"Pojkmammor som mest av allt önskar sig en dotter"

Är inte det en ganska konstig inställning, med tanke på att den person man annars är närmast i världen är av det andra könet (om man lever i en heterorelation)?

Jag tycker det är fullt normalt att önska sig ett specifikt kön på barnet, om det så är mamman eller pappan som önskar pojke eller flicka. Vi har alla olika bakgrunder och relaterar mer eller mindre till det egna eller det andra könet. Förstås lika normalt att inte ha någon specifik önskan alls.
Jag ville ha en flicka, det ville min man också, men han har 2 pojkar sedan tidigare.
Min bästa väns man ville ha en pojke (de har en flicka sedan innan) och detta tycker jag också är självklart ok att önska.
Det handlar ju inte om att man tycker mindre om de barn man faktiskt har eller får för att man har en önskan om ett barn av det andra könet.

Så, javisst... jag tror att Sverige är fullt av pojkmammor som vill ha en flicka, och likaså fullt av flickpappor som vill ha en pojke.

Fast man är väl sig själv allra närmast?
Det finns nog ett otal gånger man har svårt att förstå sin partner, om det så beror på könsskillnader, eller personlighet.

Jag tror att man har fått för sig att man har mer gemensamt och är mer nära ett barn som är av samma kön som en själv, detta gäller både män och kvinnor.

Inte konstigt egentligen, min man känner nog att han har mer gemensamt med sonen, då de delar intressen.
Men jag känner att jag och min son står varandra väldigt nära, han berättar i stort sett allt för mig, och jag har svårt att tänka mig att vi skulle stått varandra närmare om han varit en flicka.
Hans intressen är fotboll och hockey, inte samma som mina, men han har fått mig att upptäcka dessa sporter också.   Jag har uppvuxen med tre systrar och min mamma, att få stiga in i "pojkvärlden" har varit roligt och bra för mig. 

Det är fullt normalt att önska sig ett visst kön.

Däremot är det inte socialt acceptabelt att göra abort pga "fel kön". 

Jodå, men jag tror inte det varit så acceptabelt om aftonblaskan istället gjort rubriker om att "Sverige är fullt av män, flickpappor, som mest av allt önskar sig en son!"

jag önskar mig inget hälldre än en dotter , jag är livrädd för att nästa barn kanske blir en pojke det med. 

Jag är umgås i kretsar där det är allom bekant att pojkar står närmast mamma som barn och flickor brukar ty dig till pappa (mamman blir konkurrenten du ska jämföra dig med bli bättre än). Inget nytt jag och vännerna minns hur jobbiga vi var i tonåren upp till typ 30 . Så jag förstår inte tankarna om att vilja föda sin "bästis". Helt nytt tänkesätt för mig. Media har förbryllat folket...

Det är lika vanligt som att män önskar sig pojkar. Killen jag blev gravid sa att han skulle "dö om det blir en dotter"

Tyckte det lät helt sjukt när han uttryckte det så, och jag är fortfarande sur för hur han sa det.
Nu blir det en son, och han är väldigt nöjd. (Vi är inte tillsammans, aldrig varit.)

Jag själv har mer gått och dagdrömt om en liten dotter, och när folk har frågat har jag svarat vad jag helst vill.
Men han uttryckte det dåligt. Tror inte han hade brytt sig lika mycket barnet heller om det blivit en flicka. Han säger inte ens "längtar efter bebisen" längre, utan nu är det tuffa och hårdare ord, "längtar efter grabben" eller "längtar efter vattenkrig och att vara som en ledare för sin flock"

Herregud haha..

Du måste vara jobbig att leva med! Edftersom du är en bråkig kvinna *blink blink*