• Anonym (Farmo­r)
    Äldre 15 Aug 14:26
    41852 visningar
    255 svar
    255
    41852

    Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

    Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

    Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

    Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

    Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

    Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.  

  • Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 14:40
    #7
    I love me skrev 2013-08-15 14:32:37 följande:
    Så du tycker inte om ditt barnbarn bara för att h*n liknar mamman och inte liknar din son?
    Herrejösses, jag hoppas att min svärfar tycker om min dotter = hon är lik mig till både utseende & sätt och inte lik pappa alls....Oskyldig
    Det hade väl inte gjort något om det varit så att jag uppskattat min sons fru. Det gör jag nu inte, och barnet är som en klon av henne. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 14:44
    #8
    beccagranen skrev 2013-08-15 14:32:27 följande:
    Vad är det med svärdotter som du avskyr?

    Dom märkser säkert av det, och vill att ni ska spendera mer tid ihop så att du förhoppningsvis kan lära känna barnet bättre och få kännslor. Jag tycker det är fel att inte ge barnet en cahns. det är ändå dina arvslag som förts vidare till din son och sedan hans barn. Att han påminner om modern är väl inte konstigt om det är hon som uppfostrar. Om du anser att hon är så hemsk, borde du se det som en chans att bättra barnet, så att han inte blir så lik sin mor.  
    Inte ge barnet en chans? Barnet är sju år och jag har, som jag skrev, verkligen bjudit till i alla år men utan att några positiva känslor vuxit fram. Barnet har med åldern blivit ännu mycket mer lik sin mamma än tidigare. 

    Jag tvivlar verkligen på att ett ökat umgänge mellan mig och barnet skulle vara tillräckligt för att "bättra" barnet.  
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 14:46
    #9
    Ramborg skrev 2013-08-15 14:30:28 följande:
    Säg "nej, denna helgen passar det inte. Men ni kan komma på fika helgen efter om ni vill."

    Du är upptagen, helt enkelt. Mer behöver de inte veta.

    Tråkigt att du känner så för svärdottern och barnbarnet.
    Ja, det är ungefär så jag gör nu men min sons fru blir allt mer påstridig, krävande och konfrontativ vilket också är i linje med hur hon annars är som person. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 14:58
    #14
    I love me skrev 2013-08-15 14:54:28 följande:

    Stackars ditt barnbarn att du inte tycker om denne bara för att du inte tycker om mammanObestämd

    Det är INTE farmoderns ansvar att göra detta.......återigen är det föräldrarnas ansvar!!
    Men det är ju inte alls vad jag skriver. Barnet och mamman är precis likadana. Hade barnet haft en annan och tilltalande personlighet så hade jag förstås tyckt om barnet oavsett mina känslor för mamman. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 15:07
    #20
    I love me skrev 2013-08-15 15:05:35 följande:
    Det håller jag med om........jag själv avskyr min mamma & syster som det finns en anledning till.
    I detta fall tycker TS inte om sitt barnbarn bara för att denna liknar sin mamma som TS avskyr.
    Nej men nu måste du faktiskt läsa vad jag skriver. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 15:08
    #22
    Anonym (påoi) skrev 2013-08-15 15:05:21 följande:
    Du kan ju säga att du helt enkelt inte vill vara barnvakt så mycket, du har ditt eget liv nu och har gjort ditt som småbarnsförälder och vill njuta i lugn och ro. Du har ingen skyldighet att vara barnvakt åt ditt barnbarn och det enklaste är nog om du iaf är tydlig. Säg att du gärna ses då och då alla tillsammans istället men att du inte orkar med att vara ensam med barnet så långa stunder eller nåt.
    Ja, jag får fortsätta på den linjen och hoppas på att det respekteras. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 15:13
    #27
    I love me skrev 2013-08-15 15:10:03 följande:

    Det är ju just precis det jag gör.......


    Samma här = min pappa alkoholiserad brottsling & min mamma tablettmissbrukare & styvpappa "snuskgubbe".
    Bra odds, eller hur?!
    Barnet är personlighetsmässigt i det närmaste identisk med sin mamma och beter sig likadant som henne. Barnet är en yngre version av mamman. Det handlar inte om att jag ogillar mamman och projicerar den känslan på barnet, vilket är vad du tycks tro. 
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 15:17
    #28
    Anonym (Jobbigt) skrev 2013-08-15 15:10:44 följande:

    Det jobbigaste i det hela skulle jag nog själv tycka var känslan att mitt eget barn misslyckats så katastrofalt med att uppfostra mitt barnbarn.


    Det tycker inte jag. Jag har och ska inte ha något inflytande över vilken partner min son valt och heller inte över hur de väljer att uppfostra sitt barn. Jag ser det heller inte som om de har misslyckats, snarare har de lyckats väldigt väl med vad som troligen var deras avsikt. Det är jag som är missnöjd med min sons hustru, inte min son och inte hon själv. Så att barnet på alla sätt tar efter sin mamma ser de förmodligen inte alls som ett problem, och varför skulle de?

    För mig är det till den största delen en fråga om personkemi. Och värderingar som jag inte delar parat med ett uppträdande som jag känner direkt vämjelse inför.  
  • Anonym (Farmo­r) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 15:38
    #34
    Anonym (Jobbigt) skrev 2013-08-15 15:30:55 följande:

    Jag har lite svårt att förstå det här. Så det är inget speciellt dåligt beteende hos någon av dem, bara en viss personlighet du har svårt för?
    Jag rekommenderar dig att läsa boken "En man som heter Ove" faktiskt.  Tror den skulle vara bra för dig.

    Och nej, jag tycker inte man måste älska sin familj och man måste inte skapa relationer med barnbarn tex. Men om din son är en bra människa kanske du får utgå från att det finns något värt att älska hos hans fru och utgå från det i din relation med dem. Bra relationer gör ju ändå livet trevligare.  
    Det är ett i mina ögon dåligt beteende, eller egentligen flera. Men i deras ögon, sonens hustru, sonen själv (utgår jag från, han verkar nöjd med sitt liv ihop med den här kvinnan) och i barnets ögon så är det rätt, bra och önskvärt att vara som de är. Så i den bemärkelsen är det inte frågan om en dålig uppfostran. Kombinationen beteende och personlighet (yttranden, sätt att yttra sig på osv...) är inte kompatibelt alls med mig och hade det varit någon annan person så hade jag mycket snabbt valt bort henne (och barnet), det kan jag nu inte göra varför jag vill försöka att hantera situationen på ett så bra som sätt som det möjligt är. 

    Tack för boktipset. Hur menar du att den skulle vara bra för mig? Om jag får drista mig till att fråga.  
Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma