Någon som adopterat UTAN att det berott på att man själv inte KAN få barn?

någon? 

Har inte gjort det ännu, men vi funderar på att göra det. Vi har en dotter som det så att säga tog skruv på direkt. Min fru har ingen lust att vara med om en förlossning igen och jag själv tänker att det kan vara en god idé att ta hand om de barn som redan finns i världen istället för att påbörja nya liv.

Känner också två andra familjer som valt att adoptera trots att de även har egna biologiska barn som både är yngre och äldre än deras adopterade barn...

Känner en familj som har gjort det. En av föräldrarna bär på anlag till en svår ärftlig sjukdom. Föräldern är inte sjuk själv, men deras första barn har sjukdomen och är ganska handikappad. För att inte riskera att få fler barn med samma sjukdom valde familjen att adoptera barn nr 2. De fick en liten flicka från Asien.

Jag och min man ska adoptera utan att veta om vi skulle kunna få biologiska barn eller inte. Ett par saker jag skulle rekommendera er som funderar på detta att göra är

Sätt er noga in i adoptionsprocessen och hur det ser ut med internationella adoptioner i världen idag. Det är viktigt att ni vet vad ni ger er in på. Adoptera endast utifrån egoistiska skäl och inte utifrån tankar på att göra något gott för ett föräldralöst barn. Dels är det inte ett tillåtet skäl om man ska få medgivande och dels finns det idag fler par som vill adoptera än det finns barn att adoptera
/L

Det där med sjukdomar, det beror nog på VAD det är för sjukdomar. Om sjukdomen innebär svårighet att ta hand om barnet/barnen så tror jag ni får svårare med godkännande, det finns så oerhört många som vill adoptera och så få barn som är tillgängliga för adoption.

Däremot har jag hört att om man har en allvarlig ärftlig sjukdom kan man få hjälp med att sålla bort de generna, men jag kan ha läst det och det behöver ju inte vara sant, men kolla upp det med.

Att adoptera är ett fantastiskt sätt att få barn på, men det är också tidsödande, tålamodsprovande och kostsamt.
En adoption tar 3-4 år, innebär utbildning, utredning och en rad intyg, och kostar ca 200 000 kr.

Att ha genetiska sjukdomar i släkten är naturligtvis ett skäl att inte föra sina gener vidare, så att säga. Tänk bara på att de flesta barn som är tillgängliga för internationell adoption är det just för att de har någon form av sjukdom eller skada. Säger inte att alla barn är sjuka men som adoptivförälder får man räkna med att barnet kan ha någon form av fysiska problem.

Att försöka få bio-barn först och sen adoptera syskon? Men då för ni sjukdomen vidare till ett av era barn? Då faller ju argumentet för adoption, eller?

Hur gamla är ni och hur mycket tid har ni på er? Om ni väljer att göra på det sättet (bio-barn först) och blir gravida idag kommer ni att kunna påbörja adoptionen när barnet är ett år (soc utreder oftast inte tidigare) och sen har ni 3-4 år framför er innan ni får barnet. Det innebär att ni kommer adoptera om sex år och nu inte kan vara äldre än 36 om ni ska kunna passera under åldersgränsen som rekommenderas till 42, men en del länder har ännu lägre.

Håller med tidigare talar: tänk igenom detta noga, att adoptera är ett fantastiskt men ganska komplicerat sätt att få barn och man måste orka hela vägen fram. Att ta hand om liv som redan finns är behjärtansvärt, men alla fattiga och föräldralösa barn är inte tillgängliga för adoption, och faktum är att köerna till de unga friska barnen är långa. Om inte ni adopterar ett barn kommer någon annan garanterat att göra det. De enda som riskerar att bli utan nya föräldrar är äldre handikappade barn.

Så fundera igenom skälen till att ni vill adoptera och om ni kommer fram till att det är detta ni vill men hjärtat för att ni vill bli en familj så kör hårt

Fast man kan ju ställa sig i kö redan nu och på så sätt få väntetiden att minska. Och även om många adoptioner tar lång tid så gör inte alla det. Är man öppen för SN och passar in på ländernas krav så kan det gå jättefort. Och åldersgränsen som gäller är ju inte fyllda 43 när man ansöker om att få adoptera. Sen utreds man och får förhoppningsvis ett medgivande som gäller i 2 år. Gift er och ställ er i kö hos någon organisation om ni verkligen på allvar funderar på att adoptera. För visst tar det ofta tid och visst kostar det pengar och visst är det många fallgropar man kan ramla i på vägen - men det är också fantastiskt stort när man väl är förälder till sitt efterlängtade barn.