• Petrol

    Problem att vara smart, någon som känner igen sig?

    Jag måste nog erkänna att jag också har funderat i liknande banor.
    Sedan gick det ett par år och jag var inte lika säker längre, men när jag kom till den insikten började saker och ting även bli mer givande kände jag, utan att jag för den sakens skull hade förändrat speciellt mkt med mig själv eller min miljö.

    Jag tror väldigt mycket handlar om mindset och tycker idag att varje människa är en så unik uppsättning av erfarenheter och åsikter, båda välgrundade och mer lösa sådana att det är ju helt befängt att kunna påstå att man inte skulle ha något utbyte av någon pga dennes intelligens, då har man helt enkelt inte sett mycket av människan är vad jag tycker mig ha kommit fram till än så länge.

    Men det är  klart, om du är intresserad av området X, så ställer det väl vissa krav på din motpart på område X också, ovanstående är mer generellt reflekterat.

  • Petrol
    sextiotalist skrev 2013-10-15 08:10:37 följande:
    Låter nästa som min tonåring, dvs han har några år kvar innan han är färdigsocialiserad (han är bara 16 än så länge). Men smart är han

    Som jag svarade innan, nej, jag känner inte igen mig

    vill bara citera Darwin

    It´s not the strongest or the most intelligen that will survive. It´s the most willing to change.

    Intelligens i all ära, men framgångsrik (socialt och yrkesmässigt) så är anpassningsbarheten den största styrkan

    Och åter till TS, jag tycker andras erfarenheter och kunskaper (som inte allitd behöver vara av teoretisk natur) berikar, det är därför jag gillar t.ex familjeliv, här möter jag folk som jag troligen aldrig skulle möta IRL och faktiskt, även den mest "ointelligenta" kan lära mig något.

    Men det kanske det som skiiljer intelligent folk från intelligent folk, en del ser vad andra kan lära, andra ser bara sina egna färdigheter            
    Påfallande ofta tycker jag man hittar väldigt insiktsfulla och intelligenta personer bland dem som har fått tumla några varv extra i livet och det brukar inte helt sällan vara bland dem som saknar vad man skulle  kunna kalla klassisk bildning. Jag tycker du summerade ihop det hela ganska bra och kan bara nicka instämmande.
  • Petrol
    Anonym (jo) skrev 2013-10-15 12:36:24 följande:
    Så här upplever jag det.

    Många gånger när något ska avhandlas, planeras, lösas så har jag redan tänkt ut det smidigaste sättet långt innan de andra kommit fram till det.

    Läser jag och (till exempel) min sambo något tillsammans så läser jag bra mycket fortare och tar in vad som står första gången, när hen måste ibland måste läsa om ett par gånger. (Min sambo är egentligen väldigt smart).

    Jag uppfattar situationer snabbare och agerar.

    Hatar (oftast) att kunna räkna ut följder, blir väldigt stressad av att veta vad som ska kunna ske "i värsta fall". Skulle vara så skönt att vara lite "dum" ibland istället för att behöva oroa sig för att (till exempel) andras okompetens ska ställa till det.
    Jag menar inte att kalla dig dum nu, men jag kan ärligt talat inte se hur det här gör dig intelligent? Sen kan det mkt väl säga något om min egen intelligens, men det bjuder jag isåfall på.
  • Petrol
    Anonym (jo) skrev 2013-10-15 22:16:00 följande:
    Haha, nej det är inte tecken på intelligens som jag räknade upp, utan hur jag upplever det att vara intelligent. Med and ord, saker som jag finner jobbiga ibland.


    Det blir jag som får ta på mig dumstruten här för en smula bristande läsförståelse:) Sorry!
Svar på tråden Problem att vara smart, någon som känner igen sig?