Det där med att en socanmälan förstör liv

Klart jag förstår att det är förfärligt att få veta att någon anser att man inte är en tillräckligt bra förälder. Jag har full förståelse för att en anmälan till socialtjänsten vänder upp och ner på hela tillvaron. Men det hindrar mig inte från att göra dem när jag känner oro. Jag har dock alltid som rutin att på ett sittande möte informera om min oro, och ge vårdnadhavarna en chans att själva ansöka om hjälp från soc. Det känns ärligt och gör att relationen till föräldrarna blir mer uppriktig. I vår kommun (vet inte om det är så i hela landet) leder dessutom en ansökan alltid vidare, det gör inte en anmälan som kan läggas ner efter "förundersökningen".