Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

Givetvis har skolan ett ansvar i att trygga en lugn arbetsmiljö för alla elever! Vi kan prata om föräldraansvar hur mycket vi vill men barnen med föräldrar som inte klarar det kommer tyvärr alltid finnas och då måste samhället och skolan kliva in.

Problemet är ju ofta att det idag inte finns resurser nog till det. Skolan "får inte" kosta det den egentligen skulle behöva plus att det finns problem med snedfördelning av ekonomiska medel. Lärare har ofta en orimligt stor arbetsbörda och hinner inte vara närvarande överallt samtidigt som det brister med personalresurser som tar över i t.ex. korridorer och på raster. Det behövs fler närvarande vuxna i skolan, inte bara lärare, så att lärarna kan koncentrera sig på att vara pedagoger. Jag är även för nolltolerans mot våldsamma lekar i skolmiljö (skojbråk, brottning, etc) eftersom jag inte anser att det tillför något annat än stress, en mer högljudd miljö och en risk för att någon gör sig illa, men det är något som många föräldrar är emot eftersom det finns nån slags idé om att barn behöver få utlopp för sånt beteende. Själv tycker jag det ska ske under uppstyrda former i så fall, för brottningsmatcher på raster och skojgruff i korridorer är inget positivt alls.

Precis.
Det värsta är att den underbara logiken fortsätter sen:

tonåringar ska vara tonåringar.
Vilket betyder att det är ok att skolka, att ljuga osv.

Disciplin är ett fult ord på svenska. I allra bästa fall kan man prata om studiero.... 

Ja. Jag är så chockad att se så många 3 eller även 2-åringar här som spelar dumma dataspel och som blir skärmberoende så otroligt tidigt.
Det är ren misshandel. 

utåtagerande... ett nytt ord som verkligen behövdes. Räckte inte dåligt uppfostrat?

Ett utåtagerande barn behöver inte vara dåligt uppfostrat och ett dåligt uppfostrat barn behöver inte vara utåtagerande.

Att stänga ute barn ur skolan kommer kosta mer samhällsresurser i längden än vad det gör att se till att barn får det stöd de behöver i form av t.ex. resurspedagog. I de flesta fall kommer det inte hjälpa med bestraffning av den typen och den gruppen barn kommer istället bli en grupp vuxna som inte riktigt klarar att fungera i samhället. Idag ligger för mycket av ansvaret för extra resursstöd på föräldrar och skolor har för små möjligheter att kunna sätta in det där de ser ett behov.

Sen tycker jag våldsdiskussionen är viktig. Varför är det så accepterat med barn (pojkar framförallt) som leker hårdhänt och högljutt? Varför ser många föräldrar det som något positivt? Jag förstår det faktiskt inte. Jag förstår absolut behovet av fysisk aktivitet och även i vissa fall möjligheten av avreagera sig, men jag förstår inte varför det måste ske i okontrollerad form. Pedagogerna på vår förskola införde nolltolerans mot den typen av lek för ett tag sen och fick mycket motstånd från en del föräldrar, men de stod på sig. I längden såg föräldrarna att det blev en positiv effekt av det med en lugnare och tystare miljö, så de ändrade inställning. Dock så är det svårt eftersom personalresurserna ofta saknas för att genomföra liknande.

När jag lämnar vår dotter (6-års) är hon inte längre mitt ansvar hur jäkla illa det än må låta enligt vissa. Hon är skolans ansvar. Självklart kan hennes beteende  som andra barns påverkas av hur vi förhåller oss till henne övrig tid men annat spelar också in. Grupptryck t.ex. Barn påverkas av andra barn och vuxenvärlden bör vara där för att guida barnen då allt inte är så jäkla givet oavsett hur fint barnen blivit uppfostrade då det också finns yttre påverkan. Det största problemet är uppenbart, att man skär ner på lärare och kräver för mycket av de andra som finns kvar och att lönen är under all kritik. Det är ett yrke som borde få mer status helt klart.

Vi har inget problem med vår dotters beteende eller hur hon beter sig gentemot andra barn om någon uppfattade det så. Det betyder inte att jag inte ser problemet eller tänker att vi aldrig skulle hamna där.

Självklart har du ansvar för din dotter även när hon är i skolan. Inte kan man avsäga sig ansvaret så fort man själv som förälder inte är närvarande. Det är svårare att påverka när de är i skolan, hos kompisar, på fritidsaktiviteter etc. men ansvaret är fortfarande mitt. Skolan ska självklart stötta mig i min fostran och se till art mitt barn är tryggt när det är i skolan, men det är en annan sak.

Det är nog mest det här med acceptansen för våld och annat dåligt uppförande som jag inte förstår. Efter vad jag sett KAN ju lärarna tillrättavisa/uppfostra barnen och barnen tar till sig. Varför väljer ändå skolpersonal att se genom fingrarna med så mycket? Varför ses det som normalneteende att knuffas, spottas och skrika jävla bög? Det händer att lärare tillrättavisar i sådana situationer men varför inte varje gång? Varje gång ett barn kommer undan med sådant utan tillrättavisning så blir det ju som ett kvitto på att det är ganska ok, då hjälper det inte att barnet får en tillsägelse en gång på 10. Varför inte nolltolerans? Varför inte stämma i bäcken istället för i ån? Det borde väl vara 1000 gånger enklare o billigare att vakta o säga till Kalle 10 år några månader i klass tre än att hantera konsekvenserna av att Kalle 10 år senare slåss på stan och rånar pensionärer? Är det inte viktigare att barn lär sig gott uppförande än fakta? Jag ser mycket hellre en omvärd med många analfabeter än många våldsmän.

Ja, du har har ju uppenbarligen noll kunskap om NPF vilket du redan visat flertalet gånger. Jag finner det enbart sorgligt att någon kan vilja gå tillbaka i tid och önska behandla dessa barn som ouppfostrade och mindre vetande och vilja se dem straffas då de med rätt behandling kan koncentrera sig och lära sig på ett helt annat sätt. Det handlar ofta om väldigt kloka barn men som tyvärr i dagens samhälle måste vänta allt för länge på en utredning som senare kan leda till rätt hjälp.