• Fre 3 jan 2014 14:53
    84208 visningar
    616 svar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Lör 11 jan 2014 14:29
    #40
    Eija & Wittra, välkomna hit!

    Wittra: hur länge har ni försökt? Och ja, det är ett djupt träsk det här, tyvärr. Men vi ska hitta ut och få bli mammor allihop! Det var just därför jag startade tråden, för att ha en plats där alla "får" hälla ur sig precis hur mycket skit de vill, för att sedan få känna sig lite lättare förhoppningsvis, och få känna att man inte heller är ensam i kampen. Det är något själsligt, inte kroppsligt, som smärtar, då behöver vi varann. Så du är jättevälkommen in hit! Som vi sagt tidigare, utan att det är klyshigt - 2014 är DITT år! 

    Eija: Ja visst är det märkligt! Håller just nu på att läsa massa adoptionsbloggar och det är så konstigt, för när man kommit så långt att man äntligen får bli mamma genom adoption och folk tycker man har "gjort en fin sak". Som att det inte är något stort att bli mamma, att få barn oavsett hur man blir det! 

    Efter mina år med IVF har jag fått en uppfattning om livet. Forskare/läkare kan göra det mesta, de kan befrukta ägg utanför kroppen, man kan manipulera kroppen till att tro att den är gravid osv osv osv. MEN det finns inte ett smack man kan göra för att verkligen få ägget att fastna och sedan stanna där! Det är bara "slumpen" som avgör. När min läkare förklarade det för oss fick jag en slags förståelse av hur otroligt värdefullt vårt barn är när det väl kommer till oss. Helt otroligt att så många kan bli gravida ens när man tänker på det.

    Skickar lite pepp till er alla denna vintriga lördagseftermiddag! Kram
  • Sön 12 jan 2014 10:18
    #41

    Idag känns det tungt här igen. Alla morgonens tv-program lyckades få in antingen lyckan över att bli gravid, lyckan över att precis fått barn el att välja ett liv utan barn utan att ha problem att skaffa. Sen gjorde det verkligen inte saken bättre att min bästa vän som skulle finnas där för mig öser ut bilder från gravidappen om hur fort det går nu innan hon blir 2barnsmamma.... Och väntan på att mensen ska komma igång igen efter decembers ivf känns som en evighet och tårarna bränner konstant i ögonen nu. Skitsöndag.... Jag håller verkligen tummen för oss alla att vi får det att funka för det är bannemig inget kul att må såhär dåligt! 💘

  • Sön 12 jan 2014 12:15
    #42

    oj vad jag känner igen mig.. i maj är det fem år vi kämpat. Tungt är det!


    ♥ drömmen om ett gryn ♥ 101211 ♥
  • Sön 12 jan 2014 15:04
    #43

    "Slappna av" Jo,tjena,vad det hjälper mot orsakerna till infertilitet! Speciellt om kvinnan gör det och mannen saknar spermier! Folk är korkade,bara att inse.
    Jag går på behandling inför vår andra EA/ED så i mars bär det av till Tjeckien igen. 2 insatta igen,bara måste funka då!

    Förresten-fler än jag som räknar mddes graviditet? Måste tatt själva bröllopsnatten-om inte före! Jag blev gravid 5/6 en gång och hade bf 26/2 och i hennes fall har de sagt "slutet av februari". Ett skjut m.a.o...

  • Veroni­ca1
    Mån 13 jan 2014 14:45
    #44

    Hej!

    Oj vad det har skrivits här... Glad! Kul med nya i tråden oxå, välkomna!

    Ja ni det där med att slappna av som en del kläcker ur sig är så jäkla dumt, fattar inte hur dom tänker. Som sagt, har man försökt i flera år som många av oss har, så har vi nog slappnat av både en & två gånger under den tiden & vi vet att det inte funkar! Jag var nyss & fikade med en kompis & vart jag än går så dyker dom upp där med sina fina gravidmagar, vill inte snart gå för jag mår så dåligt över det. Det har nu gått 3 veckor sedan vårat MA & jag kan inte påstå att jag mår bättre, ja kanske fysiskt men psykiskt så mår jag skit. En del säger till mig att jag måste rycka upp mig & inte gå & älta i det här, men hur lätt är det? När man äntligen blir gravid så ska man drabbas av ett fördröjt missfall! Det är så himla orättvist, vi kan inte "bara" hoppa i säng igen. Jag hatar verkligen det här & varför ska vi drabbas om & om igen? 

    Tack igen för den här tråden, det är så skönt att få ur sig lite ilska Skrikandes.

    Hoppas ni får en bra dag! Kram på er

  • Mån 13 jan 2014 15:56
    #45

    Makens brorsa kläckte ur sig att "nu är det väl dags komma över det där?" Han menade förstås vårt MA som vi båda sörjer fortfarande,men också hela barnlösheten! Lätt sagt när svägerskan fick 2 efter 40 med 1,5 år mellan...

    Man får fräsa ifrån,folk vet inte bättre. Det finns ingen tidsgräns på sorg och 3 veckor är ju ingenting!

    Kram alla!

  • Mån 13 jan 2014 18:06
    #46

    Vi har försökt 1½ år, alltså inte jättelänge men tillräckligt för att man ska tröttna rejält och känna sig misslyckad. 

    Hittills är det bara som sagt hans spermier som visat sig vara få. Andra fel har inte hittats. 

    En sak har jag iaf lärt mig under denna tid, folk har ingen ANING om detta med barnlöshet.  Jag tycker faktiskt folk är för jävla dumma i huvudet. Liksom, ta detta med att slappna av....Jaha? På vilket vis skulle min sambo få fler spermier av det? "Åhhh, nu slappnar jag av älskling, nu kommer dina simmare bara säga "BABOOOM" och bli massa mer"

    Funderar starkt på att lägga fram förslag till skolledningen att införa detta i undervisningen på skolorna. Uppenbarligen behöver folk faktiskt insikt i detta. Alla myter och föreställningar som florerar kring barnlöshet är ju helt vansinniga. Varifrån kommer all idioti?!! Demon

  • Mån 13 jan 2014 18:29
    #47

    Wittra: i skolan var det ju snarare total skrämselpropaganda-alla samlag leder till barn typ! Inte ett ord vad jag minns om infertilitet. Inte konstigt då att många tror de har svårt få barn när de försökt hela 4 månader och det "aldrig går"! Och alla dessa myter...var sjutton kommer de ifrån och hur kan folk tro på dem!? Sunt förnuft försvann ut genom dörrn. "Kroppen låser sig om man verkligen vill ha barn" Jaha,kommer spermierna inte in eller vad menar du? Har man äl,spermier,passage och livmoderslemhinna som duger kan ingen önskan i världen hindra en från att bli gravid!

    Sådär,dagens kräk!

  • Tis 14 jan 2014 14:51
    #48
    Jag är bara jag hahaha, ditt kräk fick mig att skratta högt iaf! "Jaha, kommer spermierna inte in då?"!
    Den ska jag sno och börja köra med själv, fantastisk kommentar! 

    Hur mår ni andra? Jag ska som sagt insemineras i veckan(om ägget överlever upptining).. Ni vet känslan att inte hoppas för att man inte vågar. Den känslan infinner sig just nu. Har en hat-kärlek till den. Den är liksom beskyddande när det går åt pipan (vilket det alltid gjort hittills) och förtärande när man försöker vara positiv och hoppas. Oh well, blir nog bra.

    Har mailat med kommunen i veckan dessutom, äntligen ska vi gå föräldrakurs! Väldigt spännande! Har någon här varit på någon sådan?

    Kram på er alla i träsket!
  • Ehmm
    Tis 14 jan 2014 15:05
    #49

    Kom en tjej med sin bebis till gymmet igår. Jag kämpar med min vikt för att få ivf. Sambon ska lämna in prov så vet inte ens om hans är bra.. var tvungen att lämna gymmet.. orkar inte ens se barn ibland.. och oron om det är något fel på oss. Jag kan inte se ett liv utan barn..

    Och mina bekanta som har massa barn säger att det kommer, tänk inte på det o slappna av.. har försökt 1,5 år bara.. men det är jobbigt.. :(

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...