• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Starshaped

    Oj, texten blev inte som jag tänkt mig, och rätt svårläst. Men för den som orkar är den värd att traggla sig igenom... :) Hur gör ni andra så det blir mellanrum mellan raderna?

  • Veronica1
    Starshaped skrev 2014-03-05 20:29:49 följande:

    Ja "normalt" finns inte när man lever såhär, denna eviga väntan, rädslan, ledsamheten och dalarna mellan hopp och förtvivlan. Sex år lång tid, vad har ni fått för hjälp?
    Det var en bra text, allt stämmer inte in på mig heller men en hel del Glad.

    Vi har har gjort otaliga försök här hemma i Sverige. En embryodonation i Prag & förhoppningsvis försök nr 2. Det har varit nära så många gånger att vi har tänkt att vi ska ge upp men det är på något sätt något som säger att vi ska fortsätta. Hoppet vill inte svika oss Solig, jag hoppas att det ska hjälpa oss i slutändan. Vi mår riktigt dåligt vissa dagar, allt känns hopplöst & finner ingen glädje i nånting! Nu på morgonen har jag varit & tagit blodprover som ska skickas till kliniken idag, får se om det blir någon ändring på min medicinering. Får hoppas at dom håller i frakten. 

    Ha en bra dag alla kämpare!
  • dansar
    Jag är bara jag skrev 2014-03-03 14:45:47 följande:
    Idel motgångar för många av er just nu... Men man orkar faktiskt fortsätta,tro en veteran när jag påstår det! Glad Däremot borde kanske vi alla bli bättre på att fräsa ifrån,prioritera oss själva-och vår partner förstås- och strunta mer i vad andra kan tänkas tycka och tro.  Men behöver inte extra tjafs och elände när man redan har så fullt upp med bara barnlösheten!

    Imorron åker vi för att göra FET på fredag. Drömmer  Massa piller och sprutor,måtte det vara värt det den här gången!
    Håller tummar och tår för er imorn!! {#emotions_dlg.flower}
  • Veronica1

    Jag är bara jag; Undrar hur du/ni har det . Håller tummarna imorgon, håååårt !

  • Starshaped
    Veronica1 skrev 2014-03-06 14:19:57 följande:
    Jag är bara jag; Undrar hur du/ni har det . Håller tummarna imorgon, håååårt !

    Säger som Veronica1 , tänker på er! Och håller tummarna för er imorgon :)
  • Tiana

    Ja, många saker stämmer precis!

    Mamma är en av dem som menar väl, men det är inte vad jag vill höra. Idag när vi pratade om det sade hon: Men det finns tid. Se på (kronprinsessan) Victoria, hon har ju bara en och hon är nu 37, det finns tid kvar" Eh, hmm. Tack mamma. 

    Annars har jag repat mod här. Gynbesök på onsdag nästa vecka. Det närmar sig åtminstone.

  • Starshaped
    Tiana skrev 2014-03-08 19:50:48 följande:
    Ja, många saker stämmer precis! Mamma är en av dem som menar väl, men det är inte vad jag vill höra. Idag när vi pratade om det sade hon: Men det finns tid. Se på (kronprinsessan) Victoria, hon har ju bara en och hon är nu 37, det finns tid kvar" Eh, hmm. Tack mamma.  Annars har jag repat mod här. Gynbesök på onsdag nästa vecka. Det närmar sig åtminstone.

    Haha ja mammor, vad säger man :) man kan alltid dock veta att mamma finns där och hejar på med hjärtat. Till skillnad mot sk vänner. Apropå Victoria, inte för vi nånsin får veta. Men undra om hon och Madeleine fick hjälp? De fick ju båda barn såååå "lagom" efter bröllopet, så som seden sej bör. Hoppas innerligt att 37 åringar still got à chance. Jag fyllde nämligen själv 35 i december :)
  • Starshaped

    Idag är det en tung dag, blir mer och mer så. Kanske för att de flesta vänner vi har, redan har barn. Vart vi än vänder oss så får vi höra om deras barn och ser ständigt deras bilder på Facebook och Instagram. Medans vi "tvingas" lägga ut bilder på blommor, skogar, ja aktiviteter vi gör som förvisso är saker som vi gillar, men det fattas alltid något. Det fattas ett barn. När man är 35 och 33 borde det finnas ett barn. Jag trodde att jag skulle vara mamma mycket tidigare, minns att jag redan i gymnasiet första året, när vi fick skriva ett brev till oss själva, som vi sedan fick tillbaka sista året. Ett brev där vi skulle skriva vart vi trodde vi skulle vara om 3 år, 5 år och 10 år. För mig har barn alltid varit självklart, så i mitt brev stod det att jag trodde jag skulle ha barn och familj om 5 år, 15 år senare sitter jag här, ofrivilligt barnlös. Jag har alltid trott att det enda jag behövt göra är att träffa någon som jag vill skaffa barn med. Väldigt naivt, nu sitter vi här. Med ordnad ekonomi, bra boende och sååå redo. Men det blir inget barn. Och det är tungt, riktigt tungt. Imorgon måste det påklistrade leendet på igen, dags att gå tillbaka till jobbet igen. And guess what! Jag jobbar på Förskola.

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!