Funderar på att adoptera bort mitt ofödda barn

Det är inte så vanligt med inhemska adoptioner, men de sker regelbundet. Ring runt till några kommunen och fråga om det finns några godkänds adoptivföräldrar som kanske skulle vara intrrsserade av att få ditt barn.

Tänk om jag och min man kunde få adoptera ditt barn. Jag vet ju förstås att det inte är möjligt. Inta kan man bara svara på ett inlägg och få ta hand om ditt barn. Så gör man ju inte.

Jag och min man har en son. Vi fick honom genom ivf. Det tog 9 år och 4 försök  innan jag blev  gravid med honom. Efter 3 försök gjorde vi ett uppehåll på lite drygt ett år. Tanken på att adoptera ett barn började mogna hos oss. Jag lade planerna på ett biologiskt barn åt sidan och ställde in mej på att adoptera ett barn. Vi påbörjade processen och kom så långt som till hembesöket. För mej var det självklart att vi skulle få vårt barn genom adoption. Åh vad jag längtade efter vårt barn som fanns där ute någonstans och behövde en mamma och en pappa som älskade han eller henne. Det kändes så rätt att adoptera.

Min man blev mitt i alltihopa lite tveksam och ville att vi skulle ta tillbaka det befruktade äggen vi hade i frysen på ivf-kliniken ifall, ifall det skulle bli ett barn. Jag ville inte egentligen, men gjorde det för hans skull. Jag hade redan givit mitt hjärta till "vårt" adopterade barn. I fantasin tänkte jag mej att han var en liten pojke från ett barnhem i Ryssland, ljushårig och lite kantig.  Som du förstår blev jag gravid och fick min son, fast inte på det sättet som jag önskade då. Missförstå mej inte nu. Naturligtvis är jag glad för vår son. Han är ett underverk och jag är så glad att vi fick honom. Ändå kände jag en sorg i hjärtat över barnet som fanns, men som vi aldrig fick. Det tog flera år innan den försvann.

Jo, vi kunde ju fotsatt med våra adoptionsplaner och när vår son blivit lite större  och adopterat ett syskon. Men vi orkade inte. Hela vårt liv hade under många år i princip bara handlat om att få barn. Nu när vi äntligen fått bli föräldrar så bestämde vi oss för att lägga ner och bara njuta av vår son. Det tar på krafterna att längta efter att få bli mamma och pappa. Vi hade fokuserat på det i nästan 10 år och kände att vi behövde vila från den biten.

Nu är vår son 9 och idag ångrar vi att inte gjorde mer försök att skaffa ett syskon. Jag hade helst velat ha ett adopterat barn. Tyvärr är jag för gammal för att bli antagen som adoptivmor idag. Jag har passerat de 40 med ett par år. Vi har allt som ett litet barn kan behöva. En mamma och pappa  som varit tillsammans sen tonåren och fortfarande älskar varandra, en lugn och charmig son som skulle bli en alldeles underbar storebror, ett hus i ett litet samhälle där det är tryggt att växa upp. Men vi eller rättare sagt jag är ett par år för mycket för att bli godkänd.

Men tänk ändå, tänk om vi kunde få adoptera ditt lilla barn. Tänk om ditt lilla barn kunde fylla vår längtan efter ett barn till. Tänk om vi mot alla odds än en gång kunde få bli föräldrar igen.

....Men det går ju såklart inte. Jag förstår ju att man inte bara kan få adoptera ett barn hur som helst från en mamma som funderar på att adoptera bort sitt barn. Så kan man inte göra, men tänk om......

Jag vet att det finns flera gay par som är seriöst intresserade på tex. villhabarn.se om det hade känts som ett alternativ?  Där finns folk som är öppna för alla former av familjekonsteltioner. Du hade kunnat vara "ful" och uppge den ena manen som biologisk pappa, om han skriver på faderskaps erkännande och vårdnadspapper medan du är gravid görs ju ingen utredning alls. När barnet sedan är fött kan hans partner ansöka om anhörig adoption. Eller, om det hade känts bättre, inte adoptera bort barnet alls utan helt enkelt låtit "pappan" få hela vårdnaden om barnet. Då har ni fortfarande möjlighet att ha någon form av kontakt om ni vill för barnens skull. 

Det går givetvis bra att de ansöker om att adoptera barnet från början, utan faderskaps erkännande, men det är ett enkelt sätt att slippa en väldig massa pappers arbete och där finns inte samma krav på den som adopterar en anhörig (där är det mer relationen barn/vuxen som är viktig, inte hur hög inkomst man har osv.)

Det kan kanske vara värt att titta närmare på? Att du börjar prata med något par betyder ju inte att du på något vis är förpliktigad att låta dem adoptera ditt barn.  

Hoppas du hittar en lösning som känns bra! 

TS kontakta så snart som möjligt din kommun så att du får vettig information. Den kunskap som förmedlas i detta forum är tyvärr ofta = desinformation!!

TS - du vänder dig till familjerätten i din kommun. De handlägger allt som rör nationella och internationella adoptioner. Där får du korrekt information. Om du vill adoptera bort ditt barns så tittar familjerätten först på vilka personer de har i sin kommun som fått adoptionsmedgivande och står i adoptionskö. Du får vara med och välja adoptionsfamilj bland dem om du vill. Har man inga personer i adoptionskö för tillfället eller om de som är tillfrågade tackat nej så går kommunen vidare med en förfrågan till andra kommuner. Vet du redan en familj som du vill ska adoptera ditt barn så kommer de att få gå igenom en utredning via familjerätten om de är lämpliga som familj eller ej. När barnet är fött tar själva domstolsprocessen kring adoptionen flera månader, under den tiden kan du välja om du vill ha barnet hos dig eller om det ska få vara hos adoptivfamiljen. Det här var en kort beskrivning om hur det går till i stora drag men kontakta familjerätten så får du information.

Jag och min man är nyligen utredda och godkända för adoption och vi, liksom många många, andra blivande adoptivfamiljer skulle bli överlyckliga över att få ett samtal från familjerätten om en förfrågan om vi vill adoptera inom Sverige. Så känner du att du vill adoptera bort ditt barn istället för abort så är vi många många därute  som längtar ihjäl oss efter att bli föräldrar. Lycka till hur du nu än väljer!  

Hur gick det sen för dig?

Jag vill bara påpeka att pappan måste godkänna adoptionen också.

Jag har adopterat bort ett barn i somras. Eller processen håller på fortfarande men hon föddes i somras och är åtta månader nu. Du kan fråga mig privat om du vill.

jag har också adopterat bort mitt barn. Fick mycket hjälp och kloka råd här från FL under graviditeten, velade mycket fram och tillbaka. Valde från början att adoptera bort, sen gav jag det ändå ett försök men det fungerande inte som jag hade hoppats på och barnet är nu bortadopterat till en vän som tog hand om henne väldigt mycket när hon var liten. Barnet är drygt 3 år nu.