• Webbredaktör Annelie

    Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

    Barn säger ju så mycket saker, ibland är det inte bara roligt saker utan nästan lite obehagliga och kusliga. På en amerikansk familjesajt har de samlat ihop några saker som barn sagt som ger en lite kalla kårar.
    "Before I was born here, I had a sister right? Her and my other mom are so old now. They were ok when the car was on fire. But I sure wasn't!"

    Och en vän till mig, hennes son sa:
    - Mamma när du dör kan jag få lite av din aska då och ha i en burk?
    - Ehh, ja, men vad ska du med de till?
    - Jo men jag tänkte ha en burk med dig och en burk med pappa. Sen en burk där jag ska bland er.

    (Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är lite gulligt ändå eller det mest är kusligt)

    Har ditt barn eller något barn i din närhet sagt något som gett dig lite kalla kårar?

  • Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?
  • mikipiki

    Min son brukar prata om en läskig, mörk tant som brukar vara i hans rum och stå i hörnet. Det är väl inte sådär läskigt i sig, men när man sitter och ska natta honom och han får totalt panik för att 'den läskiga tanten står bakom dig mamma' så får man ett par kalla kårar längs ryggen vill jag lova ;)

    Jag var dock väldigt udda när jag var yngre och började som 3 åring prata en massa om 'mitt liv' som du skulle ha varit för längelängesen när man red hästar istället för att köra bil. Jag envisades också med att bära klänning jämt och hade konstiga rituella lekar där jag var en häxa som blev bränd på bål..

  • sagakarlsdotter

    Det var inte meningen att skicka ett tomt meddelande, det gick iväg innan jag hann skriva. Min dotter pratar ofta om när hon var stor var min mamma och jag hennes bebis. Lite obehagligt, men kan ju samtidigt vara en fantasi.

  • waris

    Jag såg våran gamla hund när jag va liten, den stod som vanligt ute i köket när jag steg upp på natten för att gå in till mamma, kommer så väl ihåg känslan eftersom jag ryggade tillbaka, jag va med när han avlivades och vi var tydligen extremt tighta. Har även hört familjens hund som dog 2006, hon brukade alltid stå på översta trappsteget o kika mellan spjälorna i trappen o grymta lite innan hon såg vem som kom in. Har hört det vid 2-3 tillfällen när jag varit där ensam. Tror för övrigt att mammas nya hund är en reinkarnation av henne ibland, samma ögon o vissa saker hon gör...värsta dogwhisper ð??? Jag tror stenhårt på nåt efter detta...

  • FuckGoggleAskMe

    Min son hade en massa latsasdjurkompisar när han var mindre, speciellt en stor elefant,som t.ex. följde med oss pa resor. Ibland var det visst fullt zoo i vardagsrummet, och han hörde vad elefanten sa, och pratade med den. (Och nej, det lag inget zoo där förut.)

    Dessutom har han fantiserat om att han och jag varit jämnariga lekkamrater, och när han blir stor, blir jag nog liten, och da ska han ta hand om mig.

    Hans brorsa brukade prata om hur det skulle bli när det blev översvämning snart,eller brand, eller att nagon skulle dö. 

    Det här är ju vanliga barnfantasier! Hur kan sa manga tolka in nagot magiskt i detta?
    Läste att nagon skrev att dom var "övernaturliga" i familjen - vi är nog motsatsen, är vi da alltsa "undernaturliga"?

    Det obehagligaste min son sagt är nog "vill du äta bajs?"

  • linnn89

    Vilken kuslig tråd.. Blir ju rädd när jag läser vad ni har skrivet...

    Beklagar för pojken som dog...

    När min son var lite mindre eller för några månader sen då var han ganska rädd för något.. Det var två hörn i vardagsrummet .. En gång vågade han inte komma in i vardagsrummet och var jätte rädd.. Jag dog av rädslan o ville ut från lägenheten bara ... Läskigt. Det har inte hänt igen men jag tror på sånt o blir rädd verkligen...

  • Corujinha
    isabellas skrev 2013-10-08 00:34:04 följande:
    Min dotter (3,5 ) började prata om bebisen o min mage veckan innan jag plusssde...vi har aldrig(!) pratat om syskon med henne för vi tänkte egentligen inte skaffa fler barn...vid 4 olika tillfällen har hon pratat om bebisen, 3 av dom gångerna var alltså innan jag själv ens visste att jag var gravid. Och senast pratade hon om det igår, är bara i v 9 så vi bar inte berättat för någon... Har inte bekräftat eller något när hon pratat om det, vi har bara börjat prata om nått annat...
    kan det inte vara så då att hon på dagis fått höra att andra barn ska få syskon? så hon också går o hoppas på att hon ska få det?
  • Bigarreaux

    Min äldsta pratar också med "folk" i lägenheten.

    En kväll i vintras satt jag och ammade minstingen, och hör då att 3-åringen står borta vid balkongdörren och pratar lågmält men ivrigt. Så säger hon "Okej, hejdå!" vinkar glatt ut i mörkret, och går sedan och sätter sig och ritar. Jag frågar henne vem hon pratade med. "Den där svarta, som finns på våran balkong" säger hon helt lugnt och ritar vidare.

    En annan gång (när hon var mindre, innan lillasyster föddes) stod hon mitt på vardagsrumsgolvet och stirrade stint ut i hallen. Så tittade hon oroligt på mig, och därefter tillbaka ut mot hallen. Så går hon sakta ut i hallen, och jag hör hur hon börjar prata för sig själv. Jag reser mig för att se efter vad hon gör, frågar vem hon pratar med. "Flickan!" säger hon som om det vore självklart, "men hon har gått nu".

    Jag tror inte på allvar att hon ser spöken, utan har tagit det där för fantasier. 

    En obehaglig grej hon håller på med just nu är, att hon plötsligt kan säga "Mamma, när ska vi åka hem?" fastän vi alltså ÄR hemma. Att jag upplever det obehagligt är mest för att det låter så förvirrat. Men jag tror att det eventuellt kan vara ett uttryck för att vi faktiskt skall flytta snart (vi har köpt hus och flyttar om bara några veckor). Det vet hon, och det är förstås mycket fokus på flytten här hemma överlag just nu.

     


    Mamma till två alldeles fantastiskt härliga barn! ♡
Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?