Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

min sambos mamma va exakt som dig, trodde hon visade respekt och va trevligt både till mig och barnen.

Men både jag och barnen märkte vad hon egentligen tyckte då hon höll sig undan och pratade knappt med barnen när hon väl va här. jag bet ihop för min sambo skull.

Men idag har vi ingen kontakt och bita ihop för nån man ogillar funkar inte. nu har det gått ett år och de vet inte ens vem deras farmor är, pga att hon va så ointresserad. Man kan visa intresse för ett barn fast man inte gillar det, men barn känner av saker så himla bra. Deras mormor/morfar älskar mina barn gör saker och är aktiva med barnen när de är här och på det viset så lär dom lära känna varandra.

Troligtvis vill dom att du ska ha deras barn för lära känna han och för att du faktiskt är hans farmor. du kanske tycker han är väldigt lik sin mor, men hur många gånger har du träffat han utan hans mamma?? kanske då märker du det du inte märker när du träffar hela familjen..

"- Det är faktiskt så att jag helt enkelt inte vill."

Vad tror du om det TS?

Jag vill dela med mig av min lilla historia...jag är barnbarnet..jag har två bröder, varav en bror är det som var älskad mest av mina farföräldrar. Jag var alltid det tysta, ledsna, hjälplösa flickan som aldrig fick klara av något själv.
Jag hade aldrig någon bra relation till mina farföräldrar även om de har varit viktiga för mig, för ibland så är blod tjockare än vatten. Många år gick och relationen förbättrades inte direkt men de har alltid ställt upp med pengar när de varit fattigt och alltid kommit ihåg min födelsedag.

Jag flyttade utomlands och trots den dåliga relationen med farföräldrarna så grät jag fruktansvärt mycket den dagen jag fick veta att min farmor somnat in. Jag flög hem till sverige och närvarade vid min farmors begravning och även dör föll mina tårar. Strax därefter blev min farfar ganska hjälplös och är idag rätt så dålig..och jag är den som står vid hans sida, tvättar hans kläder, köper tidningen till honom vara dag, städar hans hem, diskar och handlar.

Det finns inte så många som finns vid hans sida längre, dels pga ålder och dels för att folk har sina egna liv med jobb, vänner och barn.
Min farfar är min farfar trots att jag inte alltid varit deras favorit, men på senare år så visade de båda mer intresse för mitt liv i vuxen ålder och relationen blev bättre.

Vem vill vara ensam när man är gammal? Vem kommer att finnas vid er sida när alla andra redan gått bort? Vem kommer att älska er på ett sätt som ingen annan gör?

Ta hand om era barn och barnbarn medan ni kan, för sen ändras förutsättningarna innan ni hinner blinka.

TS, har du tänkt på att det som är lika med dig och svärdottern är att ni båda säger upp bekantskapen med folk när det inte passar. Hon med andra, du med barnbarnet.
Bredvid står en pappa som inte säger åt dig att ta ditt ansvar. När barnet växer upp har det blivit sviken av både dig  - och den som inte vågar ryta i åt dig.

Mamman verkar ju ha en knepig personlighet och där behövs andra familjemedlemmar som bäst. Att visa barnet att det finns olika sätt att vara på. Pappan säger förmodligen inte till henne heller. 

Svärdottern är inte din business, men det är väl inte henne du ska passa??  Barnet måste du ta dig samman och vara med, delta i barnets uppväxt.