Hej ts,
Har tyvärr inget mer råd än de du redan fått. Säga att:: "Jag förstår ni vill ha mer avlastning men jag vill inte vara mer barnvakt. Jag tycker vi har ett lagom umgänge. Jag har haft barn, som ni vet, och tycker det är skönt de är vuxna. Ert barn är så stort nu att ni kanska skulle kolla i grannskapet om det finns någon tonåring som vill tjäna nån slant på att sitta barnvakt?"
Har läst dina inlägg niu igen ts och jag tycker du verkat hålla god min ganska länge i ett svårt läge. Om nu ditt barnbarn uppfostras på detta udda sättet så kommer det nog komma tillfällen i skolan om inte alltför många år när både din son och hans fru får höra om beteenden och händelser som skolan klagar på. Jag hoppas du orkar hålla ut och vara en sansad punkt i denna familjs liv, att de känner de då kan rådgöra med dig. Fortsätt vara vänlig, men håll på dina gränser lite mer än du gör idag. Angående att vara mer barnvakt, säg att du inte uppskattar att få ovett av svärdottern, därför vill du inte vara barnvakt alltför ofta, när du staller upp och hjälper de med att vara barnvakt är det främst dina regler som gäller.
Hej igen ts,
För att ge dig lite hopp kan jag saga att min mor låter lite som din sonhustru. Hon är "stark" och säger det hon tycker, inte rädd att ta strid, men lyckas därmed också göra sig ovän med alla. När vi flyttade från vårt hus var det inte en enda av grannarna som mina föräldrar kunde umgås med längre, ett enda par vänner fans kvar år efter år. Hon kan inte se fel hos sig själv, till exempel var det min elva-åriga systers fel att de tappade kontakten när mamma fjyttade åttio mil bort utan att min syster fick ett telefonnummer och utan att mamma någonsin ringde hem till papa där systern bode efter skilsmässan. (Jag är betydligt äldre). Jag och mina syskon har i vuxen ålder snarare valt den mjukare linjen och unviker bråk och kontroverser, kanske lite mycket, men vi har sett hur det kan vara och vill inte leva som hon gjort. Så ditt barnbarn och du kommer kanske kunna ha en bra kontakt när barnbarnet är vuxet!