Hur gammal var ditt barn när ni kom tillbaka till Sverige efter en adoption?

6 månader!

Första barnet 8 mån, andra barnet 5 mån.

Nästan 2,5 år.

Första barnet nio månader, andra barnet tre månader.

Härligt med så små barn, hoppas vi oxå får det men blir det ett äldre så spelar det ju absolut ingen roll. Barnet är EFTERLÄNGTAT oavsett ålder men bara lite kul att veta...

Mycket beror på vilket land barnet kommer ifrån, samt ålder och ibland även erfarenhet hos blivande föräldrarna.

Första barnet tio månader, andra barnet 3 år.

Vår son var 2,5 år när vi kom hem. Av ditt inlägg nedan

så tolkar jag det som att du vill veta hur stora/små barnen är nu när de kommer hem. Jag skulle i så fall råda dig att också fråga vilket år man kom hem. Allra bäst och sannast info kring detta får du hos organisationerna. Adoptionscentrums info hittar du här:
www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Adoptionsstatistik/Statistik-2011/

www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Adoptionsstatistik/Statistik-20111/

www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Adoptionsstatistik/Mer-statistik/

Lycka till med er adoption!

Vår tjej var 4,8 år:)....Det oroade mig lite......men det har gått otroligt lätt och smidigt:)

12 månader, 5 månader, 16 månader

Ursäkta om jag kapar tråden lite.. Men ni som har adopterat, hur känns det? Hur lång tid tog det innan ni bestämde er för att det var det ni ville göra?

Jag har troligen gått in i för tidigt klimakterium, och om vi misslyckas med IVF så funderar vi på att adoptera. Men jag kan inte släppa tanken på att jag så gärna vill vara gravid, känna magen växa och känna sparkarna, få gå igenom en förlossning osv.
Hur släppte ni den drömmen? 

Jag ville bli mamma, oavsett hur mitt barn kom till världen. Det har alltid varit min första prioritet. Fick första barnet då jag var 25 år via adoption ????

Adopterade syskonpar som var 6,5 och 2,5 år gamla

Den drömmen försvann i takt med att jag tröttnade på min motsträviga kropp. När man försöker bli gravid så längtar man så intensivt efter plusset och växande mage att man nästan glömmer bort att det är barnet som är viktigt. Så småningom flyttades fokus från "att bli gravid" till "att få barn".

Saknar inte alls graviditeten, snarare ser jag att jag nog romantiserat den, att många kvinnor hatar den men skäms för att säga det.  Däremot sörjer både barnen och jag att vi inte hade första tiden tillsammans, "jag vill att du ska ha tagit hand om mig alltid". Men så blev det för oss och vi har ju varandra nu

Ge dig själv lite tid, gör färdigt IVFn och fatta beslutet sedan. 

Skrev från IPhone och ist för en glad gubbe på slutet blev det visst en massa ???

4, 5 år och 5,5 år

10 mån.
Vi hade försökt bli gravida i knappt 2 år när vi bestämde oss för adoption.
Det var en process att släppa gravid-tanken men när vi började adoptionsutbildningen, så släppte de tankarna och vi såg framemot den fantastiska resan att få bli föräldrar genom adoption!

2010 kom vi hem med dottern som då precis fyllt 4 år. 2012 kom vi hem men lillebror, han var 1 år och 8 månader när vi åkte till honom.

Hur släppa drömmen..

Man byter dröm. Sörjer den ena och läser på och börjar längta igen. Sen händer det märkliga att när man bestämt sig och sörjt lite så byts drömbarnet ut till ett annat. I vårtfall mörkt med stora bruna ögon.

När den börjat växa så var det värsta mardrömmen att man skulle bli gravid och behöva avbryta processen mot det nya drömbarnet-

Det är inte lätt och det gör ont att byta dröm.. oavsett!