Jag är en människa som tänker alldeles för mycket. Den sista tiden har jag haft mycket tankar och funderingar över döden. Den skrämmer mig samtidigt som den på något sätt fascinerar mig. Därför vill jag höra vad andra tror och tänker händer precis då man somnar in och därefter. Blir det helt mörkt, kommer man till himlen eller vad tänker Ni?
Jag tror att allt blir mörkt, allt upphör att existera. Dock hoppas jag på att man får vara med sina nära och kära när man har dött, för tanken på det förstnämnda skrämmer mig något oerhört.
första operationen gick bra.Det var vår och uppvaknandet var en upplevelse.Någon hade öppnat ett fönster och satt på en radio,Min livmoder blödde...
Men jag kände som en ström utav ljud, komma tillbaka,ljuset livet och vårens vind genom fönstret återvände och jag kände mej lättad och glad
Sköterskan meddelade att det hela hade dragit ut på tiden men gått bra.Polypen var borta men svår att få bort
Den andra operationen skulle avlägsna en cysta på 6 cm och en äggstock.Jag var inte rädd men tanken slog mej att jag kunde få komplikationer
Jag fick en anafylaktisk reaktion på penicillin under 90 talet och nu var det andra gången jag fick en medicinsk eller anafylaktisk chock.Det var på samma sjukhus jag föddes en gång under mycket besvär för tidigt 10 veckor
Jag kände inget först sedan lämnade jag kroppen , jag hade legat ihoprullad inne i en cylinder och allt blev först svart . Sedan svävade jag och åkte ut och in i kroppen.Elektroder på bröstet infarten i högra armen när jag i omgångar vaknade upp.
Jag åkte in i ett moln och lämnande kroppen och såg ett ljus i mörkret i ena hörnet
Nu var det vinter . Sedan blev allt svart igen . När jag vaknade låg jag på HIA
Det var kallt och kroppen var nyopererad och gjorde ont. Men själen levde som att ligga i en sovsäck ungefär så kändes min kropp efter det läkarna sade vara en chock under operationen när min vän ringde och frågade
när jag som liten hoppade i vattnet för att vilja se havsbottnen var det en kamp jag var 8 år och kunde simma men jag bottnade inte. Så blev allt svart .Jag blev räddad i sista minuten även i denna stund och vaknade över att en ring med folk stod runt omkring mej på bryggan
Själen låg som i en cylinder inne på intensiven på det sjukhus jag fötts under komplikationer av en rhesus negativ ung mamma mina läppar var helt blå en tid
Sedan var det alla förluster under åren och många avsked och begravningar
Idag sörjer jag inte på samma sätt i rädsla av att det ska hända igen, jag har sett döda människor inom jobbet inom vården
Själen vandrar vidare och kroppen lämnas kvar.När vi återföds minns vi inte längre än små ögonblick våra gamla liv . Jag är övertygad att sjukhusen kryllar av nära döden upplevelser eftersom vi hanterar vid och död vid sjukdom.Mängder utav patienter som jag nu i vintras vittnar om att de lämnar kroppen vid operationer, medvetslöshet och vid olyckor,chock ,hjärtproblem eller coma och hjärtstopp
jag hade en anafylaktisk och hypovolemisk chock , och jag minns att jag lämnade kroppen genom ett grått moln en sträng jag flög i taket. Men eftersom jag räddades så var jag levande igen efter ett tag, nära döden upplevelse helt klart
Vi är biologiska varelser, som alla andra djur och växter här på jorden. Vi upphör att existera när vi dör. Andra uppfattningar ser jag som extremt önsketänkande. Är det inte märkligt att alla andra uppfattningar förutom den rent biologiska alltid gynnar oss människor?