• Anonym (Ifrågasätter)

    Det där med att en socanmälan förstör liv

    Jag har läst flera inlägg där folk hävdar att en anmälan till socialen förstört deras liv. Det berättas om att man "förlorat allt", att anmälan lett till depressioner, totalt sänkt självkänsla, helt förstörd tillit osv. 

    När jag läser sådana inlägg känner jag oftast att anmälaren har helt rätt. Om en anmälan till socialen kan få sådana gräsliga följder att man upplever att man "förlorar allt" - då kan man nog knappast vara stabil nog att ta hand om ett barn?

    Jättejobbigt kan det såklart vara. Jag förstår helt klart att man känner sig ifrågasatt, sviken, misstänksam och så vidare. Men att förlora allt? Bli så deprimerad att man inte kan jobba på många månader? Nej, det köper jag inte. Inte om man från början är trygg och stabil. 

    Jag jobbar i det offentliga och har varit med om att anmäla en del familjer. Alla blir upprörda, så klart. Men många kan samtidigt se att det är så systemet fungerar, många uttrycker faktiskt en lättnad över att barn blir lyssnade på och tagna på allvar och de förstår anställdas skyldigheter att rapportera saker. Samtidigt som de är arga och besvikna på oss. Ofta visar utredningarna sedan ingenting, men familjerna kan oftast som sagt ändå se att vi har en skyldighet att anmäla och kan också uttrycka tacksamhet över systemet och barnens rätt. Även om de har svårt att vara glada mot oss efter anmälan. Och det förstår vi. 

    Anmälan kommer ju antingen från myndigheter och då är personalen tvungna enligt lag och barn exempelvis säger att de blir slagna. Personal ska inte värdera eller själva utreda. Det är en LAG. Att tjänstemän följer LAGEN borde man kunna förstå om man är ansvarsfull nog att uppfostra barn. Även om man som sagt kan bli både ledsen och arg. Eller så kommer anmälan från en knäpp granne eller ytlig bekant med skumma psykiska besvär. Och det borde man väl också kunna hantera? Knäppisar kommer man ju alltid kunna råka ut för. Ledsen får man så klart bli och det blir nog de flesta i en sådan situation, men det är stor skillnad på att gråta på nätterna under någon vecka och på att bli så deprimerad att man inte kan gå till jobbet på ett år.

    Jag tänker - är man så svag att man mår så otroligt dåligt av en socanmälan att man knappt fungerar, då kanske det är BRA att socialen får upp ögonen och kan bidra med stöd till både den vuxna och barnen i familjen..

  • Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv
  • Anonym (Varit anmäld)

    Jag blev anmäld av mitt ex.

    Han och hans nya satt och sa att det var oroliga att barnet far fysiskt illa och massa skit. Inget var sant men jag och exet hade väldiga kommunikationsproblem efter att nya kom in i hans liv, vi klarade det rätt bra ändå via sms.

    Självklart var det jättejobbigt att få denna anmälan mot sig men jag gick på mötena, de träffade barnet och pratade även med mina föräldrar. De såg att barnet inte får illa men ville hjälpa oss att kommunicera bättre med varandra.

    Exet slutade helt att komma på mötena och allt las ner.

    Jobbig process absolut, men jag varken fick mitt liv förstört eller förlorade något.

  • elmadumle

    Själv blev jag anmäld av en fd väninna, hon var iallafall ärlig och var inte anonym i sin anmälan. Den gick ut på att jag inte kunde ta hand om min yngsta son, då åtta år och lite annat skit. 
    Detta från en människa som själv levt på soc halva sitt liv, haft sina barn i fosterhem då hon inte kunnat tillgodose sina egna barns behov osv i många år.
    Det vore ju konstigt om jag inte reagerat kraftigt på denna anmälan. Det tog en timmes samtal och en motanmälan mot denna människa sedan var det ur världen. 

  • AndreaBD
    Anonym (Varit anmäld) skrev 2019-11-29 11:42:38 följande:

    Jag blev anmäld av mitt ex.

    Han och hans nya satt och sa att det var oroliga att barnet far fysiskt illa och massa skit. Inget var sant men jag och exet hade väldiga kommunikationsproblem efter att nya kom in i hans liv, vi klarade det rätt bra ändå via sms.

    Självklart var det jättejobbigt att få denna anmälan mot sig men jag gick på mötena, de träffade barnet och pratade även med mina föräldrar. De såg att barnet inte får illa men ville hjälpa oss att kommunicera bättre med varandra.

    Exet slutade helt att komma på mötena och allt las ner.

    Jobbig process absolut, men jag varken fick mitt liv förstört eller förlorade något.


    Precis. Jag blev också anmält av mitt ex. Och då var han inte ens mitt ex än. Men för honom var det inte så stor grej att be soc om hjälp där vi inte var överens, kanske just för att han är lärare (och jag också). Han anmälde då för att han tyckte jag ställde för låga krav på sonen (som har svår ADHD). Soc. utredde och tyckte att vi båda ställde för höga krav på honom. Antagligen ville de inte skylla på endast honom, men samtidigt var det ju motsatsen av det han ville höra. 

    Skolan anmälde nog också en gång, har jag för mig - vilket vi inte heller tog illa upp. Under någon period under högstadiet gick det åt fel håll för sonen, han skolkade mycket. Då ska de anmäla. Och vi såg de som en extra-resurs som kanske kan hjälpa till också.

    Jag håller med TS om att man inte kan förstöra något med en soc-anmälan. Finns det stora problem, så kommer de fram antagligen, men det är ju inte soc. fel. Och det kan ju hända att det inte alltid är föräldrarnas fel heller, men då får man väl se det som öde eller slump. Barnen ska ändå få hjälp. 
  • Anonym (Allvarligt)

    Det är inte bara föräldrar som en felaktig socanmälan på vaga grunder drabbar!!! Utan också barnen, som får sitta i förhör vilket kan vara både obehagligt och skrämmande. DeSutom får dom reda på allt skolan har sagt om det är skolan som anmält och deras tillit till lärare fritidspersonal är ett förstört faktum. Nej jag tycker Anmäl ENDAST om det är misstanke om sexuella övergrepp, våld eller missbruk! Resten kan man med sunt förnuft ha dialog mellan skola och hem. Och lösa tillsammans. Samarbete skola hem ska göra så att socanmälan inte ska bli nödvändig. Men trots det så finns som sagt skolor med väldigt dålig kompetens. Nä fy för dessa som missbrukar sin makt! Har man känslor och empati så är en socanmälan väldigt allvarlig och jobbig att gå igenom. Självklart kan man bli sjukskriven för det, precis som allt annat. Finns folk som är sjukskrivna för mindre....Usch till dom som missbrukar anmälningsplikten.

  • AndreaBD
    Anonym (Allvarligt) skrev 2019-12-01 20:07:14 följande:

    Det är inte bara föräldrar som en felaktig socanmälan på vaga grunder drabbar!!! Utan också barnen, som får sitta i förhör vilket kan vara både obehagligt och skrämmande. DeSutom får dom reda på allt skolan har sagt om det är skolan som anmält och deras tillit till lärare fritidspersonal är ett förstört faktum. Nej jag tycker Anmäl ENDAST om det är misstanke om sexuella övergrepp, våld eller missbruk! Resten kan man med sunt förnuft ha dialog mellan skola och hem. Och lösa tillsammans. Samarbete skola hem ska göra så att socanmälan inte ska bli nödvändig. Men trots det så finns som sagt skolor med väldigt dålig kompetens. Nä fy för dessa som missbrukar sin makt! Har man känslor och empati så är en socanmälan väldigt allvarlig och jobbig att gå igenom. Självklart kan man bli sjukskriven för det, precis som allt annat. Finns folk som är sjukskrivna för mindre....Usch till dom som missbrukar anmälningsplikten.


    Varför skulle NÅGON missbruka anmälningsplikten? Man föredrar väl att inte anmäla och gör inte det i onödan? 
  • Anonym (Utsatt)

    MÅNGA utnyttjar detta för att hämnas

    Fd vänner, ex, släktingar

    Det är fruktansvärt

    Och många soctanter är helt dumma i huvet

    Och JA de kan fördärva ens liv

  • Anonym (Allvarligt)

    Ja verkligen!! Håller med ? utsatt?. Det fördärvar ens liv! Förjävligt!!! Systemet måste göras om. Det är ett jävla lotteri och högst okompetenta och maktgalna inom området. Sätt psykologer med i samtalen redan från början så soc får hjälp med rätt bedömning. Vi är många som vet vilket helvete en felaktig socanmälan leder till och det ska vi inte ta. Borde vara skadestånd och motanmälningar av dess like.

  • Anonym (Allvarligt)
    AndreaBD skrev 2019-12-01 20:17:12 följande:

    Varför skulle NÅGON missbruka anmälningsplikten? Man föredrar väl att inte anmäla och gör inte det i onödan? 


    Missbruka kanske är fel ord. Men efter nya uppmaningar att man ska anmäla mera så tar vissa inom skol/barnomsorgen det bokstavligt och vissa stackars familjer faller orimligt för deras anklagelser. Min erfarenhet är att det ofta är unga personer eller personer med för lite kompetens och avsaknad av sunt förnuft som bakar ihop något för att sedan lägga på bordet hos tex rektorn som sedan gör anmälan. Och skolan är fruktansvärt dålig på att erkänna deras brister i deras sätt att anmäla. Och gör allt för att rädda sitt eget skinn tex med att spä på anmälningarna ytterligare. Anmäl BARA det som är viktigt. Istället för att försöka dutta ihop massa orelevant smörja för att verkligen nå upp till en anmäla nivå. Hoppas Karma når dessa människor som förstör familjer. I slutändan väldigt starka familjer hoppas vi på!! Tummen upp alla ni som orkar kämpa med den här skiten! Vet hur ni har och har haft det!
  • feeeeeeeee
    Anonym (Allvarligt) skrev 2019-12-01 21:57:32 följande:

    Ja verkligen!! Håller med ? utsatt?. Det fördärvar ens liv! Förjävligt!!! Systemet måste göras om. Det är ett jävla lotteri och högst okompetenta och maktgalna inom området. Sätt psykologer med i samtalen redan från början så soc får hjälp med rätt bedömning. Vi är många som vet vilket helvete en felaktig socanmälan leder till och det ska vi inte ta. Borde vara skadestånd och motanmälningar av dess like.


    Jag har på goda grunder blivit orosanmäld en gång, då mitt då nyblivna ex, alltså barnens andra vårdnadshavare, åkte in för ett grovt brott och blev anhållen då hen hade barnen. Utredningen var ändå riktad mot deras hemförhållanden hos mig och mitt föräldraskap, det gick jättebra, några rutinåtgärder som hembesök och urinprov osv. Inga påföljder och utredningen lades ner trots att damerna som höll i utredningen var otrevliga, nedlåtande, felsökande och skeptiska till en början.

    Har blivit anonymt okynnesanmäld en gång med anklagelser om diverse. Jag fick gå på möte på soc och sedan var det inget mer med det. Utredning startades ej. Jag var orolig och upprörd själv vid båda tillfällena men var tillmötesgående och samarbetade, mitt liv var därefter som vanligt.

    Det jag vill säga med detta är att det antagligen är precis såhär de allra flesta ogrundade anmälningar hanteras och går till. Finns det inga skäl till oro så händer inget mer. Och de flesta som är med om detta går nog inte ut på byn och gapar om det (skriver på Facebook osv) utan håller det för sig själv, glömmer och går vidare, så de hör du inget om.

    Finns det däremot något som socialsekreteraren reagerar på så kan de ju vidta vidare åtgärder och som en vettig förälder tar man då emot den hjälp som erbjuds eller reflekterar över situationen som ledde till oron samt arbetar på detta på ett sätt som gör att den uppkomna oron släpper.

    Självklart finns det inkompetenta socialsekreterare som missköter sitt yrke men att kalla det ett lotteri är att ta i.
  • Anonym (hm)
    Anonym (Utsatt) skrev 2019-12-01 20:39:19 följande:

    MÅNGA utnyttjar detta för att hämnas

    Fd vänner, ex, släktingar

    Det är fruktansvärt

    Och många soctanter är helt dumma i huvet

    Och JA de kan fördärva ens liv


    I vårt fall en granne som var sur av helt andra anledningar som vi inte kunde rå för. Nu ledde det inte till utredning, men vi fattade ju att det var hon.
  • Anonym (Mitt fall)

    I mitt fall har jag två systrar och ett hämdlystet ex. Min ena syster fick inte anställning på mitt jobb. Hon är förtidspensionär. Och bipolär. Legat på psyket mycket. Mitt ex har misshandlat mig psykiskt och fysiskt. Jag lämnade han. Och visste han skulle ta ut hämnd. Min andra syster har jobbat på samhäll. Förtidspensionär. Hon har antisocial personlighetsstörning som diagnos. = psykopat. Dessa 3 gick emot mig. Och kastar in anmälningar på mig. Påhittade saker, som dom fabricerar upp... Dom är enbart ute efter att krossa mig. Och dom gick så långt, att dom kontaktade mitt jobb och ljög ihop en massa om mig. Dom håller på att kontakta mitt nätverk, med lögner. Dom ljuger ihop en massa. Nu vet jag hur det är att väcka narcissistens vrede och hämnd begär. Och dom kommer inte sluta, förrän jag är död. Det är deras mål. Att knäcka mig. Mitt x, är den som ligger bakom det mesta. Men han uttnyttjäar mina systrar. Mina systrar hatar mig. Jag är den enda som jobbar heltid och har köpt min hästgård. Ena syster bor ensam i kall stuga. Inga vänner. Andra syster har blivit vräkt. Så har vi mitt x. Som lovade mig, att ställa mitt liv till ett helvete.

  • Anonym (Gw)

    Min kone og jeg ble rapportert til barnevernstyret av en nabo som bare ønsket å skape problemer. Denne personen er mentalt forstyrret, men vi måtte fortsatt gå til et møte og vi fikk hjemmebesøk alt på grunn av en syk person

Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv