Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

Ta och växa upp kanske ts??

Låter som om det är dax att klippa banden. 

Ingen mår bra av att ha dej i närheten.

Fast det ÄR ju ändå ditt barnbarn. Dina och din mans gener måste finnas där någonstans. Personligheten går ju dessutom att påverka. Jag tror inte att jag skulle kunna dissa ett eget barnbarn så, för jag ser blodsband som väldigt värdefulla. Jag skulle nog snarare försöka ha barnet hos mig MERA, så att jag kunde ge det ett gott föredöme som komplement till den hemska mamman. Tänk på att flickan kan bli väldigt viktig för dig när du är gammal, och hon är en självständig kvinna - då kan du och hon ha en egen generation utan mamman. Det kan ni förresten redan om några få år, i viss mån!

Om hon hade varit 14 hade jag kanske svarat annorlunda, men jag vägrar att tro att en sjuårings personlighet redan kan vara gjuten i sten. 

Om du läser ditt eget första inlägg där du skrivit att du försökt se några fördelar med både mor och barn, men utan framgång. Hur kan du då säga att du inte dissar barnet. För mig låter det glasklart. Att du inte gilla din svärdotter är väl en sak, men varför dömma barnet. Det är ju din sons barn. Tycker du ska berätta för dom hur du känner och om de då sätter sitt barn främst så bryter de nog kontakten med dig. Om du tror att barnet inte komma märka hur du känner så lovar jag dig att du har fel. Att skriva att barnet inte är särskilt älskvärt tycker jag bara låter hemskt, är förmodligen tvärtom då. Tror inte du får så mycket sympati med dina inlägg när du skriver så.

Hehe...någonting säger mig att TS har "problem" med att tycka om många människor och deras beteenden.

 

Till skillnad från många andra förstår och respekterar jag dina känslor ts. Man kan inte, ovillkorslöst, älska allt och alla bara för att man har släktband. Du respekterar och behandlar din svärdotter och ditt barnbarn med respekt och det är gott så.

Om jag inte önskade ökat umgänge hade jag vänligen men bestämt tackat nej och sagt "Tyvärr, jag har andra planer".

Skuldbelägg dig inte för de känslor du hyser, tror att fler känner så men de vågar inte erkänna det för sig själva.

En sak har jag lärt mig av livet och genom att studera och lära känna olika människor.

Och det är att de människor du tycker illa om och beteenden du retar dig på, ofta är väldigt likt dig själv - d.v.s. dina egna svaga sidor och tillkortakommanden är samma som personens du ogillar.

Det stämmer ju också bra med att din son valt en fru som påminner honom om dig som mamma. Så tyvärr är d nog väldigt lik din sons fru till sättet. Men detta ser man ju ytterst sällan själv eller vill erkänna, så du kommer ju bara säga att det absolut inte är så. Vilket bara kommer tyda ännu mer på att det verkligen är så.

Angående ditt problem så är det nog bäst att vara ärlig och säga att du inte vill umgås lika mycket med dem som de verkar vilja umgås med dig och att du inte har något behov av att träffa barnbarnet ensam. Då löser det sig nog av sig självt, skulle jag tro.

Nej jag skulle bli mer sårad om jag på olika sätt försökte få till en bra relation mellan mitt barn och min förälder ovetandes om att min förälder egentligen bara stod ut för syns skull. Jag tycker det är fel att uppmuntra barnbarnet att älska någon som inte ens tycker om denne. Det tycker jag är direkt elakt mot barnet.

Om farmor är ärlig kan ju föräldrarna istället hjälpa barnet att få en närmare kontakt med mormor eller någon annan släkting.
Men det är klart att hon inte behöver vara så brutalt ärlig som jag skrev, hon kan ju linda in budskapet lite för att slippa förlora kontaktened sonen.

TS, har du tänkt på att det som är lika med dig och svärdottern är att ni båda säger upp bekantskapen med folk när det inte passar. Hon med andra, du med barnbarnet.
Bredvid står en pappa som inte säger åt dig att ta ditt ansvar. När barnet växer upp har det blivit sviken av både dig  - och den som inte vågar ryta i åt dig.

Mamman verkar ju ha en knepig personlighet och där behövs andra familjemedlemmar som bäst. Att visa barnet att det finns olika sätt att vara på. Pappan säger förmodligen inte till henne heller. 

Svärdottern är inte din business, men det är väl inte henne du ska passa??  Barnet måste du ta dig samman och vara med, delta i barnets uppväxt.