Inlägg från: Eva Lilli |Visa alla inlägg
  • Eva Lilli

    Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

    Jag arbetar med äldre barn och när jag försöker tillrättavisa olämpligt beteende är det inte helt ovanligt att jag blir kontaktad av föräldern. Oftast inom 10-20 min då barnet ringt och beklagat sig.
    Jag har flera gånger fått motivera varför jag sa till Pelle och inte Stefan när Pelle skrek könsord åt Stefan. 

    Eller fått höra i telefon att det faktiskt var så att jag såg fel eller hörde fel för deras son/dotter skulle aldrig säga eller bete sig illa på något sätt. De känner sitt barn. Jag borde minsann genast gå och be om ursäkt för deras son/dotter är just nu väldigt kränkt över mitt agerande. Och nästa dag kallas jag till rektorn där föräldrarna sitter upprörda och kräver min avgång. Spelar ingen roll hur många vuxna vi var som stoppade bråket, eller såg tjuvrökningen osv. för föräldrarna verkar tro att om de bara tar sitt barn i försvar intill döden så är de goda föräldrar.

    När slutade föräldrar tro på andra vuxna och blint lyssna på sitt barn?

  • Eva Lilli
    caliningrad skrev 2013-09-23 23:51:38 följande:
    Lärarna och föräldrarna har samma syn på barn i Sverige, så ni både är skyldiga över den situationen som ni själva har skapat. Barnen är ömma varelser som kan lika mycket som vuxna, som är kompetenta, som måste stå i centrum, bli sedda osv osv.... Barnens egotripp är överdimensionerad i Sverige pga alla flummiga teorier som psykologerna har utvecklat sen 80-talet. Nu ser vi resultaten.
    Jag tycker verkligen du generaliserar när du tror att jag som lärare har samma syn som vissa av föräldrarna!
    Men till viss del håller jag med dig: barn i dag är alldeles för vana vid att få sina behov tillfredsställda omgående, alltid vara i centrum och inte behöva göra något som är tråkigt eller mot dess vilja.
    Barn är inte heller så underbara som många föräldrar tycks tro; de kan dessutom både bete sig illa, manipulera och mobba. 

    Ett barn ska lära sig ta konsekvensen av sitt handlande men om dess förälder alltid är där och sopar, skyler undan och till och med ifrågasätter min trovärdighet är det svårt att agera.

    Ett lågmärke nåddes i veckan då jag och föräldrarna till en kille var överens om att det bästa för sonen är att lämna fina iphonen hemma och ha med sig en enkel telefon då han hela tiden försöker spela i smyg på lektionerna. Föräldrarna var sååå överens med mig. Detta var i fredags och i måndags hade sonen mycket riktigt en gammal enkel telefon men som plåster på såren hade pappa köpt en ipad mini han kunde ha i skolan i stället... Ridå...

     
  • Eva Lilli
    caliningrad skrev 2013-09-24 00:18:05 följande:
    Jag förstår overhuvudtaget inte varför den svenska skolan vill alltid att föräldrarna ska lägga sig så mycket i skolan. Föräldrarna borde respektera lärarnas auktoritet, punktslut. Rektorn måste stödja dig när du ger en konsekvens till en elev (också, trenden att alltid prata om "barn" istf "elev" i skolsammanhang), och föräldrarna har inget att säga om det. 
    Jag har alltid ledningens stöd men det fira skolvalet gör att föräldrarna väljer att flytta sina små telingar till "snällare" skolor. Kvar blir barnen med föräldrar som faktiskt inte orkar engagera sig så mycket, kanske på gott och ont då vi lärare faktiskt kan få agera och få till en bra studiemiljö.

    Att få lite respekt från samhället och föräldrar i synnerhet vore en dröm, känner mig rätt illa behandlad när jag läser hur många ser på oss lärare... 
Svar på tråden Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?