Fler som väntar på insemination eller precis inseminerats som vill följas åt?

Ingen som väntar på insemination eller inseminerats som vill dela med sig av tankar och erfarenheter? 

Har aldrig gjort ngn insemination, däremot 3 IVF vilket idag har lett oss till en graviditet! ( är i v22 )

Hade jag varit i er situation hade jag övervägt IVF ganska omgående. Har ni försökt 22ggr borde ni nog ta steget mot IVF!

Visst är de en berg och dalbana av känslor, hopp, glädje och förtvivlan! Men i slutändan är de värt vart enda dugg!!

Lycka till!

Okej, fick ni ett + på tredje försöket? Hur länge försökte ni innan ni bestämde er för IVF? Hur lång tid tog det att få en tid för IVF? Vet att man tar ut ägg ifrån tjejen och tar spermier från mannen och sen befruktar dessa konstgjort så att säga. Men vet inte mycket mer än så, har du lust att berätta för mig lite mer detaljerat hur IVF går till? 

Kan tänka mig att det är värt det, jag är helt klart redo att göra allt som krävs för att vi ska få vårat lilla mirakel en vacker dag.  

Vi kämpa i 8år..

Och inte bara IVF, finns andra behandlingar oxå, dock så gjorde vi inte insemination ( då utredningen visa dåliga simmare och resultatet skulle bli detsamma som om vi försökte själv )

Jag fick precis som du kämpa med vikten, gick ner 30kg och blev ändå inte spontant gravid ( innan vi visste va som va fel )

IVF är lite krångligt att förklara, men du har rätt i det du skriver, kvinnan genomgår hormonbehandling, sen tas äggen ut för befruktning för att sedan återföras!

Jag skickar en länk här på en film ang IVF/ICSI ( det är en film från den klinik vi gick på )
 http://www.skane.se/sv/Webbplatser/SUS/Skanes-universitetssjukhus-Lund/Nyheter/Sjukhusets-webb-tv/IVF-behandling-RMC-Malmo/

Verkar som den där filmen inte fungerar längre :-/ 

Tack så jätte mycket för tipset, länken fungerade inte men gick in på youtube och kollade på filmen där och då gick det. Den var verkligen jätte givande och jag har länkat den till min sambo. Det verkar vara en ganska lång och tuff process men ja, det verkar helt klart värt det. För all denna tiden av väntan och hopp och förtvivlan tar verkligen på en. Riktigt jobbigt. 

Oj, 8 år.. Det är riktigt lång tid. Jag tycker mina år av väntan är mycket. Stort grattis till er, jätte roligt att höra att det lyckats. Man får lite mer hopp. Då kanske vi provar det direkt om de här tre inseminations försöken inte fungerar.  

Tycker absolut ni ska fundera på det, se det inte som någon absolut sista lösning, finns andra alternativ för det!

Jag tycker själv den filmen är bra, den visar hur det fungerar! Vår klinik använder den filmen som en IVF skola till patienterna.

Vi blev gravida på andra försöket, men det sluta tyvärr med missfall, i vårt sista försök tog det sig igen och valde att stanna!! Känns galet, har fortfarande inte fattat det än ( även om bebis sparkar rundor i magen ) så känns allt fortfarande som en dröm

 

Kan inte annat än le :) Det finns nog ingenting som gör mig lyckligare än att läsa om alla som äntligen lyckas efter allt kämpande. Ni är så otroligt värda det :) 

Kan förstå att det är en dröm, ett riktigt litet mirakel :)

Har funderat vidare och kollat runt lite och våran absolut sista utväg är adoption, har till och med om IVF inte skulle fungera börjat fundera på embryoadoption/donation.  

Någonting jag har funderat på när det gäller både insemination och IVF är, när spermien och ägget har "mött" varandra så att säga och allt är "klart" och det är befruktat. Kan det inte vara som så att man då ändå stöter ifrån sig det så att det aldrig liksom fastnar så att säga? Eller när man gör IVF, sätts allt på plats då? Men så kan det ju inte gå till för då måste man ju bli garanterat gravid. Så de måste ju fortfarande göra sin lilla gång och behöva fästa själv?  

Tack snälla!! Jag försöker så gott jag kan att stötta andra i samma sits, har märkt att min graviditet svider i mångas ögon även om dom vet vad vi gått igenom, jag skyltar inte med direkt heller. Visst berättar jag att jag är gravid, men försöker håll låg profil ändå. Jag vet ju exakt hur de känns att sitta där och alla andra bara får barn, barn,barn och fler barn...

Om embryot fastnar eller ej finns de inga garantier på efter ett ET ( embryo transfer )

Det är kvinnokroppens uppgift att tahand om embryot! Man kan inget annan än o vänta på sin test dag...

IVF hjälper till att få äggen befruktade, men inte till o fastna. Visst, man får hormoner som ska hjälpa till på traven men som sagt, finns inga garantier!

Vi hade adoption som sista val, vi valde bort embryodonation och spemiedonation. Vi ansåg att kunde vi inte bli gravida o få egna biologiska barn, så ville ingen av oss va biologisk utan då ville vi båda heller adoptera och så va ingen biologisk förälder!

Det är ju inga beslut man tar över en natt, utan de är ju verkligen något långsiktigt något som vi prata om i många år!

Var så lite så :) Men visst tycker jag det är jobbigt och det känns som att alla runt omkring lyckas förutom vi. Men samtidigt så är jag så som person, klart man glädjs åt andra :) Varför ska jag ta andras lycka ifrån dom bara för att vi inte lyckats? Det är ju faktiskt inte alla andra människor runt omkrings fel att det inte vill fungera för oss. 

Det är lite det jag har funderat på. Kan man inte kolla upp det på något vis innan man gör IVF? Om äggen har svårt att fästa? För jag menar skulle det vara felet så spelar det ju ingen större roll om vi gör IVF eller insemination eller något annat för då stöter ju kroppen ifrån det. Vet du om man kan kolla upp det? :)

Vi får se, har bara en massa olika tankar själv just nu som jag ska diskutera med min sambo. Men känns som att vi ger allt och är positiva inför inseminationen nu och sen fungerar inte det så tar vi nästa steg. Men under tiden känns det som att vi måste diskutera kommande steg som kan vara ett alternativ och vad som absolut inte är alternativ. Var väldigt skeptisk emot det förut, ägg eller spermiedonation känns fel för då är det ju en av oss som är genetisk förälder och en inte. Men ett embryo, då är det väl om jag fattat det hela rätt, två andra som skapat embryot så att säga så det är deras gener men det är mig det växer inom och jag som bär det bara? Så man känner mer kontakt på så sätt, så som en adoption typ fast man föder barnet själv? Fast det låter lite skumt. Aja, det är mycket med alla dessa olika sätt helt klart. Så hoppas verkligen att något kan hjälpa oss.