Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

Det lilla minsta betraktas som kränkning och misshandel i Sverige, så ingenting kan göras. Nu är min dotter slagen varje dag av en kille som också stör alla samlingar, hon hon förstår inte att fröken bara säger "nej, så gör man inte" (klart att det inte funkar på ouppfostrade barn) istf att använda time out/naughty chair som på sin gamla skola.  

Jag vet att det finns föräldrar som inte kan eller vill uppfostra sina barn men i dessa fall är det väl skolans skyldighet att uppfostra barnen. 

När jag lämnar vår dotter (6-års) är hon inte längre mitt ansvar hur jäkla illa det än må låta enligt vissa. Hon är skolans ansvar. Självklart kan hennes beteende  som andra barns påverkas av hur vi förhåller oss till henne övrig tid men annat spelar också in. Grupptryck t.ex. Barn påverkas av andra barn och vuxenvärlden bör vara där för att guida barnen då allt inte är så jäkla givet oavsett hur fint barnen blivit uppfostrade då det också finns yttre påverkan. Det största problemet är uppenbart, att man skär ner på lärare och kräver för mycket av de andra som finns kvar och att lönen är under all kritik. Det är ett yrke som borde få mer status helt klart. Vi har inget problem med vår dotters beteende eller hur hon beter sig gentemot andra barn om någon uppfattade det så. Det betyder inte att jag inte ser problemet eller tänker att vi aldrig skulle hamna där.

Det är nog mest det här med acceptansen för våld och annat dåligt uppförande som jag inte förstår. Efter vad jag sett KAN ju lärarna tillrättavisa/uppfostra barnen och barnen tar till sig. Varför väljer ändå skolpersonal att se genom fingrarna med så mycket? Varför ses det som normalneteende att knuffas, spottas och skrika jävla bög? Det händer att lärare tillrättavisar i sådana situationer men varför inte varje gång? Varje gång ett barn kommer undan med sådant utan tillrättavisning så blir det ju som ett kvitto på att det är ganska ok, då hjälper det inte att barnet får en tillsägelse en gång på 10. Varför inte nolltolerans? Varför inte stämma i bäcken istället för i ån? Det borde väl vara 1000 gånger enklare o billigare att vakta o säga till Kalle 10 år några månader i klass tre än att hantera konsekvenserna av att Kalle 10 år senare slåss på stan och rånar pensionärer? Är det inte viktigare att barn lär sig gott uppförande än fakta? Jag ser mycket hellre en omvärd med många analfabeter än många våldsmän.

Jag visste att mitt inlägg skulle missuppfattas direkt efter jag skrev det. Heldumt av mig. Lätt att vara efterklok och se hur man borde ha utvecklat ytterligare. Givetvis har vi ansvar men vi är ju inte där så om någon skulle slå min tjej eller säga fula ord till henne ser jag det som lärarnas ansvar att ingripa just då. Jag kan ju vara på min arbetsplats en timme bort, min sambo 30 minuter bort. När vi inte är med vår dotter bör vi väl kunna känna oss trygga?

Lärare kan inte vara överallt, de hinner inte och det är inte heller deras jobb. Lärare är pedagoger. Däremot skulle jag välkomna fler anställda i skolor utöver lärare, som hinner vara närvarande och fånga upp.

Nu tror jag iofs att båda skulle gå uppnå tämligen enkelt om skolor bara slutade ha inställningen att lite våld varje dag är helt normalt och inget man behöver göra så mycket åt... men dina tankar intresserar mig. Är det så att de flesta föräldrar tycker det är helt ok att deras barn blir slagna, knuffade och hånade bara de uppnår kunskapsmålen? Är jag verkligen jätteovanlig som gärna skulle lära mitt barn läsa o räkna själv om så behövdes om det var priset för att mitt barn skulle slippa stå ut med det uppräknade? För övrigt säger ju skollagen redan att barnen har rätt till en trygg skolmiljö. Varför efterlevs inte detta? Eller tycker alla andra verkligen att en miljö med våld och kränkningar som vardagsmat är trygg? Skulle de som tycker så själva vilja utsättas för sådant dagligen?

Det är därför jag är för nolltolerans av våldsamma lekar i både förskola och skola. Det är alldeles för svårt att kunna skilja de två åt och det går lätt över gränsen.