vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

Har gjort både delar och måste säga att den vaginala förlossningen var mer speciell. Trotts igångsättning och 14timmar lång förlossning så kändes ändå den vaginala förlossningen mer WOW, det var en häftig upplevelse och kännslan efterråt var så urmänsklig att man faktiskt klarat av det. Fick tre stygn pga en inre bristning, men inget värre än så för min del. Kan också säga att miljön och stödet var optimal vid den vaginala.

Vid kejsarsnittet blev det akut snitt på plats, då barnet låg fel och var stressat. Kände mig väldig uttittad när jag låg halvnaken på britsen med strålkastare på och hela rummet fullt (8-10pers) som stirra. Hade ingen kontroll eller vilja, utan kände mig bara som ett köttstycke på bordet som skulle sprättas upp. En väldigt obehaglig kännsla, kall miljö och inte alls det lugnet och omvårdad som var vid den vaginala förlossningen. Snittet var ändå okej då jag inte kände någon smärta, men man kände och såg hur de slit och drog i en. När bebisen var  ute kunde jag inte omfana och blodsockret sjönk så jag var mest yr och illamående. Men efter någon timme när de sytt ihop så fick jag äntligen omfamna och se vår lille. Allt läkte bra och ingen smärta eller komplika tioner efterråt.

Så hade jag fått välja hade jag velat ha en vaginal förlossning som startat själv med narurens och sin egna kraft.Helst inte överstigit fem timmar och inga komplikationer;). Nu är det ju svårt att välja, så man får något ta det som det kommer. inget är helt risk eller smärtfritt, men ack så värt det :)