Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Nu är det jag som skrev att jag höll med dig som skriver igen (har ingen signatur så ville bara klargöra det). Jag har nu läst dina svar i tråden och jag ville bara säga att jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Alla utgår ifrån att du har en depression och att det skulle bero på en kemisk obalans sedan efter förlossningen, men är det verkligen så för dig? Jag har själv ADHD och jag är övertygad om att det är därför jag inte kan hantera situationen. Jag har absolut ingen depression, varken sedan innan eller efter förlossningen. Jag tar läkemedel, men det tar ju inte bort allt. Barnet är ju lite mer...alert än andra barn också, och det är klart att man tröttnar mer på situationen om man har en unge som ska vara överallt och på allting hela tiden. På din beskrivning låter det nästan som att ditt barn inte heller är av den lugnaste sorten. Kan det handla om något liknande för dig?

Jag valde att inte skaffa barn just pga allt negativt. När jag var hemma hos vänner med barn blev jag "botad" från all barnlängtan. Allt från gravillamående, förlossning med ev komplikationer. Kanske spricker förhållandet och man får sitta där ensam med magen (killen kan leva som vanligt, men som tjej är det svårt att träffa ngn ny med stor mage och sen en spädis. Känna sig låst, som i ett fängelse. Att aldrig få sova ut ens på helger. Allt jobb som blir när man har barn. Att aldrig vara fri att göra som man vill. Sämre ekonomi. Ev diagnos som ts barn verkar ha. Jag har svårt att se ngt positivt..

Alla vänner med barn längtar ständigt efter avlastning. Alla säger samma sak att de lägger sig själva på hyllan just nu. Att få familj AB att gå ihop är högsta prio just nu och allt annat får vänta. Typ livet får vänta (tills barnen blivit stora). Och många säger dessutom att de aldrig fortsatt sina förhållande om det inte vore för barnen..

 

TS: Hur har det gått för dig? Har du fått någon hjälp eller känns det lika jävligt fortfarande?

Det finns många ofrivilligt barnlösa som skulle älska att få ta över alla dina problem så om det nu är så jobbigt kan du väl lämna bort ditt barn för adoption. Själv har jag förståelse för att det kan vara jobbigt men ingen förståelse för hur du kan säga att få barn=hell on earth. Ditt barn förtjänar en glad och omhändertagande förälder och fram för allt förtjänar han/hon en förälder som vill ha honom/henne. Enligt mig är det enda vettiga du kan göra att lämna bort barnet för adoption. Alla passar helt enkelt inte som föräldrar och det bästa du kan göra för ditt barn är att inse detta!