• Guldtrollsmamman

    Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

    Jag är så oändligt trött på skolan. Varför är det accepterat att barn slåss, knuffas, sparkas, kastar saker, spottas och skriker fula ord i skolan. Sådant inträffar varje dag i alla skolor jag har erfarenhet av. Ingen annan stans i samhället sker detta i samma omfattning. Ingen vuxen skulle tolerera att sådant beteende var vardagsmat på deras arbetsplatser men barn tvingas acceptera detta. De är tom enligt lag (skolplikten) tvingade att befinna sig i en så fruktansvärt olämplig miljö som skolan är. Varför gör ingen något åt detta? Skulle jag haft en krona för varje gång jag sagt åt barn att sluta med något av det uppräknade hade jag varit rik. Var är skolpersonal och andra föräldrar och varför gör de inget?

  • Svar på tråden Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?
  • chobokid

    Problemet börjar redan tidigt när barn börjar på dagis. Det är inte bra för varken barn eller föräldrar att vara ifrån varandra så många timmar fem dagar i veckan från ett års åldern. Man tappar kontrollen. Många föräldrar behåller det sunda förnuftet, trots att deras barn är mycket på förskolan. De är medvetna om att ansvaret att uppfostra fortfarande ligger hos dem. Men många överlämnar ansvaret nästan helt och hållet hos andra. Jag har sett stökiga barn på mina barns fritidsaktiviteter. Föräldrarna till dessa stökiga barn är med och tittar på, men de ingriper aldrig, trots att deras barn förstår för alla andra nästan hela tiden. Dessa barn skulle må bra av att få time-out. De skulle må bra av att få lära sig att när man är stökig, då får man inte vara med, då får man bara titta på. Föräldrarna verkar tycka att det är aktivitetsledarens ansvar att säga till deras barn och det är det ju också, men aktivitetsledaren har inga ambitioner på att förändra något dåligt beteende hos deras barn. Likadant är det på skola och förskola. 

  • Sebastian72
    AnnaSthlm skrev 2013-09-20 12:10:36 följande:


    Därför att:
    - Föräldrarna inte vill/orkar inte uppfostra sina barn för att "barn ska få vara barn". Disciplin är likställd med misshandel
    - Föräldrarna förväntar sig att skolan ska uppfostra deras barn
    - Skolan kan givetvis inte uppfostra barnen pga att disciplin är likställd med misshandel
    Samtidigt tror jag mycket på föräldrasamverkan. Det är viktigt att föräldrarna tar mer ansvar än att bara hämta/lämna i skolan. Träffa föräldrarna som era barn leker med, träffa föräldrarna vars barn kanske hamnat utanför; samtala. 

     
  • Guldtrollsmamman
    AnnaSthlm skrev 2013-09-20 12:10:36 följande:
    Därför att: - Föräldrarna inte vill/orkar inte uppfostra sina barn för att "barn ska få vara barn". Disciplin är likställd med misshandel - Föräldrarna förväntar sig att skolan ska uppfostra deras barn - Skolan kan givetvis inte uppfostra barnen pga att disciplin är likställd med misshandel

    Jag vet att det finns föräldrar som inte kan eller vill uppfostra sina barn men i dessa fall är det väl skolans skyldighet att uppfostra barnen. Självklart går det uppfostra barn utan att misshandla dem och det borde väl utbildade pedagoger känna till och ha strategier för.
  • Guldtrollsmamman
    chobokid skrev 2013-09-20 12:30:50 följande:
    Problemet börjar redan tidigt när barn börjar på dagis. Det är inte bra för varken barn eller föräldrar att vara ifrån varandra så många timmar fem dagar i veckan från ett års åldern. Man tappar kontrollen. Många föräldrar behåller det sunda förnuftet, trots att deras barn är mycket på förskolan. De är medvetna om att ansvaret att uppfostra fortfarande ligger hos dem. Men många överlämnar ansvaret nästan helt och hållet hos andra. Jag har sett stökiga barn på mina barns fritidsaktiviteter. Föräldrarna till dessa stökiga barn är med och tittar på, men de ingriper aldrig, trots att deras barn förstår för alla andra nästan hela tiden. Dessa barn skulle må bra av att få time-out. De skulle må bra av att få lära sig att när man är stökig, då får man inte vara med, då får man bara titta på. Föräldrarna verkar tycka att det är aktivitetsledarens ansvar att säga till deras barn och det är det ju också, men aktivitetsledaren har inga ambitioner på att förändra något dåligt beteende hos deras barn. Likadant är det på skola och förskola. 

    På dagisnivå har jag faktiskt inte sett detta problemet. Trots att jag anser att det finns alldeles för få vuxna per barn på dagis för att det ska kunna bedrivas en meningsfull verksamhet är dock min erfarenhet att de faktiskt har koll på barnen men så är det kanske inte överallt. Visst är det föräldrarnas ansvar att fostra men små barn tillbringar ju ofta större del av sin vakna tid på institution än med föräldrarna och då måste ju även förskollärare/lärare fostra. Dessutom finns ju föräldrar som inte vill/kan och då har ju förskola/skola ännu större ansvar. Vad gäller fritidsaktiviteter, hur gör du då i de situationer du beskriver? Jag brukar byta fritidsaktivitet för orkar inte riktigt kämpa med aktivitetsledare och obegripligt släpphänta föräldrar även där. Lägger krutet på skolan istället för den är ju tyvärr obligatorisk och det går inte byta hur ofta som helst.
  • Flickan och kråkan
    Guldtrollsmamman skrev 2013-09-20 12:34:11 följande:

    Jag vet att det finns föräldrar som inte kan eller vill uppfostra sina barn men i dessa fall är det väl skolans skyldighet att uppfostra barnen. 
    Hur tänkte du nu? 
  • Guldtrollsmamman
    Sebastian72 skrev 2013-09-20 12:33:40 följande:
    Samtidigt tror jag mycket på föräldrasamverkan. Det är viktigt att föräldrarna tar mer ansvar än att bara hämta/lämna i skolan. Träffa föräldrarna som era barn leker med, träffa föräldrarna vars barn kanske hamnat utanför; samtala.   

    Det tror jag också på men det är svårt att samverka med föräldrar man aldrig ens sett och inte ens har tel nr till. Inte heller går det samverka med föräldrar som inte vill... och det är oftast barnen till sådana föräldrar som uppför sig sämst:(
  • Sebastian72
    Guldtrollsmamman skrev 2013-09-20 12:48:25 följande:

    Det tror jag också på men det är svårt att samverka med föräldrar man aldrig ens sett och inte ens har tel nr till. Inte heller går det samverka med föräldrar som inte vill... och det är oftast barnen till sådana föräldrar som uppför sig sämst:(
    Får ni inte ut telefon/mail-listor?

    Vi gjorde det enkelt, vid första föräldramötet i skolan bestämde vi föräldrar att vi alla (nästan - finns ju alltid tråkmånsar som varken har tid eller intresse att investera i sina barn) skulle träffas då och då, oftast på restauranger (för att alla vet att det är jobbigt att stå som värd) i större eller mindre grupper. 

    Vi har kört en stående tid på en bar/restaurang där alla som har tid och lust kan dyka upp. Har blivit fantastiskt trevligt, nyttigt och gett många nya vänner. Ibland dyker mamma upp, ibland pappa. Ibland båda om barnvakt finns. Som ett exempel. 
     
  • chobokid
    Guldtrollsmamman skrev 2013-09-20 12:45:31 följande:

    På dagisnivå har jag faktiskt inte sett detta problemet. Trots att jag anser att det finns alldeles för få vuxna per barn på dagis för att det ska kunna bedrivas en meningsfull verksamhet är dock min erfarenhet att de faktiskt har koll på barnen men så är det kanske inte överallt. Visst är det föräldrarnas ansvar att fostra men små barn tillbringar ju ofta större del av sin vakna tid på institution än med föräldrarna och då måste ju även förskollärare/lärare fostra. Dessutom finns ju föräldrar som inte vill/kan och då har ju förskola/skola ännu större ansvar. Vad gäller fritidsaktiviteter, hur gör du då i de situationer du beskriver? Jag brukar byta fritidsaktivitet för orkar inte riktigt kämpa med aktivitetsledare och obegripligt släpphänta föräldrar även där. Lägger krutet på skolan istället för den är ju tyvärr obligatorisk och det går inte byta hur ofta som helst.
    Nej man ser inte dessa problem på dagisnivå lika tydligt, men jag tror att de inleds där. En del barn och föräldrar växer ifrån varandra och med skolan blir det bara värre. Förskolelärare och lärare uppfostrar också men på en mer övergripande nivå. De kan inte finnas där för "Pelle" dagligen för att få bort något dåligt beteende hos honom. Men visst, annars jobbar de jättemycket med hur man är en bra kompis, vad som är bra att göra etc. 

    Vad som gäller fritidsaktiviteter så är det inte alltid så lätt att byta. Fotbollen har varit jobbigast för oss men nu blir det andra ledare och då kanske det blir bättre. 
  • chobokid
    Sebastian72 skrev 2013-09-20 12:58:39 följande:
    Får ni inte ut telefon/mail-listor?

    Vi gjorde det enkelt, vid första föräldramötet i skolan bestämde vi föräldrar att vi alla (nästan - finns ju alltid tråkmånsar som varken har tid eller intresse att investera i sina barn) skulle träffas då och då, oftast på restauranger (för att alla vet att det är jobbigt att stå som värd) i större eller mindre grupper. 

    Vi har kört en stående tid på en bar/restaurang där alla som har tid och lust kan dyka upp. Har blivit fantastiskt trevligt, nyttigt och gett många nya vänner. Ibland dyker mamma upp, ibland pappa. Ibland båda om barnvakt finns. Som ett exempel. 
     
    Vilket bra initiativ! Borde starta något liknande hos oss
  • AnnaSthlm
    Guldtrollsmamman skrev 2013-09-20 12:34:11 följande:

    Jag vet att det finns föräldrar som inte kan eller vill uppfostra sina barn men i dessa fall är det väl skolans skyldighet att uppfostra barnen. Självklart går det uppfostra barn utan att misshandla dem och det borde väl utbildade pedagoger känna till och ha strategier för.
    Ok, men då är du ju en av dem som är orsaken till problemet: du tycker att det är ok att skolan ska få uppfostra barn till de föräldrar som inte vill göra det själva.
    Hur många "utbildade pedagoger" behövs det för att uppfostra säg 20 ouppfostrade barn i en klass?
Svar på tråden Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?