Forum Ofrivillig barnlöshet - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Fre 3 jan 2014 14:53 Läst 83346 gånger Totalt 616 svar
    Fre 3 jan 2014 14:53

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Ons 29 jan 2014 20:31 #100
    Veronica1 skrev 2014-01-29 10:21:32 följande:
    Dansar; så bra skrivet till helgapelga Glad. Jag kan bara instämma! Vi har alla våra stunder när vi mår skit & tycker att allt är helt meningslöst, jag har så många gånger tänkt att näe nu jäklar skiter jag i det här! Jag har & mår fortfarande så himla dåligt över den situation vi är i, varför? Jag är så arg över att vissa ska drabbas hårdare än andra, jag är bitter & känner mig så elak ibland när jag har så svårt att glädjas med andra som bli gravida. Men det är så här det här & tyvärr så kan jag inte göra så mycket åt det. 

    Sorry, men ibland bara skriver jag & det blir bara nåt jäkla flum, men ni kanske fattar lite hur jag menar Flört

    Sköt om er! GE INTE UPP!!!!
    Hjärta
    Så himla skönt att veta att det finns fler som känner sig lika elaka som jag!! Vi kan ju verkligen inte hjälpa våra känslor... Tack och kram till dig Veronica1!! ♥
  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Fre 31 jan 2014 09:05 #101
    Jag är bara jag skrev 2014-01-29 15:59:55 följande:
    Just fått veta att FET är tänkt till 7/3!! Glad  Frågat om blodförtunnande,alla verkar ha tatt det som fått ÄD/ED-barn. I övrigt blir det samma medicinering,måste fixa allt med läkaren här. Tjoho! Solig
    GRATTIS {#emotions_dlg.flower}! Nu är du på gång, härligt Glad
  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Fre 31 jan 2014 09:07 #102
    dansar skrev 2014-01-29 16:19:54 följande:



    Hahaha! Iiingen fara! Och det var bara det jag undrade haha ;)
    Ok, vilken tur Glad. Svarar gärna på allt jag vet, vill gärna hjälpa till!
  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Fre 31 jan 2014 09:10 #103
    Helgapelga skrev 2014-01-29 20:31:44 följande:
    Så himla skönt att veta att det finns fler som känner sig lika elaka som jag!! Vi kan ju verkligen inte hjälpa våra känslor... Tack och kram till dig Veronica1!! ♥
    Så är det, vi mår dåligt i allt det här & det får man göra (det säger min kurator Flört). Det är inte alltid så lätt att hantera sina känslor & jag tror att det är bra att man får ur sig lite ilska & frustration ibland. Här är det tillåtet att gnälla, det är det som är så skönt!

    Hur känner du dig nu?

    Ha det så bra & sköt om dig Hjärta
  • Fre 31 jan 2014 15:32 #104

    Man får må hur dåligt man vill,tänka vad man vill,undvika gravida bäst man vill eller som maken sparka in en dörr på jobbet i ren ilska över hela orättvisan. Man är sig själv närmast...

  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Fre 31 jan 2014 17:02 #105
    Jag är bara jag skrev 2014-01-31 15:32:41 följande:
    Man får må hur dåligt man vill,tänka vad man vill,undvika gravida bäst man vill eller som maken sparka in en dörr på jobbet i ren ilska över hela orättvisan. Man är sig själv närmast...
    Ja visst f#n är det orättvist, usch & fy! Är så trött på hela våran situation, blir så himla frustrerad ibland så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Tack för att jag har er {#emotions_dlg.flower} 
  • Fre 31 jan 2014 17:21 #106
    Veronica1 skrev 2014-01-31 09:10:52 följande:
    Så är det, vi mår dåligt i allt det här & det får man göra (det säger min kurator Flört). Det är inte alltid så lätt att hantera sina känslor & jag tror att det är bra att man får ur sig lite ilska & frustration ibland. Här är det tillåtet att gnälla, det är det som är så skönt!

    Hur känner du dig nu?

    Ha det så bra & sköt om dig Hjärta
    Ja men om din kurator säger så, då känns det genast mycket mer tillåtet och okej! Hon eller han är ju utbildad :)

    Tack, det känns faktiskt lite bättre nu efter att jag fått beklaga mig till er alla här i tråden, jag känner mig inte lika ensam och elak. Jag vet att vi är många som kämpar med de här avundsjuk-känslorna, och det lindrar lite.

    Tack för ditt svar, lycka till och ta hand om dig också ♥
  • Lör 1 feb 2014 13:06 #107
    .....Ville bara skriva när det gavs tillfälle...

    Så många år som jag (vi) gått på hormonbehandlingar, IVF:er mm.
    S
    Ständigt en väntan på livet.
    På att få komma på nästa behandling på landstinget då det är så många par i samma situation som oss. Väntan på gravtestet- ska det bli ett plus eller minus. Väntan på nästa IVF. Väntan på att se om hjärtat tickar efter en lyckad IVF. Väntan på skrapning vid missfall. Väntan på att få göra en behandling igen. Väntan på att sambon vill vänta för han tvekar på oss och detta jävla projekt.. Väntan på samtal från läkaren om det gick som det skulle.. Väntan på nytt liv.
      Jag är barnlös men långt ifrån hopplös. Vi är barnlösa men långt ifrån kärlekslösa. Men det sliter på en relation.
    En IVF går till som så- hormonbehandling med sprutor och ultraljud med jämna mellanrum. När äggen är ca 18-20 cm så tar man en spruta för ägglossning. Sen ska man in till läkare som mer eller mindre suger ur äggen i en slang (låter ju sjukt men så är det) och sedan befruktas äggen utanför kroppen med mannens spermier. Sedan väntar man två dagar för att se om äggen blir befruktade. Blir de det så förs de in i kvinnans kropp och så väntar man igen. På att det ska "fästa"  och växa ... 
     Vi har gjort lyckade IVF:er men som slutat i missfall och vi har gjort misslyckade IVF:er där ägget inte fäst alls...  

    I höstas så var vi i Uppsala. Plockade ut ägg och gjorde hela proceduren.. (lämnade badboys så att säga) ...

    Två dagar senare ringde de och sa att vi var välkomna dagen efter. Fem stycken fina så små embryon var redo  ..:)
    Då sa sambon han inte ville åka och att han tvekade på oss. Han visste inte längre om han ville leva med mig. Nattsvart!

    5 stycken små embryon ligger nu i frysen i Uppsala och väntar på oss. Men vi kommer aldrig återinföra dem.. Den här hösten var den tuffaste men nu mår jag äntligen bättre. Åh jag har slutat vänta!

    Jag ville bara skriva av mig.

    Jag har skämts så mycket. Dels för att jag inte kan få barn (PCO) men också för att inte jag kan få min kille att älska mig fullt ut. .. Skämt skämts och skämts...

    Men jag har fått så mycket värme sista tiden och jag har öppnat upp mitt lilla hjärta lite. Det har varit helande för mig.

    Jag ska till Danmark den 5 mars. Vi får se vad som händer efter det....

  • Lör 1 feb 2014 14:28 #108
    Lilla0 skrev 2014-02-01 13:06:07 följande:
    .....Ville bara skriva när det gavs tillfälle...

    Så många år som jag (vi) gått på hormonbehandlingar, IVF:er mm. S
    Ständigt en väntan på livet.
    På att få komma på nästa behandling på landstinget då det är så många par i samma situation som oss. Väntan på gravtestet- ska det bli ett plus eller minus. Väntan på nästa IVF. Väntan på att se om hjärtat tickar efter en lyckad IVF. Väntan på skrapning vid missfall. Väntan på att få göra en behandling igen. Väntan på att sambon vill vänta för han tvekar på oss och detta jävla projekt.. Väntan på samtal från läkaren om det gick som det skulle.. Väntan på nytt liv.   Jag är barnlös men långt ifrån hopplös. Vi är barnlösa men långt ifrån kärlekslösa. Men det sliter på en relation.
    En IVF går till som så- hormonbehandling med sprutor och ultraljud med jämna mellanrum. När äggen är ca 18-20 cm så tar man en spruta för ägglossning. Sen ska man in till läkare som mer eller mindre suger ur äggen i en slang (låter ju sjukt men så är det) och sedan befruktas äggen utanför kroppen med mannens spermier. Sedan väntar man två dagar för att se om äggen blir befruktade. Blir de det så förs de in i kvinnans kropp och så väntar man igen. På att det ska "fästa"  och växa ... 
     Vi har gjort lyckade IVF:er men som slutat i missfall och vi har gjort misslyckade IVF:er där ägget inte fäst alls...  

    I höstas så var vi i Uppsala. Plockade ut ägg och gjorde hela proceduren.. (lämnade badboys så att säga) ...

    Två dagar senare ringde de och sa att vi var välkomna dagen efter. Fem stycken fina så små embryon var redo  ..:) Då sa sambon han inte ville åka och att han tvekade på oss. Han visste inte längre om han ville leva med mig. Nattsvart!

    5 stycken små embryon ligger nu i frysen i Uppsala och väntar på oss. Men vi kommer aldrig återinföra dem.. Den här hösten var den tuffaste men nu mår jag äntligen bättre. Åh jag har slutat vänta!

    Jag ville bara skriva av mig.

    Jag har skämts så mycket. Dels för att jag inte kan få barn (PCO) men också för att inte jag kan få min kille att älska mig fullt ut. .. Skämt skämts och skämts...

    Men jag har fått så mycket värme sista tiden och jag har öppnat upp mitt lilla hjärta lite. Det har varit helande för mig.

    Jag ska till Danmark den 5 mars. Vi får se vad som händer efter det....
    Men vännen!
    Hjärtat brast när jag läste ditt inlägg! Jag blir så ledsen för dig skull och så himla arg samtidigt! Vad är det för karl?! USCH! Kunde han inte väntat? Eller framförallt sagt något innan? Det där är oförsvarbart. Är det omöjligt för honom att gå igenom försöken ändå? 
    Skönt att du mår bättre och lyckas kämpa ändå.
    Vet knappt vad jag ska skriva, en "styrkekram" känns lite klyshigt, men du får en hel hög ändå! Åh vad jag hoppas på Danmark för dig! Hjärta
  • Mån 3 feb 2014 21:31 #109

    Dansar. Fin du är som orkar skriva så.. Man har skämts så mycket och jag har tagit stor skuld på mig själv. Om jag hade varit lite mer så eller lite mer si.. Men med ett par månaders reflektion så inser jag att det inte är mitt fel. Åh håller med dig. Han kunde sagt något.. När jag tog sprutorna? Eller när vi var på ultraljud? Usch.. Gör ont igen när jag  tänker på det men styrkekramar gör en starkare. Tack snälla.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll