Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?
Jag arbetar med äldre barn och när jag försöker tillrättavisa olämpligt beteende är det inte helt ovanligt att jag blir kontaktad av föräldern. Oftast inom 10-20 min då barnet ringt och beklagat sig.
Jag har flera gånger fått motivera varför jag sa till Pelle och inte Stefan när Pelle skrek könsord åt Stefan.
Eller fått höra i telefon att det faktiskt var så att jag såg fel eller hörde fel för deras son/dotter skulle aldrig säga eller bete sig illa på något sätt. De känner sitt barn. Jag borde minsann genast gå och be om ursäkt för deras son/dotter är just nu väldigt kränkt över mitt agerande. Och nästa dag kallas jag till rektorn där föräldrarna sitter upprörda och kräver min avgång. Spelar ingen roll hur många vuxna vi var som stoppade bråket, eller såg tjuvrökningen osv. för föräldrarna verkar tro att om de bara tar sitt barn i försvar intill döden så är de goda föräldrar.
När slutade föräldrar tro på andra vuxna och blint lyssna på sitt barn?