Lilje skrev 2013-10-10 14:28:43 följande:
Jag har inga problem med dom på mitt nuvarande jobb heller, jag är bara lite aktsam för förstaintrycket när det känns viktigt. :) har jag väl kommit förbi just det stadiet åker kroppsmålningen fram, då är det annat än hur jag ser ut som räknas.
Men tydligen fungerar det inte så för alla, utan man blir dömd för sitt utseende i årotal av folk man känner och träffar varje dag? Jag får inte riktigt det att gå ihop.
Personer som bibehåller det första intrycket av någon de träffar varje dag kan inte vara särskilt uppmärksamma på sin omgivning. Jag och vi andra som har haft dessa lärare har ju lärt oss att det är fullt möjligt att vara intellektuell och seriös samtidigt som man har fullklottrade armar, så vi kommer inte att döma tatuerade människor i arbetslivet. Så svårt är det faktiskt inte att förändra normer.
Sen tycker jag att den här idén om att "skolan är en arbetsplats, så därför ska man klä sig seriöst" är märklig. Olika arbetsplatser har ju olika klädkoder. Inom affärsvärlden är det kostym som gäller. Som sjuksköterska är det helt normalt att ha foppatofflor. Den som jobbar på Bikbok förväntas klä sig i vad som är trendigt nu. Det skulle rentav vara avvikande om en tatuerare inte hade några tatueringar. Alla, oavsett vilket yrke de kommer att ha i framtiden, går i skolan. Varför ska då klädkoden för en speciell typ av jobb följas? Då kommer kanske argumentet att för att ha chansen att få ett "fint" jobb i framtiden är det viktigt att kunna klä sig seriöst, men jag har träffat flera exemplar av den virriga professorn med rufsigt hår och fläckiga kläder som i allra högsta grad blir tagen på allvar i sin position. Det finns självklart tillfällen där det är viktigt att se seriös ut och där "seriös" inte innefattar skinny jeans och tight linne med någonting över, men det finns betydligt fler tillfällen där den outfiten är fullt normal.