• ewooo

    förlorade min dotter i v 19

    Jag vill så gärna försöka att bli gravid igen.. men min kille är inte redo än. I juni hände det värsta som kunde hända oss. Jag föde en frisk levande bebis i v 19 som dog efter förlosningen. Vet inte än varför men det var inget fel pä henne väntar på prover på moderkakan. Det värsta av allt var att jag var inne på sjukhuser i v 12 pga kraftig blödningoch att det kkändes som att det kom ut något. Men dom sa bara att allt aåg bra ut fick drop som skulle stoppa blödningen och även tabletter. Efter exakt två veckor senare börja ja blöda igen men då var det gammalt blod tydligen som legat kvar som kom ut.
    Jag var även hos min läkare hos barnmoskan å hon tyckte att livmoderhalstapp en var lite kort men ringde öatra och fråga dom men tydligen hade dom väl inte plats för mig så dom gav mig en tid en vecla därpå men då var det redan försent för då hade ja redan föt min älskade dotter. Läkaren hos barnmoskan övertala mig å gjorde mig övertygad om att hon mätt fel som hon sa efter att hon pratat med östra.. ussch jag mår så dåligt spec nu när jag fick veta att min sessa va helt frisk och även snart skulle det även vara dags för bf... hoppas att ja å min kille tar oss igenom detta å förhoppningsvis får vi kanske en bebis 2014


  • Svar på tråden förlorade min dotter i v 19
  • Blobba

    Styrkekramar till er båda. Har inte din erfarenhet, men min mamma födde sin första i 7:e månaden. Han överlevde inte.
    Mina föräldrar glömmer aldrig. Men livet går vidare. De fick senare mig och min syster.
    Ni kommer också att klara detta. Kram

  • nettanangel

    Jag beklagar verkligen att detta hänt er! Min son dog i magen, vilket upptäcktes på RUL i v.19, då hade han precis innan dött, och två dagar senare fick jag uppleva det värsta jag varit med om, att föda mitt döda barn..

    Jag hoppas verkligen att ni tar er igenom den värsta sorgen och får uppleva babylycka. Jag har en väninna som förlorade sitt första barn i v. 20, precis som för dig, så var det barnet helt frisk, men förlossningen gick inte att stoppa. Hon har nu en underbar liten son på 6 månader, men har berättat att hon inte kunde njuta någonting under den andra graviditeten. Jag tror att det är oundvikligt att vara rädd för att detta ska hända igen, jag känner likadant, men tror att med samtalsterapi man kan komma ganska långt. Att hålla inne sin sorg och rädsla är nog det värsta man kan göra mot sig själv.

    KRAMHjärta 

Svar på tråden förlorade min dotter i v 19