• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • Anonym (kram)

    Denna tråd borde döpas om till "Vill du bli sårad, läs då detta"

  • Furstinna
    Anonym (kram) skrev 2013-10-12 14:21:39 följande:
    Jag har aldrig heller förlorat ett barn, men har haft 3 missfall, vilka var ganska jobbiga, då ett skedde sen6 och jag fick gå hos en psykolog för att komma över det för det gav mig en djup depression. Men det jag reagerar mot är när en del här i tråden blir ovänner och säger elaka saker till varandra, när vi alla egentligen mår dåligt, mer eller mindre, om man inte kan acceptera varandra utan börja skälla och nervärdera varandra då går man över gränsen tycker jag.



    Folk reagerar olika på missfall, du mår dåligt över dina, jag känner mer att jag är glad att min kropp fungerar som den ska och stöter ut det som är dåligt och ej livsdugligt. Men oavsett hur man mår efter ett missfall så kan du aldrig förstå den som förlorat ett barn om du nu inte har gjort det själv, men tjejen i ts hävdar att hon förstod och andra i tråden verkar förstå henne. Vilket är mycket märkligt. För att få ett missfall och att förlora sitt barn är två helt skilda ting.
  • Anonym (Agnes)
    Anonym (duuuh) skrev 2013-10-12 15:55:31 följande:
    nej.. jag beklagar, va hemskt för dig Hjärta
    men livet är aldrig svart vitt. Det går såklart inte att jämföra ditt fall med en 20 åring som jämför sitt missfall med en avliden 7 mån. Förstår du.
    Fult att jämföra sorg och bli mätt på det viset. "du borde kommit över" "så farligt va det väl inte" osv är ju helt värdelösa uttryck. Allas sorg är riktig och ingen annan kan säga hur det känns för den, precis som fysisk smärta. Vi taklar det olika. Men det är jämförelsen i ts som är absurd. "vi har gått igenon samma sak"
    nej... det har dom inte...
    Tack. Visst är det så, livet är inte svart och vitt. Det är det jag skrivit hela tiden - vi kan inte jämföra sorger eller situationer. Jag har inte någonstans berättigat att den unga kollegan sa att hon gick igenom samma sak som kollegan som miste sitt barn. För det är inte samma sak. Precis som att ett missfall för en person inte innebär samma sak som ett missfall för en annan. Vi kan inte tilldela andra människors upplevelser etiketter utifrån vår egen upplevelse. Och att jämföra går aldrig. Det ska vi inte göra.

    Vad ett missfall innebär är en sak för en människa, det är en helt annan för en annan.
    Vad ett änglabarn innebär är en sak för en människa, det är en helt annan för en annan.
    Ingen har rätt, ingen har fel. Vi har olika erfarenheter, olika känslor, olika upplevelser. Det är okej, det är så det ska vara. Vi ska stötta varandra i svåra stunder, inte tävla om vem som har det värst.


  • Furstinna
    Furstinna skrev 2013-10-12 16:23:33 följande:
    Folk reagerar olika på missfall, du mår dåligt över dina, jag känner mer att jag är glad att min kropp fungerar som den ska och stöter ut det som är dåligt och ej livsdugligt. Men oavsett hur man mår efter ett missfall så kan du aldrig förstå den som förlorat ett barn om du nu inte har gjort det själv, men tjejen i ts hävdar att hon förstod och andra i tråden verkar förstå henne. Vilket är mycket märkligt. För att få ett missfall och att förlora sitt barn är två helt skilda ting.



    Givetvis får du sörja, alla har rätt till sin sorg. Men att jämföra på ett så smaklöst sätt är bara respektlöst och dumt!
  • Tindra80
    intetnyttpåplusfronten skrev 2013-10-12 15:52:59 följande:
    Sluta tjata om "vision", det är helt upp till var och en när man blir mamma. Jag blev mamma direkt jag såg plusset på stickan, och jag sörjde mitt barn efter mitt missfall.

    Du har inte rätt att jämföra sorg på det viset, du kan inte bestämma vem som har rätt att sörja eller ej.
    Jag är i min fulla rätt att kalla mitt barn för änglabarn, även om den bara hann till v.9. Men det är skillnad på att sörja för sig själv eller klampa i andras sorg och säga sig förstå, när det är en helt annan sorg man själv genomgått.

    Jag går ju inte fram till dig t.ex och beklagar att din pappa har dött, jag förstår preciiis för min katt dog förra veckan. 
    Änglafoster tycker jag. Ett foster i vecka nio är inget barn. Inte alls. Änglabarn heter det om barnet levde utanför mammans mage, om så bara för några sekunder.

    Jag tycker att det är pinsamt hur folk håller på att måla ut sig själva som offer bara för att man får ett missfall. ALLA verkar göra det. De flesta kvinnor har haft missfall, medvetandes eller omedvetandes. It´s not a big deal! Får ni ingen uppmärksamhet för övrigt så att ni måste göra det till en grej?
  • intetnyttpåplusfronten
    Tindra80 skrev 2013-10-12 16:34:44 följande:
    Änglafoster tycker jag. Ett foster i vecka nio är inget barn. Inte alls. Änglabarn heter det om barnet levde utanför mammans mage, om så bara för några sekunder.

    Jag tycker att det är pinsamt hur folk håller på att måla ut sig själva som offer bara för att man får ett missfall. ALLA verkar göra det. De flesta kvinnor har haft missfall, medvetandes eller omedvetandes. It´s not a big deal! Får ni ingen uppmärksamhet för övrigt så att ni måste göra det till en grej?
    Tycker DU ja. För mig var det ett barn. Jag har all rätt i världen att kalla det för änglabarn om jag vill det.
    Jag gör det som sagt inte till _andra_, utan för oss själva här hemma. Hur menar du att vi kräver uppmärksamhet? Vad tusan har du med att göra hur jag sörjer hemma i min ensamhet? 
    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • intetnyttpåplusfronten

    Och för en del så är det ingen big deal! Inte när man försökt i flera år, äntligen får plusset och sen förlorar barnet. Och ju längre tiden går utan att jag blir gravid, desto jobbigare känns missfallet. 


    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • intetnyttpåplusfronten
    Tindra80 skrev 2013-10-12 16:42:02 följande:
    Försökt i flera ås och äntligen kom plusset? Du borde skaffa ett liv, seriöst.
    Men va? Vad är det för fel på dig?
    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • Anonym (mening)
    Anonym (kram) skrev 2013-10-12 16:03:41 följande:
    Denna tråd borde döpas om till "Vill du bli sårad, läs då detta"
    Ja, tyvärr har du rätt i det. 
    Jag förstår inte denna lust att halshugga andra, den unga tjejen som råkade säga något lite klumpigt utdöms genast till allt möjligt, respektlös och gud vet vad.
    Människor som fått missfall har ingen rätt att sörja, deras sorg är bara fånig, och dom får inte prata om den för då kränker dom på något konstigt sätt människor som förlorat ett barn.
    Och dom får inte ens rätten att benämna sin sorg som dom vill, det ska andra göra åt dom.
    Och dom är divor som söker uppmärksamhet om dom pratar om sin sorg över ett barn som aldrig fick bli.
    Vad hände med empati för andra.      
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...