• Anonym (Maria­)
    Äldre 16 Aug 04:21
    41857 visningar
    255 svar
    255
    41857

    Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

    Vilken jobbig situation TS. Jag tycker inte som andra skriver att du ska försöka uppfostra barnet på ett annat sätt än förädrarna gör och därigenom försöka ändra barnets personlighet. Det kan bara bli fel. Jag tycker du gör rätt som du gör nu. Håll tyst om dina känslor så du inte förlorar din son. Fortsätt håll en låg profil och umgås i den mån du orkar. Det där extra de vill att du gör tackar du vänligt, men bestämt nej till och någon anledning behöver du inte ange. Dåligt samvete ska du heller inte ha. Kram !

  • Anonym (Maria­)
    Äldre 16 Aug 20:03
    Kajsagumman skrev 2013-08-16 17:21:57 följande:
    Men ok, det då förhåller sig såsom du skriver så är det ju en sak som inte passar ihop. Om din svärdotter skulle varit så medveten om hur det förhåller sig mellan er, varför skulle hon då önska att du var ännu mer involverad i era liv än vad du redan är? Som du ju skriver att du gärna vill.  Så nånstans, så har jag  svårt att tro på det du säger. Det känns snarare som att du är en person som inte vill stöta dig med familjen, som du ju också skriver om och om igen. Och jag får känslan av att du upplever det som att du kanske har sagt vissa saker men att ingen lyssnar. Men jag tänker då - om du hela tiden upplever att ingen lyssnar eller förstå vad du verkar uttrycka - kan det då inte vara så att du kanske inte har sagt det tillräckligt tydligt?   Om du skulle beskriva den känsla du har för din svärdotter som att "hon är osympatisk" så kan jag faktiskt inte förstå varför du inte skulle kunna säga det till henne och ta en snack om det, och reda ut lite saker en gång för alla. Det är då en annan sak om du hatar henne eller liknande, men att "du finner henne osympatisk" kan jag inte förstå varför du inte kan säga över en kopp kaffe och en snack?   Sen tänker jag också lite att om du ändå är på din smärtgräns, så att du kanske överväger att kanske till och med bryta kontakt eller del av den på nåt sätt för din egna skull - så kan jag inte se vad du har att förlora på att ta ett snack med dem? Sen är jag också intresserad i dina tankar omkring min teori om att du faktiskt "odlar" dessa känslor omkring din svärdotter där de nu är på väg att bubbla över (för att du inte får utlöp för dem), och att du också sen har lyckats att projicera dessa på barnbarnet utan att verka så medveten omkring det?  

    Vi läser ut lite olika information från TS inlägg. Jag har inte läst in att TS vill bryta kontakten helt med sin son och hans familj, ej heller att det skulle bubbla inom henne. Jag har läst in att sonen med familj vill att TS ställer upp ännu mer än hon gör idag. Men TS känner att det hon ställer upp med idag är precis vad hon orkar med. Hon vill inte ställa upp mer (ingenstans ser jag att hon skriver att hon vill ställa upp mindre). Hennes undran är hur hon ska lyckas säga nej till MER utan att det blir obehagligt. Så vi har verkligen läst in helt olika information.
Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma