Missfall v.16

Fy F*N vad arg och ledsen jag blir! Hur kan de få bete sig så mot dig och din man? Så otroligt okänsligt! De borde ju sagt att du skulle komma in på akuten! Usch va hemskt att behöva föda lilla bebisen hemma!

Jag födde min lilla bebis på sjukhuset efter att det upptäcktes att han var död på RUL v 19, för tre veckor sedan. Hans hjärta slog inte längre fastän han hade sparkat omkring bara dagarna innan. Igår fick vi svar att han inte hade några kromosomavvikelser, och vi väntar fortfarande på provsvar från obduktionen.. Vår läkare sa att av alla graviditeter är det bara 1% som dör så här sent, 3/4 av dessa 1% får aldrig veta varför det blev så.. Vet du om bebisen och moderkakan skickas på obduktion? För genom den kan de kanske få fram en anledning....
Har du fått info om enskilt eller anonymt omhändertagande? Efter 12 fullgångna veckor får man även begrava barnen i svenska kyrkan, samt man kan även få barnet registrerat hos skatteverket, som en ej folkbokförd relation.. 

Stor kram till dig! 

Jag hade ingen aning om det med kyrkan och registrering hos skatteverket.

Jag fick missfall i v 14 och ingen på sjukhuset var ens intresserad av att se det som kom ut än mindre prata med oss

Fick sitta i väntrummet tills det var klart och själva bebis kom när jag fick på toa i väntrummet

Ja man börjar fundera på den här jävla sjukvården fungerar. Jag tycker att det är konstigt om kroppen stöter ut ett friskt barn, det måste ju finnas något svar. Moderkakan har skickats iväg. Så jag hoppas vi får ett svar. Någon sådan information har jag inte fått.

Det är hemskt hur det fungerar. Våran lilla bebis kom också när jag satt på toan. Jag fick sån panik och var rädd så jag inte visste vad jag skulle göra. Men det var ingen som sa heller att man skulle ta med sig bebisen på sjukhuset heller.

Har ni fått svar på varför du fick missfall? 

Herregud! Vad ledsen jag blir! Jag har ingen medicinsk utbildning men av alla inlägg här på FL, och samtal med sjukhuset verkar det som att det är genom prover på ens "sena missfall" (jag hatar ordet missfall- jag förlorade ett barn) som kan avgöra om man är i riskzonen för att drabbas igen.. även om många kanske inte alls får svar på vad som hände eller gick fel..

Infon om omhändertagandet fick vi av den underbara kuratorn och sjukhusdiakonen. Infon om skatteverket hittade vi på spädbarnfondens hemsida - när jag ringde till skatteverket verkade de dock inte ha den kunskapen själva- men hänvisade till att skicka in läkarintyget/dödsintyget till Stockholm eftersom, som hon sa- De har hand om många dödsfall bland barn..   

Vi skrev ett brev till kvinnokliniken efter att vår son föddes med lite punkter på sådant som vi tyckte att de brustit i - vilket blev jätte bra mottaget och som de kommer ändra en del rutiner kring.. bland annat omhändertagandet av mig, miljön, information som inte var tydlig mm.. Så mitt råd till dig/er som inte blivit bra behandlade- Skriv brev direkt till cheferna eller anmäl!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Jag anmälde till chefen och patientnämnden direkt efter vårat missfall. Jag är missnöjd med allt som hände på sjukhuset.

Ingen trodde ens på mig när jag sa att jag hade värkar, blev bara placerad i väntrummet med starkare o starkare värkar. Alla tittade på mig.

Promenaden ut från toaletten igenom hela väntrummet, helt söndergråten var inte jättekul.

Det enda som hänt efteråt är att jag fick ett brev om att min anmälan var mottagen. Får se om det händer nått mer. Hoppas det

Hej man är maktlös och otröstlig, fick igår hos barnmorskan veta att hjärtat inte längre slår på min lilla bebis. Ultraljud gjordes där det bekräftade detta. Är i v 16 och har gjort två ultraljud där all var som det skulle. Har inga tidigare missfall men två fullgångna graviditeter för ett bra tag sedan. Nu väntar det jobbigaste av all att tvingas föda ut det. Vet inte hur jag ska fixa detta mentalt.... Så jag känner igen mig i denna fruktansvärda maktlösheten och sorgen!

En stor kram till dig!
Jag har inte heller haft ett enda missfall tidigare. Får du fara till sjukhuset eller måste du kämpa dig igenom det hemma? Jag lider så fruktansvärt mycket med dig.   

>Usch va tråkigt! Jag har som jag nämnt tidigare för tre veckor sedan fött min döda son i v19, så jag är mitt uppe i sorgearbetet, men har lite tips till dig och andra som stundar detta..
Som jag även nämnt tidigare så har man rätt till ENSKILLT OMHÄNDERTAGANDE, vid anonymt omhändertagande kremeras barnet/fostret med andra och sprids i en minneslund, vid enskillt så väljer man själv. Efter 12 fullgångna veckor får man begrava i svenska kyrkan.
KRÄV kontakt med kurator, om inte detta erbjuds
Du kan även efter födseln välja om du vill ha namngivning- vi hade det på sjukhuset, sjukhusdiakonen kom då hade en fin liten ceremoni med oss.

Men egentligen vad jag sätter som första tips är väl att man som kvinna i denna situation bör kunna kräva att ett så sent missfall, då man ska föda ett dött barn bör ske på sjukhuset- där finns möjlighet till smärtlindring och man kan få hjälp och information!

Kramar     

Tack för svaren..åker in i morgonbitti, känns som jag inte kommer se nått ljus igen. Den lille/lilla var mitt ljus och jag längtade. Är fyllda 39 år så det är inte så att jag har tiden med mig i heller. Känns så hopplöst allt...

Ja usch jag känner igen den känslan. Det var den här bebisen som du längtade efter, den här bebisen som du skulle få snosa på och krama om, låt aldrig någon få dig att känna att du inte har rätt till din sorg! Jag hoppas innerligt att du får en ny möjlighet till bebislycka, även om denna bebisen troligtvis alltid kommer finnas i dina tankar och hjärta!

Jag födde vår lilla dotter i torsdags i v. 19. Vi fick beskedet att hon inte levde längre på rul i måndags. Herregud...jag fattar det fortfarande inte...Hon hade troligtvis dött i vid 17 fullgångna veckor. Vi har fått ett mycket bra bemötande, vi hade förberett en lista på krav, önskemål och frågor som vi gick igenom innan förlossningen sattes igång. Vi önskade till och med ett ul på innan igångsättningen för att få se en gång till och försöka få några bra kort. Det var inga problem för dom. Den barnmorska vi fick var med oss näst intill hela tiden, efter vårt önskemål. Förlossningen gick fort och var mycket smärtsam. Innan vi fick se vår lilla dotter kom bm in och berättade att vår dotter och vi hade drabbats av den största otur.....hon hade dött av att hon fått navelsträngen runt halsen.... Efteråt gjorde hon i ordning vår lilla bebis innan vi fick se och hålla henne. Men navelsträngen satt kvar runt halsen och det kändes på ett konstigt bra att se det. Hon var helt perfekt, underbart söt och välskapt. ..hon hade bara otur och det känns förjävligt! Man har ju hört om att dom kan få navelsträngen runt hakden vid förlossningen men har någon av er hört om det när dom är så små? Många kramar till er som förlorat era små hjärtan, jag hoppas att vi snart mår bättre...för just nu känns det sååå jobbigt.

Jag tänker på er i morgon och hoppas att det blir så "bra" som det går.

Jag vet hur fruktansvärt du har det nu.

Födde vår dotter i torsdags efter att fått besked på rul i måndags. Skrev ett längre inlägg om det högre upp.

Det är så orättvist!

Många kramar till dig!

Det är så fruktansvärt..trodde jag var ensam om detta, naiv som man är. Är rädd inför morgondagen men det är ju oundvikligt. Tack för att ni delar med er..allt vänder väl någon gång igen. Kram ❤

Tänker på er idag!
En stor kram. 

Det var en liten pojke..kroppen skötte det förvånansvärt bra men huvudet är bara ett enda kaos som pendlar mellan ilska, sorg, uppgivenhet stundtals hat. Kommer man någonsin känna glädje igen??allt är ett enda stort svart hål. Är så glad att jag har min älskade sambo hos mig annars hade jag aldrig fixat detta. 😔

Förstår dig exakt. Jag känner också en så stor ilska och sorg.

Kram till dig.