Svartsjuk på min sambos 8-åriga dotter....

Ditt problem är inte att han har barn eller inte, eller att han "har gjort allt förut".

Ditt stora problem är att du inte kan acceptera situationen som den är.

Du krigar mot verkligheten och så som det faktiskt ÄR. Så länge du gör det kommer du aldrig någonsin att kunna släppa dina negativa tankar och känslor.  

Ditt enda sätt att bemöta det är genom att ta ansvar för de känslor och de tankar du har. Du väljer själv vilken attityd du ska ha inför hans barn och hela situationen. Att göra uppror och protestera mot en existerande verklighet är som att stånga huvudet blodigt mot en vägg. Den som lider mest är du själv.