Forum Känsliga rummet Myndighetskontakt
  • Anonym (Ifrågasätter)
    Anonym (Ifråg­asätte­r)
    232 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Det där med att en socanmälan förstör liv

    Jag har läst flera inlägg där folk hävdar att en anmälan till socialen förstört deras liv. Det berättas om att man "förlorat allt", att anmälan lett till depressioner, totalt sänkt självkänsla, helt förstörd tillit osv. 

    När jag läser sådana inlägg känner jag oftast att anmälaren har helt rätt. Om en anmälan till socialen kan få sådana gräsliga följder att man upplever att man "förlorar allt" - då kan man nog knappast vara stabil nog att ta hand om ett barn?

    Jättejobbigt kan det såklart vara. Jag förstår helt klart att man känner sig ifrågasatt, sviken, misstänksam och så vidare. Men att förlora allt? Bli så deprimerad att man inte kan jobba på många månader? Nej, det köper jag inte. Inte om man från början är trygg och stabil. 

    Jag jobbar i det offentliga och har varit med om att anmäla en del familjer. Alla blir upprörda, så klart. Men många kan samtidigt se att det är så systemet fungerar, många uttrycker faktiskt en lättnad över att barn blir lyssnade på och tagna på allvar och de förstår anställdas skyldigheter att rapportera saker. Samtidigt som de är arga och besvikna på oss. Ofta visar utredningarna sedan ingenting, men familjerna kan oftast som sagt ändå se att vi har en skyldighet att anmäla och kan också uttrycka tacksamhet över systemet och barnens rätt. Även om de har svårt att vara glada mot oss efter anmälan. Och det förstår vi. 

    Anmälan kommer ju antingen från myndigheter och då är personalen tvungna enligt lag och barn exempelvis säger att de blir slagna. Personal ska inte värdera eller själva utreda. Det är en LAG. Att tjänstemän följer LAGEN borde man kunna förstå om man är ansvarsfull nog att uppfostra barn. Även om man som sagt kan bli både ledsen och arg. Eller så kommer anmälan från en knäpp granne eller ytlig bekant med skumma psykiska besvär. Och det borde man väl också kunna hantera? Knäppisar kommer man ju alltid kunna råka ut för. Ledsen får man så klart bli och det blir nog de flesta i en sådan situation, men det är stor skillnad på att gråta på nätterna under någon vecka och på att bli så deprimerad att man inte kan gå till jobbet på ett år.

    Jag tänker - är man så svag att man mår så otroligt dåligt av en socanmälan att man knappt fungerar, då kanske det är BRA att socialen får upp ögonen och kan bidra med stöd till både den vuxna och barnen i familjen..

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv
  • Anonym (())
    Anonym (())
    #31
    Citera Visa endast Anmäl

    Det är väl klart att de får mycket skit eftersom de vrider och vänder på allt, så att det låter värre än vad det är.
    T.ex säger man att i bland kan de få gröt till middag, så skriver de barnen får bara äta gröt hemma och ingen annan mat.

  • Tow2Mater
    Tow2Ma­ter
    #32
    Citera Visa endast Anmäl
    Charissima skrev 2013-11-27 22:07:25 följande:

    Vem är en bra mamma?

    Vem säger: jag är en bra mamma?

    Enligt min erfarenhet är en bra mamma en som säger: ibland är jag inte en bra mamma, ibland är jag en urusel mamma.

    Endast mammor som brister påstår sig vara bra mammor.

    Förstår du  mitt resonemang?
    Fel. En hel del av oss anser oss vara tillräckligt bra mammor hela tiden, fast vi inte är perfekta. Tycker man att man är en usel mamma är man det antagligen, eller så har man problem med självkänslan.
  • Tow2Mater
    Tow2Ma­ter
    #33
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (förstört liv) skrev 2013-11-27 23:49:10 följande:
    Skrota den och inför en barnsynsmyndighet där samtliga som jobbar har nån form av yrkesleg de kan bli av med när de missköter sig, vilket de för ofta gör!
    Bra ide!
  • Houdini
    Houdin­i
    #34
    Citera Visa endast Anmäl

    Men många av er riktar ju er ilska åt fel håll. Det är väl personen som anmäler er utan grund ni ska vara arga på inte soc. Soc måste följa upp anmälningar eller ska de bara ta folks ord på att deras barn har det bra?

    Jo jag har haft med soc att göra i stort sett hela min uppväxt.

  • Anonym (förstört liv)
    Anonym (först­ört liv)
    #35
    Citera Visa endast Anmäl
    Houdini skrev 2013-11-28 02:49:05 följande:
    Men många av er riktar ju er ilska åt fel håll. Det är väl personen som anmäler er utan grund ni ska vara arga på inte soc. Soc måste följa upp anmälningar eller ska de bara ta folks ord på att deras barn har det bra?

    Jo jag har haft med soc att göra i stort sett hela min uppväxt.
    Så personen som anmälde mig bär skulden till att socialen hittade på saker allt eftersom i utredningen?
  • Anonym (Ifrågasätter)
    Anonym (Ifråg­asätte­r) Trådstartaren
    #38
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (förstört liv) skrev 2013-11-28 03:37:12 följande:
    Ts eller nån annan har säkert nån "bra" förklaring till socialens "kompetenta" handlande i den tråden Drömmer
    Ja, TS har en bra förklaring

    - TS vet nämligen att Familjeliv INTE är en trovärdig källa.

    - TS vet att socialtjänsten lyder under sekretess och att alla delar i ett fall knappast syns för omvärlden. Den "kränkta" föräldern har all rätt att böla ut i pressen. Socialsekreteraren skulle bli av med jobbet om h*n så mycket som andades att h*n ens arbetar med en viss familj. TS han mental kapacitet att inse skillnaden där.

    - TS vet att en förälder som brister i sitt ansvar ofta gör det helt enkelt eftersom föräldern inte är förmögen att reflektera över sitt eget beteende. Personen ser helt enkelt inte vad h*n gör. Och därför blir personens berättelse på t.ex. Familjeliv väldigt ensidig och svart/vit. 

    - TS tror inte att allt som skrivs av medlemmar på Familjeliv är a) sant, b) objektivt

    - TS vet att en saklig intervju kan förvridas till "enormt kränkande förhör i aggressiv ton" av en person som är psykisk instabil. Personen behöver inte ljuga - är man psykiskt instabil kan ett vanligt samtal upplevas oerhört skrämmande. Men är man så instabil behöver man hjälp och därför känns det tryggt att personen anmälts till socialen, så att hjälp kan sättas in. 

    - TS vet att alla som arbetar inom socialtjänst, vård, polis och skola (dvs anmälningspliktiga) är människor och att människor begår misstag. Misstag är fruktansvärda och så klart besvärliga för alla inblandade. Men ett MISSTAG av EN person leder inte till tvångsomhändertagande på ett år. Misstag kan leda till en jobbig period och mycket frustration, men ett misstag FÖRSTÖR inte någons liv för tid och evighet. Är man psykiskt stabil och har kapacitet att klara av relationer, samspel och se sin egen del i sådant som händer så kan man reda ut eventuella missförstånd innan livet FÖRSTÖRS.

    - TS vet också att många ogillar det där med eget ansvar. Att det är så vansinnigt mycket lättare att skylla egna tillkortakommanden på någon annan. 

    Jag har aldrig ifrågasatt att det är tungt, stessfyllt och ledsamt att bli anmäld. Men jag vänder mig så emot uppmaningar att aldrig anmäla eftersom man förstör liv som några hävdar. Tvärt om, anmälningar hjälper till att rädda liv. 
  • Anonym (Ifrågasätter)
    Anonym (Ifråg­asätte­r) Trådstartaren
    #39
    Citera Visa endast Anmäl
    Du vet inget skrev 2013-11-27 21:45:18 följande:
    Jo det kan faktiskt förstöra liv, eller höll på göra iaf! En socanm ang vår tonåring ledde till att dennes depression blev så allvarlig att den höll på kosta denne livet och slog sönder en hel familj i den pressen. Helt i onödan då de (som tur var proffsiga) soc sekr. insåg vad det egentliga problemet var. Och det var inget som socialen skulle hantera. Men då var skadan redan skedd..
    Men det är ju precis det jag menar.

    Socanmälan förvärrade en redan befintlig depression. Att tonåringen mådde så himla dåligt var ju ett resultat av en underliggande depression. Socanmälan kom som den extra lilla droppen som höll på att få hela situationen att rinna över. Tragiskt och jättejobbigt, så klart.  Men utan den grundläggande depressionen hade en anmälan aldrig upplevts så tung. Det jobbiga läget kring anmälan kan vara en DEL av det som gör att det blir för mycket, men inte hela anledningen. 

    Att din tonåring var deprimerad från början kan ni inte skuldbelägga socialen eller anmälaren för. En depression kan man inte skuldbelägga NÅGON för. Är det något som "förstör liv" eller "splittrar familjer"så är det depressionen, inte någons rader i ett mejl till socialen. Är man deprimerad kan vad som helst förvärra läget så att det blir akut - en farmor som dör, flickvän som gör slut, en mindre eldsvåda i köket när man lagar mat med en svedd vägg som följd. 
Svara i tråden
Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies