istället för Tyskland.

    LÄNK!


    Anonym (Bartonella) skrev 2013-08-11 22:04:01 följande:
    Kära du, jag hoppas att du loggar in snart igen och läser detta inlägg!!!  

    Jag känner väl igen vårdkarusellen du beskriver. MEN, jag tycker inte att du ska göra som jag och spilla din tid inom psykiatrin. Du kommer sannolikt inte att bli bättre av det, du kommer bara att försämra dina skanser att bli helt frisk igen. Det är mycket man får höra, att det nog är psykiskt...Man tror på det, man tar all sköns tabletter som dom skriver ut. Har du tur så tål du dem, men bot på din borrelia -(för jag lägger defenitivt min röst på att du har en långtidsborrelia)- det kommer inte ångestdämpande och antidepressiva tabletter att ge dig.

    Jag påbörjade min behandling på BCA i Augsburg, Tyskland i höstas. Det är intressant att träffa så många andra personer/patienter med samma symptom som man själv har, och som också har gått igenom precis samma vårdkarusell som man själv har gjort. När jag var där nere så var ca 30% av patienterna svenskar. I Sverige är läkarna dåliga på att behandla och diagnostisera långtidsborrelia. 

    Det är flera av patienterna som jag träffade där nere som redan har blivit mycket bättre av behandlingen. För egen del så är jag också lite bättre, men det tar tid för mig. Jag hade varit sjuk i 13 år när jag påbörjade behandlingen i höstas, och då tar det lång tid att behandla.   Har du varit inne och läst något på svenska Borrelia och TBE föreningens hemsida? Om inte, gör det!

    Här är också en länk du kan läsa. På sidan 2 har du symptomen på en långtids Bartonella. www.fokuspahalsa.se/Borrelia%20-%20Lyme%20Dis... 
     
    Jag skulle snarast kontakta BCA i Augsburg, eller Dr Kleemann om jag var du. Du behöver påbörja antibiotikabehandling snarast om det är borrelia. Intravenöst. Vänta inte med att ställa dig i kö! Det tar kanske 1/2 år minst att få en tid.

      Det du kan göra för att söka egna svar om du vill, är att beställa ett "Blod kit" från "infecto lab" i Augsburg. Du skickar ner ditt blod till dem. www.infectolab.de/index.php?id=22&L=1 Du behöver göra LTT test som kan påvisa långtidsborrelia i blodet samt även långtids TWAR, Clamydia Pneumonia. Till detta skulle jag råda dig att ta IGg test på Bartonella. Det är också vanligt att man testar Erlichia. Men jag tror knappt du behöver testa den, för du kommer antagligen visa poitivt på de andra och det räcker för behandling. Det viktiga är att också få med Bartonellan . Om man har Bartonella sätter man till Rifampicin till behandlingen. Annars inte.

    Det kan också vara så att LTT testen inte visar så höga värden på Borrelian i ditt blod. Men du kan ha den i vävnader i din kropp. Så jag skulle gissa att de Tyska läkarna skulle behandla dig direkt bara av de symptom och sjukdomsförloppet som du beskriver här.   

    Du kan också förbereda dig med att söka efter någon läkare som kan hjälpa dig med IV och leverprover här i Sverige så att du slipper vara i Tyskland i månader. Det kan ta en del letande. Om du har privata kontakter inom vården så är det bra. Kör på dem i så fall.

    Och en sak till...Det är lätt att tveka. Men om det känns som du har en infektion i kroppen, då är det sannolikt det du har. Oftast känner man ju på sig vad man har och man vet hur man först insjuknade. Långtidsbehandling med antibiotika fungerar för de flesta och man blir bättre, eller helt bra. Du kommer kanske att tveka och få höra från svenska vården att det bara är "placebo" osv. att man känner sig bättre av antibiotikan. Men folk skulle inte betala för detta om det inte fungerade. Och klinikerna/läkarna i Tyskland skulle inte ha kö till sin behandling. 
     
    Och jag instämmer också i föregående inlägg. Googla på "Under our skin". 
    Hoppas du är på bättringsväg! Du har alltså haft borrelia i 13 år, eller missuppfattar jag dig då? Min sambo har borrelia och det går väldigt upp och ner... vi trodde det var på bättringsväg, men för några månader sedan blev det sämre igen...
Svar på tråden Neurologisk sjukdom? Psykisk ohälsa? ALS, MS? Något annat?