• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • skogsvitter
    YummyMami skrev 2013-10-12 14:31:17 följande:
    Båda har förlorat sitt barn, visserligen i olika skeenden. Så jag vet inte om det är sååå vridet. Bara för att ena barnet dog inom godkänd abort tid så betyder det inte att det inte kan ge stor sorg och att personen upplever att denna förlorat ett barn.
    Mitt liv Just nu.. dyslexiamaniac.blogspot.se ******************** År 46 fyrasex.blogspot.se

    Menar du på riktigt att du kallar förstadiet till foster för ett BARN?!
  • Prins Williams Mamma
    Anonym (Ts) skrev 2013-10-10 15:13:59 följande:
    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!
    Ett änglabarn är något som man begraver anser jag ett missfall i vecka 5 är ett missfall inget annat. Livet i magen kallas inte som alla vet foster förrän vecka 10 alltså var hennes bara ett embryo. Det kan vara samma smärta och sorg det kan det vara jag fick missfall i v 6+3 men går för det inte runt och kallar mig änglamamma. Däremot har jag enligt mig själv rätten att kalla mig prematurmamma då jag fick barn i vecka 34+1. Hon ville kanske vara snäll att du skulle känna att du inte var ensam men det var ju ett udda sätt att visa det på.
    William 110428 Jasmine bf 131130
  • skogsvitter
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-12 14:43:00 följande:
    Alla har ju rätt till sina känslor men att applicera sitt missfall till någon som förlorat ett barn när den som precis förlorat sitt barn är bara dumt. Lika korkat är det om någon precis fått missfall och någon säger att de förlorat sitt barn. När man drar in sina egna sorger i någon annans sorg så förflyttar man fokus och det är inte ok.

    Essien skrev 2013-10-12 14:48:29 följande:
    TACK!!! detta är precis vad jag menar! man kan visa stöd och man kan dela sorger. men att flytta fokus från den man vill trösta till sin egna, helt andra sorg är inte ett dugg tröstande, många drabbade uppfattar det som förminskande av deras sorg och det är rätt så ego och klumpigt. de som kör på den stilen förstår helt enkelt inte vad som är smart eller inte. när jag träffar människor i kris är jag alltid noga med att förklara ATT jag förstår att det är jobbigt. jag säger aldrig att jag förstår HUR jobbigt dom har det. för det kan jag faktiskt inte hur emfatisk jag ändå är. jag kan tänka mig in i deras situation och föreställa mig hur just jag hade känt i samma läge. det är dock LÅÅÅÅÅNGT ifrån att "veta hur andra känner". att dessutom jämföra helt olika saker i ett sånt här läge är ju så korkat att man förtjänar en rejäl kräksjuka pronto..

    Håller helt med er i detta!
  • Anonym (sorg)
    Tindra80 skrev 2013-10-12 15:23:49 följande:
    Det finns inga missfall i vecka fem, det kallas mens.....
    Det stämmer inte alls.
  • Anonym (Mia)
    Tindra80 skrev 2013-10-12 15:23:49 följande:
    Det finns inga missfall i vecka fem, det kallas mens.....

    Håller med fullständigt.
  • Anonym (mening)
    LillaJag06 skrev 2013-10-12 14:46:21 följande:
    Det är inte samma sak. Jag hade sagt det till tjejen med.
    Men med det sagt vill jag tillägga att jag INTE jämför sorg.
    Men ett foster och ett BARN är stor skillnad.

    Hoppas att den tjejen håller tyst och inte säger något till den stackars tjejen.

    Fast det är ju precis det du gör, även om du inte avser det, även om du inte ser det själv, så är det precis det du gör.
    Jämför sorger.  
  • intetnyttpåplusfronten
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-12 02:29:45 följande:
    Knappt hunnit bli mamma. Den som bara har en vision är ju inte mamma öht utan fick sin ordinarie mens några dagar senare.
    Sluta tjata om "vision", det är helt upp till var och en när man blir mamma. Jag blev mamma direkt jag såg plusset på stickan, och jag sörjde mitt barn efter mitt missfall.

    Du har inte rätt att jämföra sorg på det viset, du kan inte bestämma vem som har rätt att sörja eller ej.
    Jag är i min fulla rätt att kalla mitt barn för änglabarn, även om den bara hann till v.9. Men det är skillnad på att sörja för sig själv eller klampa i andras sorg och säga sig förstå, när det är en helt annan sorg man själv genomgått.

    Jag går ju inte fram till dig t.ex och beklagar att din pappa har dött, jag förstår preciiis för min katt dog förra veckan. 
    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • Anonym (mening)
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-12 15:02:26 följande:
    Tack Essien. Du förstår iaf. Många gör inte det. Därav sårar de och klampar in i andras sorg.

    Men snälla, det är exakt det du har sysslat med i den här tråden, klampat in i andras sorger och förminskat deras förluster, är du helt inkapabel att se det själv?
    Sen tror inte jag att du menar att göra det, men läs dina egna inlägg.
    Och det är just därför jag menar att man aldrig, aldrig kan jämföra sorger med varandra, en sorg är något ytterst privat och känsligt. Ingen annan har rätt att gå in och ogiltigförklara någon annans sorg.
    Men det är vad som händer när man börjar jämföra och du kan säga att du inte jämför men det gör du, det blir konsekvensen av det du skriver.
    Du sätter upp sorg mot sorg och för mig är det helt förkastligt.     
  • Anonym (duuuh)
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-11 18:15:15 följande:
    Nej det har du kanske inte. Jag blev mot alla odds gravid i sen ålder med ett barn som jag längtat efter hela mitt liv.  När jag fick det utomkvedet så visste jag att jag aldrig skulle få bli mamma. De korta veckor jag låg med händerna på magen och var så lycklig över det som växte där inne, tänkte på hur han/hon skulle bli, längtade och kände så oerhört mycket men också rädslan att något skulle hända. Jag har ingen ursprungsfamilj att tala om annat än i negativa ordalag och nu berövades jag också en egen familj. Mitt älskade barn som jag alltid längtat efter. Om någon skulle säga till mig att "nu blev du nog besviken som max", ja jag vet inte vad jag skulle ge för respons. Men självklart kan man fortfarande inte jämföra två olika situationer, två olika sorger. Samtidigt har ingen annan mandat att säga "vem som har det värst". Den som förlorar sin enda graviditet och möjlighet att bli förälder tidigt i graviditeten eller den som förlorar sitt barn men har flera barn kvar. Båda är hemska men på olika sätt.

    Varför inte stötta varandra i olika sorger i stället för att försöka tävla i vem som har det värst?
    nej.. jag beklagar, va hemskt för dig Hjärta
    men livet är aldrig svart vitt. Det går såklart inte att jämföra ditt fall med en 20 åring som jämför sitt missfall med en avliden 7 mån. Förstår du.
    Fult att jämföra sorg och bli mätt på det viset. "du borde kommit över" "så farligt va det väl inte" osv är ju helt värdelösa uttryck. Allas sorg är riktig och ingen annan kan säga hur det känns för den, precis som fysisk smärta. Vi taklar det olika. Men det är jämförelsen i ts som är absurd. "vi har gått igenon samma sak"
    nej... det har dom inte...
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...