Avskyr att dottern sover i vår säng!

Jag sov gärna brevid mina föräldrar just pga mardrömmar ect. Ja vet hur dom försökte många ggr att ja skulle sova i min egen säng. Ibland gjorde dom så att jag somnade i deras säng och bar mig till min egen. Ibland somnade jag i min egen säng, beror på hur trött jag var. Men jag kände mig "otrygg" kommer jag ihåg och det var väl inte bara pga mardrömmar. Dom la sedan en madrass i sitt sovrum om jag nu skulle tassa in hos dom på natten. Men man måste ju på något vis gå till kärnan varför det blir så. Nu menar jag under flera års tid.

Ja just det ja, ja glömde tillägga att jag har inte som en helst aning om vart min otrygghet kom ifrån. Dock kunde jag ibland känns mig iakttagen, bara den känslan kändes väldigt jobbig.

Omedvetet så skapades en ångest för mig, visste inte ens vad det var och stog för då. Men det vet jag ju idag i vuxen ålder. Mina föräldrar visste inte ens om att otryggheten skapade ångest hos mig och jag var inte spec gammal 4-5år. Hade vi alla på något vis vetat om ångesten så hade vi ju tagit hjälp för detta. Men mina föräldrar var min trygga punkt och tanken då dom ex nekade mig och sova hos dom så fick jag ont i magen. Jag vet att dom ville väl men paniken som kom inifrån var jätte jobbig och hantera likaså känslorna som jag inte uttryckte utan höll dom för mig själv.

Skaffar man barn så vet man att barnet kommer i första rummet. Nu menar jag inte att barnet ska få sin vilja igenom alla ggr, absolut inte. Men att få sina behov tillgodo sedda framför barnets förstår jag inte. Då ska man väl inte ha barn isåfall om det rör sig ex om sitt sexliv. Finns många tider på dygnet som man annars kan ha sex på. Man får vara flexibel helt enkelt.