• Regnbågsdröm

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej. Nu skriver jag av mig här. Är ett homosexuellt par som försöker få barn. Inne på tredje IVF-försöket nu. Vi fick gå direkt på IVF då det visade sig att jag har "få ägg". Insemination var alltså ingen mening.

    Det är tufft. Ibland känns det som att det aldrig någonsin kommer att gå. Och det känns heller inte som att någon förstår ens känslor. Det känns som att hela världen tänker "men åh vad bra att ni är två tjejer, då har ni dubbelt så stor chans". Det fungerar inte så. Jag får även ofta frågan från de som vet "men varför testar ni inte bara med din sambo". Som om min längtan efter att få vara gravid inte är lika mycket värd bara för att jag är homosexuell. Jag får inte längta och hoppas, utan ska bara tänka "ja men sambon kan ju bli gravid istället. Vi skiter i mig och testar med henne". Det är som att säga till ett heterosexuellt par som inte kan få barn "men varför adopterar ni inte bara istället?" Så skulle folk aldrig säga. Ändå känns det tydligen helt okej att säga som man gör till mig.

    Vi längtar båda extremt mycket efter barn. Och självklart har vi sagt att vi får försöka med sambon om vi nu inte lyckas med mig efter många försök. Men ge upp nu? Nej, det vill varken hon eller jag. Längtan efter att få bära ett barn ligger hos mig, inte hos henne.

    Jag räknar inte med att ni här ska förstå det här, då det känns som att nog ingen gör det. Men ville skriva av mig ändå.

    Imorgon börjar vi på hormonsprutorna inför tredje försöket. Hoppas på tredje gången gillt!

  • Regnbågsdröm
    Wishfulthinking skrev 2016-08-07 16:17:24 följande:

    Hej!

    Jag vet inte riktigt om jag passar in i tråden, för jag och min sambo har "bara" försökt sedan december 2014 och har precis ställt oss i kö för utredning (som vi inte får komma på förrän tidigast i slutet på året). Men samtidigt är jag less på ofrivillig barnlöshet. Speciellt när allt man ser är gravidmagar och alla vänner och släktingar (både yngre och lika gamla) blir gravid bara sådär. "Nej det var inte alls planerat". Och så kan jag inte ens vara glad för deras skull. Jag ser bara svart och tycker att livet är så himla orättvist!

    Samtidigt frågar föräldrar, kollegor och ytliga bekanta om det inte börjar bli dags. "Ni är ju ändå 27 år gamla och har ert stora hus". Ja men för i helvete, tänker man. Vi försöker ju!!!! Jag har alltid tänkt att det skulle gå så himla lätt att bli gravid. Ett försök utan skydd och så fanns det en bebis. Riktigt så enkelt visade det ju sig inte vara. Så hela min bild av hur vi skulle bli gravida och sedan bjuda hem våra föräldrar på middag där vi skulle ta en kopia av ultraljudsbilden och lägga i ett kuvert under deras tallrikar som en överraskning... Ja, hela den bilden känns så extremt långt borta. Jag vill heller inte vara så öppen med att vi har svårt att bli med barn, då jag var väldigt öppen med att vi försökte i början. Nu säger jag bara att vi inte försöker längre och att vi istället ska fokusera på att resa och göra annat.

    Allt känns skitjobbigt och därför är det så skönt att läsa i denna tråden att det är okej att vara ledsen för att det inte går. Jag ska försöka få en tid på en privat klinik så snart som möjligt, för denna väntan tar kål på mig. Är det någon som har erfarenhet av Linnéamottagningen i Växjö får ni gärna skicka ett privat meddelande till mig. Bor du i närheten av Växjö får du gärna höra av dig också. Skulle vara skönt att prata med någon över en fika som sitter i samma båt.


    Hej. Jag vet inte hur man skriver privat meddelande riktigt, verkar inte ha funkat i min app förut. Så jag svarar här istället.
    Vi har gjort utredning på Linnéa. Mysig och hemtrevlig miljö, men tyvärr inte så bra erfarenheter därifrån annars. Ni kommer ju få gå i Malmö sen om ni ska genomgå IVF eller liknande. Vi mådde mycket bättre när vi väl kom dit och har till och med slutat göra ultraljud i Växjö för att vi inte kände oss bekväma där. Men själva utredningen kan du göra där. Det spelar egentligen ingen roll. Remissen skickas ändå till Malmö i vilket fall. Besima som jobbar på Linnéa kommer ändå inte kunna ge er några besked om någonting egentligen. Hon undersöker, sen skickar hon vidare allt. Det gjorde hon för oss i alla fall. Fråga gärna om du har fler frågor
  • Regnbågsdröm
    Wishfulthinking skrev 2016-10-11 12:34:10 följande:

    Vi började försöka i december 2014. Än har i det hänt. I förra månaden fick vi komma på vårt första besök på linneamottagningen i Växjö. Vi fick lite information och jag fick komma tillbaka när jag skulle ha min ägglossning.

    Jag åkte dit och besima gjorde vul och såg en äggblåsa på 18mm. Jag kände att hoppet växte. Jag hade faktiskt iaf EN äggblåsa i bra storlek på dag 13! Vi fick rådet att mysa dagarna efter mitt besök och jag tänkte att nu måste det väl ändå ta sig. Vi har nog bara försökt under fel dagar och min ägglossning är nog senare än vad jag trott.

    Nu sitter jag här BIM+1 och vips så kommer mensen som på beställning. Jag kände verkligen att något var annorlunda denna gången. Jag har haft menskänningar i flera dagar utan någon mens i sikte. Oftast känner jag bara av det ett par timmar innan mensen kommer. Jag har varit extra trött och yr och känt mig allmänt olustig. Jag trodde verkligen på en graviditet nu. Jag trodde att det äntligen skulle ta sig. Jag vill bara skrika rakt ut och jag vill inte se fler barndomsvänner med sina nyfödda bebisar! Jag orkar inte mer...

    Ska ringa linneamottagningen sen och boka in en ny tid. Åh, jag vill verkligen att det ska gå nu.

    /Wishfulthinking


    Gör ni all behandling hos Besima? Jag har gjort fyra IVF-försök (misslyckade) i Malmö och utreddes först hos Besima i Växjö. Var inte nöjd alls. Särskilt inte eftersom hon aldrig sa till mig att något var fel. Hon sa att "allt såg bra ut" när utredningen var klar. Sen när vi kommer till Malmö och tror att vi ska få info om inseminering (är två kvinnor) så säger de att utredningen visar att jag inte kan bli gravid på det sättet. Att jag har för dålig äggproduktion/för få ägg och att det krävs IVF. Inget som Besima nämnde utan för henne "såg det bra ut".
    Jag mest undrar om du är ordentligt fertilitetsutredd? Kanske kan det vara något annat som gör att det inte funkar. Besima ser ju uppenbarligen inte ens om man har fertilitetsproblem eller inte.
  • Regnbågsdröm
    Wishfulthinking skrev 2016-10-13 19:22:23 följande:
    Vi har inte påbörjat någon behandling ännu utan jag har bara varit på mitt första besök. Besima sa att det tar ungefär tre månader för oss innan hon kan säga vad/om något är fel.

    Jag har fått ett väldigt bra första intryck av Besima. Men det är tråkigt att ni känner att ni inte fick någon vidare hjälp av henne. Jag hoppas att det funkar bättre för oss, men det kan bara tiden utvisa.

    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! <3
    Hur har det gått för er efter ni var i Malmö?
    Okej, då förstår jag. Besima hjälpte oss absolut, hon gjorde utredningen och skickade svaren till Malmö. Men hon sa ofta att "allt såg bra ut". I Malmö fick vi veta att det inte gjorde det. Men ska ni också vidare sen, så kvittar det ju. Linnéamottagningen är mysig annars tycker jag, men var inte så nöjd med henne bara.

    Det har inte gått bra för oss i Malmö. Fyra misslyckade IVF bakom oss. Är det Malmö som är tanken sen för er också?
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-14 10:36:22 följande:

    Hej tjejer!

    Nu har jag enbart skummat igenom tråden och inte läst alla inlägg men jag bara känner att Dansars beskrivning i trådstarten stämmer så in på oss. Vi har försökt sen början av 2014 så vi har inte heller hållit på så länge men vi har haft sån otur sedan start känns det som. Allt som kan gå fel under våra IVF har gått fel. Vi har lyckats på naturligt väg också men fått tidiga ,missfall. Runtomkring oss blir folk gravida så fort de har börjat försöka. Både dem som har gjort IVF och dem som försöker vanligt tycks bli gravida på första försöket. 

    Överallt postas det ultraljudsbilder, nyfödda bebisar, bebisar som ligger och ler och tittar in i kameran..Ja häromdagen fick jag en halv hysterisk utbrott då en en bekant gnällde på FB över allt hon inte kunde göra (träna, springa, yoga) för att magen nu var i vägen. Jag ville bara skrika!! Vad gnäller du för?!!!?? En annan skulle ge allt för att sitta där men en mage och skulle fullständigt skita i att den var i vägen och bara njuta... JA håller med Dansar om att jag ibland blir rädd för min psykiska hälsa. Den senaste IVF:n gick så dåligt att det har satt djupa spår i oss. Det är lite bättre nu, men det känns fortfarande tomt inombords. Vi har fått rådet att gå vidare med äggdonation om sista försöket vi har i 3-packs inte går heller. Så det känns tungt.

    Och vi har inte ens hållit på så länge som många av er härinne har gjort. Ni är alla så starka!

    Jag har inte varit inne på familjeliv på säkert två månader nu eller nåt och det första jag ser när jag loggar in är denna tråd. Känns faktisk skönt att någon skapat en sådan tråd då jag, precis som Dansar skriver, kände stort behov att skriva av mig lite med likasinnade.

    Tack Dansar för tråden :)


    Lider med dig och förstår precis hur du menar. De här klagande gravida är fanimej det värsta jag vet. Jag har en nyförlöst i mitt flöde på Facebook som här om dagen skrev om att "nu ska allt vara rosa moln, men så är inte verkligheten. Säger man att man vill ångra sig så blir folk arga" ja inte undra på att folk blir arga? Herregud...

    Hur menar du med att era IVF-försök gått så dåligt som de kunnat? Hur har det varit för er? Vi har precis misslyckats med fjärde försöket nu. Ska ta bort familjeliv är det tänkt. Men fastnade lite i den här gruppen nu. Kram till dig!
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-14 13:20:56 följande:
    Men jisses och jag som har enbart gjort två :O vilka kämpar ni/du är! Jag har som sagt enbart skummat igenom tråden och nu faktisk läst halva ca. men inte kommit till när du blev aktiv. Vad har hänt? Om du orkar dra igenom det igen vill säg... 

    Ja vad ska jag börja? Du får den korta versionen :)

    Vi har tagit fyra Pergotimekurer och hela tiden har jag haft en cysta som växer och växer och blockerar hela högra äggstocken. Cystan upptäcktes under en rutinkontroll för ca tre år sedan och gud vet hur länge den varit där innan. Högra äggstocken har inte producerat någon follikel under Pergokurerna, utan det har alltid varit vänster då den högra, som sagt, varit blockerad. Och jag har fått höra att den är normal så INGET har gjorts åt den. Den har inte gått bort som alla gyn och barnmorskor som kollat mig har sagt utan den är kvar där. hursomhelst så har jag faktisk lyckas bli gravid naturligt tre gånger, men gyn räknar inte dessa som graviditeter då mens kommit under femte vecka, missfall är det inte sa hon då, utan försenat mens. 

    Vi bestämde oss för att betala egna försök då vi inte orkade stå i landstingskö och då jag närmade mig 40 så visste vi inte ens ifall vi fick. Första IVF gav bara fyra ägg och cystan tömdes innan vi påbörjade den men var så klart tillbaka lika stor igen efter fem dagar med hormoner och blockerade högra äggstock IGEN. Den gav ändå två ägg faktisk och två ägg från vänster. Två ägg blev befruktade men delade sig inte. Ingen ET.

    Nästa gång skulle vi köra korta metoden, bara för att testa nåt annat och ICSI. Så efter andra mensdagen körde vi igång och sprutade och nu så kom cystan tillbaka efter fem dagar igen och den första läkaren som gjorde ultraljud räknade den som en vanlig follikel (han kanske inte kollade så noga vad vet jag eller var trött jag var första patient kl 07.00 på morgonen en måndag efter helgen....). Så nästa gång vi var på UL så hade cystan växt ännu mer och på samma äggstock hade en ny cysta bildas, eller ja en follikel som stack iväg och växte mycket fortare än de andra och både cystan och denna "follikel" blockerade min högra äggstock. Det fanns ca 4 follikalr som aldrig fick chans att växa pga detta så endast min vänster äggstock plockades på tre ägg som det blev ISCI på. Två ägg befruktades men delade sig inte :( Ingen ET

    Så detta var korta versionen LOL :P jaja som du hör allt som kan gå fel gick fel typ. Så nu har jag faktisk inte så mycket hopp om nästa gång. Varför skulle allt gå bra nästa gång när allt gått så fel alla andra gånger? Jag är otroligt pessimistisk nu och hatar att vara det. Brukar alltid vara den som är glad och som kompisar hör(de) av sig till när dem ville ha råd. Nu orkar jag knappt träffa folk och sitter hemma och blir bara mer och mer bitter. Hatar den personen jag blivit. Bitter och deprimerad :(

    Orkar inte heller träffa folk som har bebisar, gravida. Hittar på ursäkter och skyller på allt för att slippa prata och se dessa människor. Gör folk osynliga på FB så fort de blivit gravida och får barn. orkar inte se skrattande bebisar och bilder på magar. det är så hemsk men ja vad gör man. Ser detta som ett slags självförsvar. Jag unnar alla dessa vänner och bekanta deras lycka, men de kan vara lyckliga utanför min vetskap. Kanske när jag blivit starkare kan jag glädjas med dem.....

    Sorry för ego och långt svar men kände att jag måste skriva av mig och tack för att du frågade. finns inte så många som frågar mig hur jag mår... Ja mamma och syrran vet så klart... Sambon är en klippa faktisk. Så glad att jag har honom! Men är så rädd att detta ska knäcka oss... :(
    Du behöver inte be om ursäkt för ett ego-inlägg. Det är väl sådant en sån här tråd är till för.

    Jag lider med er. Jag läser sällan om folk som genomfört försök men inte fått ET. Jag har själv varit i den sitsen och känt mig väldigt ensam i det. Men då vet ju både du och jag hur det känns.
    Jag vet inte hur specifik jag varit i den här gruppen innan, så inte säkert du hittar något intressant om mig ändå. Har nog säkert bara skrivit något deppigt en gång.

    Men såhär är det. Anledningen till att vi behöver hjälp med att få barn är dels för att vi är två kvinnor. Det hade kunnat gå smidigt och vi skrev upp oss för insemination för typ två år sedan.
    Men visade sig efter utredning att jag har dålig äggproduktion/få ägg, vilket gjorde att insemination inte är någon mening. Jag kan inte bli gravid på naturlig väg, så det var IVF som gällde.
    Första försöket fick de ut 7 ägg. Det låter mycket och bra för någon som har "få ägg". Men endast 4 var mogna. 3 befruktades, men alla dog. Så blev inget ET.
    Inför försöket efter bytte de både donator och hormonspruta, vilket de trodde kunde ha påverkat utgången första gången. Försök 2 fick vi ut 4 mogna ägg. 3 blev befruktade även denna gång. Fick ET på det enda ägget som var bra. Redan samma dag som insättningen sa de att de andra två äggen var borta. Ingen graviditet. Blödning kom ruvardag 11.
    Försök 3 sa vi till att vi gärna ville ha två embryon insatta om det fanns. Det skulle vi få. 8 ägg plockades, men samma sak här - 4 mogna och 3 befruktade. Insättning dag två fanns bara ett fint embryo. De andra två trodde de inte på, en delade sig för fort och en för långsamt. Ville inte sätta i ett fult embryo, då de sa att det kunde riskera slå ut det fina. De två "fula embryona" dog sedan, inget till frysen. Förstås. Ingen graviditet heller. Blödning dag 11. Som vanligt.
    Försök 4. 3 landstingsbetalda försök förbrukade. Eftersom vi är samkönade OCH behöver IVF så finns ingen hjälp på privata kliniker. De gör bara inseminering med donerad sperma, inte IVF. Så vi fick fortsätta på samma klinik inom landstinget, men betala 43500 för ett försök. Försök 4 fick de ut rekordmånga ägg. 12 stycken. Men antalet ägg ut kvittar fullständigt. Precis som tidigare försök blev 3 befruktade (den här gången var faktiskt 6 stycken mogna, så hade kunnat gå bättre) inte heller denna gång fick vi två tillbaka, då de sa precis likadant som innan "det är bara ett som är fint, det andra är under vad vi klassar som okej, typ" det tredje ägget hade redan avstannat dag två. Behöver jag fortsätta och skriva att det inte blev någon graviditet och att blödningen kom dag 11? Ja, så är vår resa.

    Vi hoppas kunna genomföra ett femte försök, men ska först ha ett möte med kliniken med en medicinsk bedömning. Det ska man alltid få efter tre misslyckade försök, men de missade det förra gången.

    Tillbaka till dig. Lider med dig att du har det svårt. Kanske en korkad fråga.. Men den här cystan. Bildas den på nytt av hormonerna då? För jag tänker - kan man inte "bara" operera bort den? Jag hade en polyp på livmodern en gång som opererade bort. Är fortfarande livrädd att den ska komma tillbaka. Men kanske inte går att operera en cysta på samma sätt? Som sagt, kanske dum fråga, för har ju verkligen ingen koll.
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-14 22:33:51 följande:
    Regnbågsdröm, vilken resa ni har haft du och din partner! Att göra så många IVF och få ändå, många ägg men inte lyckas... Så starkt att ni funderar på ett nytt försök! Jag undrar om ni inte har tänkt att vända er till Danmark och då främst Storkkliniken? De har ju IVF för regnbågspar och de gör ju IVF på dessa par och på ensamstående... Fast ni har ju säkert kollat upp detta. De har väl också lite bättre priser för deras trepack-ivf tänker jag? Vi kollade upp alla kliniker som fanns, vi ville till Danmark direkt vet ej varför kändes som om Danmark ligger före i så mycket vad det gäller IVF, forskning, alternativa behandlingar etc. 

    Vad är det för utredning man får när man misslyckats med tre IVF:r? till oss har de bara sagt att vi ska nog tanka på äggdonation.... Ingen utredning faktisk...

    Vet ej ifall jag ska be om utredning för mina missfall heller då jag har haft tre (tidiga) missfall och misstänker faktisk en fjärde nu förra månaden då mensen var sen med tre dagar och jag kräktes på BIM dagen och var yr, men ja testade aldrig då jag ville vänta en vecka för att inte få falska förhoppningar... Har stenkoll på min ägglossning då jag tempar och kurvan visade att jag haft ÄL på den dagen och ja...  Men mensen kom till slut. De andra gångerna jag har varit gravid har jag testat och fått ett synbart streck på testet....

    Angående cystan så ska jag faktisk träffa en specialist nu snart. Fick till slut gå till vårdcentralen och tjata. Jag har tänkt att man kanske skulle operera bort den men fick som svar från min gyn och IVF:kliniken att det kan bli ärrbildningar och detta kan medföra att det blir ännu sämre med ägg på den äggstocken. Så där står man nu och ja den bokstavligen äter hormoner för varje gång jag har fått hormoner, även pergo, så har den växt. En gång lika stor som en tennisboll :( får ju höra att det är normalt och att den inte är farlig men ja. Kan den verkligen inte vara farlig när den växer och aldrig försvinner? Låter skumt tycker jag.... 
    Tack för ditt svar. Vi funderade också på Danmark ett tag. Först uteslöt vi det, för att processen efteråt skulle bli lång för oss. Min sambo måste genomgå en adoption efteråt, vilket tar tid. Men har insett att det är ett litet problem i sammanhanget och hade därför absolut kunnat tänka mig Danmark. MEN, det blir dyrare. Trepacksrabatt finns det där, till skillnad från inom landstinget. Däremot betalas mediciner UTAN högkostnadsskydd eftersom det är utländska recept. Jag som tar maxdos och har långt protokoll kommer upp i över 20 000 bara på läkemedel. Man kan däremot få recepten översatta av svensk läkare, men då ska man ju hitta någon som gör det. Att översätta ett recept "lite kvickt" från en dag till en annan tror jag inte heller är så enkelt. Men det är möjligt att Danmark blir aktuellt för oss någon gång. Vi får se vad vår egen klinik säger nu.

    Jag vet inte vad som sägs på mötet. Men se går väl igenom våra behandlingar och pratar om man kan ändra något inför nästa. I vårt fall har de ju inga andra alternativ att erbjuda, såsom äggdonation i ditt fall. Eftersom vi redan har spermadonator så får vi inte ta emot ägg också. Alltså finns inte så många alternativ för oss. Å andra sidan får man inte heller glömma bort att jag har haft tre chanser att bli gravid. Tre chanser är inte så mycket. Det brukar jag tänka på de gånger jag får för mig att jag aldrig kommer bli gravid. Hur många heterosexuella par blir gravida efter tre ligg? Indirekt kan man ju räkna det så för oss. Vi kan ju liksom inte "försöka själva" mellan IVF-försöken.

    Bra att du ska träffa en specialist om cystan! Jag hoppas det löser sig för dig. Kram!
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-15 09:55:14 följande:
    Ok, ja klart ni har kollat allt det gjorde vi också. Och jag tänkte på det när ja skrev tidigare inlägg (men skrev det aldrig...) att vi har ju fördelen att ligga hemma och att vi inte behöver tänka på adoption etc. har faktisk gayvänner som har genomgått både inse. och IVF så jag visste om allt detta innan. Man är bara så inne i sin bubbla att man ibland inte inser att man har det, trots omständigheterna, ganska "bra". Har ju också ensamstående vänninor som inseminerat och några som har valt att strunta i barn då de inte hittat en partner och kan inte tänka sig att genomgå allt själva. Jag har ju min sambo som vill ha barn med mig och som ovan sagt. Vi kan ju köra hemmaförsök. Men du har ju många ägg och de blir befruktade och du kommer till ET tycker att det är framgång faktisk! Så nu är det bara för lilla ägget att stanna. Sorry om mitt förra inlägg lät lite korkad, satt på jobb igår men ville skriva dig ett svar. :)

    Vi fick faktisk tag i en läkare som översätter recepten, men det tog lite tid så de första gångerna fick vi betala. Och ja f-ck vad det kostar!!!! Går också på maxdos så det blir en del! Får man fråga hur gammal du är? :)

    Du får gärna uppdatera om hur det har gått för er!
    Du behöver inte säga sorry, för du verkade inte alls korkad. Absolut inte.
    Jag får absolut ut ägg, men som sagt så är det få mogna och av de få som blir befruktade är det högst ett som varit av bra kvalitet. Så chanserna är ju inte jättestora. Men ja, du fattar. Vi får höra vad kliniken säger mer när vi pratar med dem. Men när jag tänker positivt så tänker jag på just det där med att vi faktiskt inte kan försöka själva. När jag tänker på det så känns det konstigt om de skulle tycka att vi borde ge upp efter fyra försök med insättning tre gånger. Men vem vet. Nu kommer vi till det där med ålder.. Mina äggstockar är "trötta" säger dem. Min kropp ser inte ut att vara i den åldern den är. Sen vad de menar med det egentligen, det vet inte jag. Men redan på mitt första äggplock frågade läkaren om min mamma kom i klimakteriet tidigt. Så jag är extremt rädd för det. Inser att åldern på legitimationen kvittar fullständigt när man tittar inuti liksom. Annars kan ju folk gärna dra till med "men ni är ju sååå unga än så länge". Jag känner mig inte så ung med tanke på vad jag får höra hela tiden. Men enligt min legitimation så fyller jag 30 i december...

    KRAM!
  • Regnbågsdröm
    Wishfulthinking skrev 2016-10-15 13:57:35 följande:
    Ja tanken är Malmö om det går så långt, vilket jag hoppas att det inte gör. Nu ska min sambo iaf lämna spermaprov på måndag i Växjö så kanske vi kan få något svar där, eftersom besima säger att allt ser bra ut hos mig. Sen vet man ju aldrig om det kanske bara är något hon säger som i ert fall.

    Jag har läst här i tråden om era försök och jag vill bara säga att jag tycker ni är så himla starka som kämpar på! Det krävs mycket både fysiskt och mentalt för att orka när det känns som att allt går emot en. Styrkekramar till er! <3
    Tack kära du för dina ord.
    Önskar er all lycka! <3
  • Regnbågsdröm
    LadyMaria skrev 2016-10-16 17:56:05 följande:

    Ska påbörja vår 5e ivf snart... får stark ångest när jag tänker på det. Känns som jag nästan inte vågar för jag så rädd för att misslyckas.

    Dessutom har jag en elak chef som tog upp det som argument på lönesamtalet att "mitt privatliv påverkar arbetet" då jag är borta några enstaka tillfällen pga äggplock etc. Jag kontrade med att dem som redan har barn är ju hemma mkt mer än mig med VAB, föräldrarledighet med mera. Dessutom räknas ofrivillig barnlöshet som ett funktionshinder och då är det diskriminering om man blir lönesatt efter det.

    Blir så ledsen och arg på denna orättvisa!!


    Kontakta facket! Din chef har noll rätt att säga sådär. Det där är långt ifrån okej. Helt klart diskriminering. Ta hjälp av facket. De får föra din talan och gå vidare med det där. Det är sjukt allvarligt.

    Vårt nästa försök blir också det femte. Känner igen känslan du beskriver. Är också rädd.
  • Regnbågsdröm
    LadyMaria skrev 2016-10-16 18:42:19 följande:
    Skönt att höra att det är så och att det inte är jag som är överkänslig. Ja, borde ta till facket men känns som jag inte orkar det rent psykiskt just nu.

    När har ni planerat att påbörja nästa försök?
    De för din talan. Du behöver inte orka själv. Du berättar en gång vad som hänt. Sen får facket agera. Din chef ska veta sin plats! Skitviktigt!

    Är inte planerat än. Har nyligen misslyckats med fjärde, typ två veckor sedan. Så ska först ha ett möte med kliniken som gör en medicinsk bedömning. Sedan får vi se. Hoppas de vill fortsätta hjälpa oss (efter tre misslyckade landstingsförsök på vår klinik så ska man ha ett samtal. De missade det förra gången, så vi fortsatte bara med ett fjärde. Eftersom vi är två kvinnor som gör IVF så betalar vi privat vidare efter tre försök, men går kvar på samma landstingsklinik. Andra par går ju ofta till privata kliniker sen. Men där ges inte donerade spermier om man gör IVF, utan bara för insemination.) när kör ni igång?
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-16 20:25:05 följande:
    du skämtar??? HA??? Håller med föregående talare du måste kontakta facket! Detta får inte en chef använda i ett lönesamtal! Alltså hade de använt detta till en förälder med ett allvarlig sjukt barn som oftast är borta pga det? Eller någon med en funktionshinder? Grr vad arg jag blir......!!

    Jag har inte gjort så många som ni har gjort men eftersom en privat klinik som man betalt och allt säger att vi ska nog tänka på äggdonation så känns det hopplöst. Tänker, ok om landsting eller andra sådana säger att man inte har en chans och inte vil behandla en, men om en dansk klinik som ändå gör IVF på par upp till 45 rekommenderar äggdonation känns det ganska kört... Tycker jag iaf.Så jag är också otroligt nervös...
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-15 13:43:23 följande:Du behöver inte säga sorry, för du verkade inte alls korkad. Absolut inte.
    Jag får absolut ut ägg, men som sagt så är det få mogna och av de få som blir befruktade är det högst ett som varit av bra kvalitet. Så chanserna är ju inte jättestora. Men ja, du fattar. Vi får höra vad kliniken säger mer när vi pratar med dem. Men när jag tänker positivt så tänker jag på just det där med att vi faktiskt inte kan försöka själva. När jag tänker på det så känns det konstigt om de skulle tycka att vi borde ge upp efter fyra försök med insättning tre gånger. Men vem vet. Nu kommer vi till det där med ålder.. Mina äggstockar är "trötta" säger dem. Min kropp ser inte ut att vara i den åldern den är. Sen vad de menar med det egentligen, det vet inte jag. Men redan på mitt första äggplock frågade läkaren om min mamma kom i klimakteriet tidigt. Så jag är extremt rädd för det. Inser att åldern på legitimationen kvittar fullständigt när man tittar inuti liksom. Annars kan ju folk gärna dra till med "men ni är ju sååå unga än så länge". Jag känner mig inte så ung med tanke på vad jag får höra hela tiden. Men enligt min legitimation så fyller jag 30 i december...

    KRAM!
    Ja, alltid ska det vara något! Men ja hoppas att de kan ge er några bra råd på det samtalet ni ska ha. De måste ju ha några äss i ärmen tycker man! Metoder som de kanske tar till när annat inte funkar vad vet jag. Vi har inte varit i kontakt med kliniken men nästa gång ska vi nog ta till tunga artilleriet... Om det finns något sådant kliniken kan hjälpa oss med... Vi får ut ägg av bra kvalitet, de får jättehögt score så inga fel där, Men de dör ju och delar sig inte... 

    Så ja. Alltid nåt! Men det är bara att fortsätta kämpa! 

    Kram på er, era starka kvinnor!
    Tack kära du för de orden. Du är också en stark kvinna! Nu håller vi tummarna för oss båda framöver. <3
  • Regnbågsdröm
    Superfurry skrev 2016-10-19 22:39:44 följande:
    Håller alla tummar och tår för oss och alla andra i tråden! 
    H 143 skrev 2016-10-17 06:35:34 följande:

    Varken jag eller min fru har än så länge vågat säga något på våra jobb våra Inseminationer.


    Det är svårt det där! eftersom jag studerar så har jag gått ner i tjänst litegrann så jag har sällan tagit ledigt för ultraljud och andra besök hos läkaren De flesta inföll på dagar som jag är ledig för att plugga/skola... Men det är svårt. Hur ska man göra? Sambon berättade för sin chef eftersom han behövde vara ledig... Jaja man kan annars säga att man har problem med nåt, låg blodsocker, högt blodtryck vet inte nåt man inte dör av (iaf i lindrigt form...)

    Ja du kanske har en bra relation med din chef? Jag ser sällan min chef känns skumt att berätta när jag inte har en relation med hen.

    Eftersom denna tråd är för att spy galla och skriva av sig, så har jag faktisk en annan sak som får mig, inte att bli arg, men otroligt ledsen och det är pappor som går runt med sina barn. Jag vill så gärna ge min sambo det! Jag blir alltid helt förstörd om jag ser en pappa som kramar sitt barn eller gullar med den. Tårar kommer direkt! Skulle så gärna kunna ge min sambo ett barn och sen se honom gå runt och hålla vårt barn och krama den.. usch ja.... :'(
    Berätta för chefen. De allra flesta gör fler än ett försök. I längden blir det jobbigt på jobbet. Det skulle jag säga. Man behöver inte ytterligare en psykisk press. Oavsett relation till chefen så är det dina rättigheter. Jag tycker man ska ta vara på det. Och vara öppen. Tänker att man kommer längst på det också. Sen är det klart att jag ibland kan ångra min öppenhet på jobbet, men oftast har det gynnat mig.

    Kram!
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!