LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Vilken härlig tråd! Jag misslyckas katastrofalt med att vara positiv i denna jävla skitprocess nästan dagligen.

Vi har försökt få barn i två år. I oktober påbörjade vi utredning och den visade på att min man har dåliga spermier, alltså få och ganska sega. Inte omöjligt att bli gravid, men inte jättebra chanser. Min man både röker, snusar, dricker både alkohol och energidryck och äter ganska dåligt, ibland bara en gång om dagen. Första tiden tänkte jag att nu fixar vi det här! Jag kokade ägg, han slutade snusa och röka och drog ner på massa skit. Jag jagade honom med tre kokta ägg om dagen, valnötter, mandlar, broccoli, vitamintabletter, morotsjuice, banan, bakade bröd.. Sen skulle han lämna ett nytt spermieprov... som visade sig vara sämre än det första, ungefär hälften så mycket spermier! Men swim-up var bättre, från 0.01 till 0.06. Fast min man fokuserar på att spermierna var färre. 

Efter detta tänker min man att skit samma, varför hålla på? Så nu röker han igen. Inte lika mycket som innan men typ 3 cigg om dagen och lite snus. Det är bättre men inte bra. Och jag bara ORKAR INTE att koka nåt jävla ägg mer, eller pressa nån jävla morotsjuice. Speciellt inte när han fortfarande röker. Alltså vilka konflikter vi har. Han säger att det är SÅ SVÅRT att sluta röka, och jag säger att det är SÅ SVÅRT att få mens varje månad. 

Så roligt har vi det. Vi börjar med sprutor för IVF om typ 2 veckor som tur är, men jag känner mig inte jättepeppad eller positiv. 

Hej hej, vilken skön tråd. Tror inte att människor runt i kring förstår att jag mår inte bättre av att få höra "Det kommer när det kommer" eller "Stressa inte ni är så unga". 
Så här är läget, jag är 26 och sambon 25 och ja vi är fortfarande unga, men tiden går snabbt, vi har nu försökt i två år, första året tog vi det lite enkelt då vi inte trodde det skulle ta hur lång tid som helst, men  inget hände. Jag började då med natrual cyckel, för att få lite bättre koll, hjälpte inte det heller. Så då började vi med ägglossnings test vilket enligt dessa visar på att jag inte har någon ägglossning. Börjar känns så jävla hopplöst, vi väntar nu på att få komma in på en första kontroll, vilket är tufft då det kändes som ett erkänande att vi inte längre kan se lätt på detta. 
Men jag hade inte haft något problem med detta om det inte var för alla dessa kommentarer, en vän till mig sa när hon hade blivit gravid. " Det var tufft för oss oxå i början, vi kämpade länge, men när jag släppte det och bara var så vart det" Till saken hör att dom testade i 4 månader innan de vart gravida. och vid den tidpunkten hade jag och min sambo hållt på i 1,5 år redan. Då kände jag, håll käften!! 
Jag vill inte höra att det är vi som stressar så vi inte kan få barn, då jag från början har varit medveten om att vi har stor risk att ha svårt med detta då min sambo vid födseln gjorde omfattande och komplicerade operationer på sitt kön. Men jag vill bara att alla andra ska låta mig få prata om jag känner att jag vill, men svara inte för det finns inget som ens nära kan säga som gör att det känns bättre. 
De ända som kan förstå är de människorna som sitter i samma sits, de som har känt alla den frustration som blir av att få mens varje månad. Ingen älskar att ha mens, men jag hatar det jag hatar det! Känslan av att det blod som kommer varje månad är min döda bebis. Jag vet att det inte är så men det är den känslan jag får. Men jag samlar krafter och ork för ett barn ska jag ha, kanske inte mitt egna och kanske inte den enklaste vägen dit. Men det kommer att ske även om det känns extremt jävla pissit just nu!