Curlar du ditt barn?

Fast det TS undrade var ju just om de lagar lite mat och hjälper till hemma. Det tolkar jag som att typ städa/tvätta.

Enligt dig så curlar man bara om man gör saker som barnet redan "kan", men hur vet man om de kan eller inte om de aldrig rör ett finger hemma? Då kvarstår bara vad man tänker att de borde kunna för sin ålder, och där verkar vi ha väldigt olika perspektiv.

Ordet curling verkar i vissa sammanhang handla väldigt specifikt om att typ skjutsa barnen. Jag tror det är av den anledningen att just att skjutsa är så harmlöst att strunta i, de får gå/cykla och allt gott. Men vad händer om man inte hjälper sitt barn med läxorna? Har man slutat curla då?

Jag tycker verkligen att balansgången är svår. Hur vet jag vad mitt barn behöver hjälp med? Man önskar sig ju inte tillbaka till den tid där barn som inte kunde så bra i skolan bara idiotförklarades. Idag har vi synen att att de kan ha problem som dyslexi och ADHD och att de behöver särskilt stöd. Men var går gränsen?

Jag "curlar" i alla fall helt klart med läxhjälpen.

Men ta bort ordet curling. Ni verkar ha hakat upp er på det. Så vi skippar det ordet. Boendeform stämmer av vad du gör med ditt barn, fine. Där är jag med också . Men livet framför är ju mer än ert övergångsställe? En 8-åring ska inte alls va fullärd och utan konktrollerande former. Ville mest veta hur färdigheterna ser ut och varför det ser ut som det gör. I min värld så skriker sig ungarna till sig allt , utan att ens bäddat sängen . Trots detta får dom både iPad och iphone... Tycker inte det är rätt.,' men jag kan väl ha kanske ha fel.

Aha, du menar bortskämda barn, bortskämda barn kan vara väldigt självgående.

Jag har svårt att se vad Ipad och Iphone har med bäddade sängar och prestationer att göra. Vår tonåring fick en mobil tidigt utan en enda motprestation. 

Men han har aldrig skrikit till sig något (är inte den typen av barn heller) men om han har fått något så har det aldrig varit prestationsknutet.   

Nja, har nog formulerat mig knas. Men ungar som inte presterar nåt har också en förmåga att få saker rätt från himlen så som iPad å sånt, ungefär så. Bortskämda barn är väl lite curlade också ... Eller mycket. Det hänger väl ihop? Eller så har jag missuppfattat begreppen helt. Rätta mig gärna :)

Jag försökte genom mitt inlägg förklara varför jag fann krönikan du länkade till lite för platt och jag tycker jag höll mig till det ämnet betydligt mer än du själv Att jag tog vår situation som exempel är väl inte konstigare än att du tar dina egna baka-mackan-exempel (och det är ju ingen konst att få 2-3 åringar att hjälpa till). Jag försöker bara göra bilden lite mer komplex eftersom den är det! Du säger att det finns en minoritet som behöver extra stöd i skolan och då får jag nog säga - vakna upp. Jag är dock tveksam till att det är curling som ligger bakom problematiken, som sagt så tror jag det mer handlar om brist på föräldrars ork och tid att vara sociala med och engagera sig i sina barn (samt brister i förskola och skola). TROR jag! Jag vet inte. Du skriver att du-vet-väl-inte varför jag väljer att "curla" mina barn. Men det vet jag - för att jag TROR att jag gör det rätta, genom att hjälpa dem mycket när det inte funkar för dem. Men jag tycker att avvägningen mellan att hjälpa tillräckligt eller för mycket är en balansgång.

Skratta är väl bra. Fast jag tycker att det är väldigt stor skillnad mellan små barn i samma ålder. Det är inte alls självklart att små barn hjälper till hemma. Tvärtom tycker många att det är en stötande tanke. Vad gäller äldre barn och tonåringar är det enligt min erfarenhet extremt stor skillnad från person till person. Vissa klarar/gör ingenting, medan jämnåriga mer eller mindre är självgående.

Du pratar om att man ska "få" tonåringar att göra saker. Måste det vara så? Jag har sett positiva exempel som får mig att tänka på ett annat sätt. Men jag tycker som sagt att det är ganska meningslöst att prata med folk som 'minsann vet hur det är'. Om en person redan har bestämt sig för att det är på ett visst sätt och varken vill ta in nya tankar, eller på ett konstruktivt sätt dela med sig av sina egna, är diskussionen död vad mig anbelangar.

Mycket tänkvärt i ditt inlägg som stämmer bra med mina egna funderingar. Jag tror inte heller att curling i sig är det stora samhällsproblemet utan alla dessa frånvarande föräldrar. Tyvärr har vi dessutom så dåligt samvete för att vi har så lite tid för våra barn så vi curlar dem ännu mer för att döva det dåliga samvetet, vilket ger en ond cirkel.
När jag var barn var min mamma hemma ofta när jag kom från skolan och då var det självklart att få lagad mat när man kom hem. Idag kallas det att barn som inte gör sin egen mat blir curlade.
Nu för tiden jobbar många föräldrar heltid och dessutom ska det pressas in en massa (onödiga?) aktiviteter på kvällarna, vilket egentligen ingen hinner och orkar. Föräldrar kör för att döva sitt dåliga samvete och barnen vill självklart åka med föräldrarna för de 5 minuter de får i bilen kanske är den enda stunden med mamma på hela dagen! 
   

Vad som är curling är givetvis en definitionsfråga, men för mig handlar inte alltid att få materiella ting om curling. Ur det perspektivet är ju även du och jag extremt curlade. Alla som bor i industrialiserade västländer är ju totalt genomcurlade.....om vi ska vara ärliga . Allt du äger och införskaffar till dig själv, eller får av andra, är - antar jag - sprunget ur ett verkligt behov och inte av en lättjefull, materialistisk önskan/vilja . Mina äldsta pojkar (7 och snart 6) åker konståkning. En av kompisarna de åker med fick splitter nya skridskor. Det gick på närmare 6000:-. Min äldsta fick "nya" begagnade skridskor för 1500.....å andra sidan så kör vi honom och hans bror 8 mil fram och tillbaka till ishallen 5 gånger/veckan.....prislappen på det.....

Att komma i tid eller inte komma i tid handlar inte för mig om curling utan att visa respekt för andra människor. För mig är det oerhört viktigt att mitt etta-kluddare kommer i tid i skolan, lyssnar till instruktioner, arbetar utan att störa andra etc. Hans beteende påverkar alla andra i gruppen. Om han går i kardborreskor ett eller två år till för att han inte har lärt sig knyta skor så bra ännu känns rätt bagatellartat i sammanhanget. Samma sak på träning. Han ska vara i tid. Han ska göra som tränaren säger. Han ska be om lov när han behöver gå av isen för att gå på toaletten eller liknande. Han ska visa kompisarna respekt. Om jag hjälper honom att knyta skridskorna (fast han åldersmässigt kanske borde klara det själv)...nej, det känner jag ingen oro för . Även om det så klart är att curla. Även om man bör kunna något så innebär det ju inte att man inte kan hjälpa.

Vi "curlar" alla våra barn och våra nära och kära på olika sätt. Och andra människor också. Håller du ibland upp dörren för den som kommer efter, även om personen ifråga kan öppna och hålla upp den själv? Problemet uppstår ju om man alltid hjälper, alltid sopar banan......om man dessutom inte förmedlar goda grundvärderingar om hur man beter sig tillsammans med andra (som listan huvudsakligen handlar om)....ja, då hamnar man väldigt snett.

Att uppfylla eller inte uppfylla krav har jag svårt att förstå att man alltid kan likställa med curlad/ocurlad? Jag skulle snarare säga att det handlar om värderingar. 

Det här är rätt intressant i ärlighetens namn. Alltså vad man bör kunna i vilken ålder.

Min 7-åring kan inte knyta sina skor. Det kan däremot min snart 6-åring. Min 7-åring kunde dock läsa som 3-åring. Han är absolut inget geni eller så. Det skulle inte på något vis vara ett orimligt krav att säga att alla 5-åringar borde kunna läsa. I stora delar av världen gör dessutom 5-åringar det. 

Min yngsta som inte ens är 2 år ännu tar sig fram helt ok på skridskor. Också ett fullkomligt normalt barn på alla sätt. Därför borde väl egentligen minst alla skolbarn utan större problem kunna åka skridskor....eller?

Min snart 6-åring (också fullkomligt normal och vanlig på alla sätt) lärde sig cykla på vanlig cykel utan stödhjul som 3-åring. Detta är rimligtvis något alla 4-5-åringar borde kunna....eller? Då vore de ju dessutom jättelätt att cykla själv till skola och träningar sedan.  

Det finns väldigt mycket som man kan kunna. Vad man prioriterar högre/lägre är ju en prioritetsfråga. Här har vi inte lagt mycket energi på skoknytning. Däremot har jag barn som läst tidigt. Vi har varit dåliga på att vara mycket i vatten så de har varit sena med vattenvana och att simma (givetvis inte bra, dålig prioritering). Eftersom de tränar konståkning så är de för åldern duktiga på koncentration, öva idogt, lyssna på instruktioner etc. Hade det varit bättre om de hade kunnat koka ett ägg (vilket de i dagsläget inte kan)? Eller ska de kunna allt? Eller tänker du att det handlar om att kunna ta hand om sig själv? Fast det kan man ju lära sig senare. Jag har som vuxen alltid varit väldigt självständig och utan problem skött mig själv, ekonomi, studier, hushåll etc. och jag hade föräldrar som packade gympakläder åt mig länge och inte kunde jag laga mat själv heller förrän jag i alla fall var i tonåren. 

Vad jag säger är att det är komplext.

Nej, jag kan inte påstå att jag klarade allt jag borde ha klarat utefter ålder, men det var ju av påverkan från mina föräldrar.

Jag minns ju hur pinsamt det blev när jag var hemma själv längre än en helg och inte visste hur man satte på tvättmaskinen....var väl runt 13-14 år. Jag fick hjälpa till en del hemma, men inte just att fylla och sätta på tvättmaskinen. Tvättmedel, sköljmedel...var och hur mycket? Vilka program o.s.v....tyckte jag vred och tryckte rätt, men skiten startade inte......var är instruktionsboken...?

Laga enklare mat själv hade jag också klarat tidigare om mina föräldrar låtit mig göra det. Istället var jag begränsad till att värma och röra ihop en pulversoppa, bre mackor och koka ägg ännu en liten bit in i tonåren.

Simning och just att knyta knutar var jag senare med än de flesta jämnåriga...runt 7-8 års ålder sådär.

Men det var ändå så med det mesta, att när mina föräldrar bestämde sig för att jag var för gammal att få hjälp så lärde jag mig själv eller så lärde de mig.

Simma eller åka skridskor var inget någon gjorde åt mig för att jag inte kunde, det var ju att lära sig eller avstå situationer där jag behövde kunna det (inget hinder för att bada dock).

Ofta handlar det om ren bekvämlighet, både från barn och vuxna. Barn är nyfikna, vetgiriga, vill prova på och lär sig fort om de bara ger sig fan på att de ska klara saker. Sådant vill jag uppmuntra, om det inte är farliga saker de absolut inte bör göra själva. Bara genom att vara upptagen och inte släppa allt du har för händerna för minsta pip så lär du barnen dels tålamod och i förlängningen försöker de själva att lösa de problem och behov som uppstår i det de gör eller vill göra. När man klarar saker får man ta mer ansvar och bestämma och det brukar barn gilla. Jag är benhård med att ansvar följer med att bestämma.

Okej, då är jag med.

Själv tycker jag att det blir curlande först i den omfattningen att man gör det regelbundet, inte bara något man gör ibland. Begreppet syftar ju även på konsekvensen av beteendet.Behovet uppstår när det behöver göras till en början. Att lösa behovet själv utan att be om hjälp är självständighet. Kanske finns ingen i närheten att be om hjälp just då, eller att de är upptagna med annat.

Knuten kan gå upp när du inte är med.

Men det har det. Att vara utan vissa saker, att spara till dem själv eller att prestera något för att få dem är just sådant motstånd som avses med curlande när det sopas bort genom att ge dem allt de pekar på.Var detta med kollektivtrafiken viktigt?