• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Somjaglängtar

    jag är bara jag: Jag tycker att det låter som att du har helt fel människor runt dig. Jag skulle aldrig umgås med någon som får mig att må dåligt. Men om man mår så dåligt att man får panik och vill spy av gravida borde man kanske gå och prata med någon. Det gjorde jag i början när vi började förstå att vi inte hade så lätt att få barn.

    Jag har mått riktigt dåligt också, lyckades hålla skenet uppe medan mina vänner berätta om graviditeter men kraschade så fort jag blev själv/var med min sambo. Fick panik! Man ska inte behöva må så!! När jag gick och pratade med en kurator (eller vad hon då var) så hjälpte hon mig att förstå att det finns andra fina saker i livet, men man känner verkligen inte det när man är mitt uppe i det, jag vet!

    Vi skaffade en hund, som jag inte alls tyckte om när han kom, jag var så nere så jag kunde inte se positivt på något. Men på något sätt har jag lyckats komma ur det. Våran hund är det finaste vi har och vi har något annat att fokusera på. Konstigt nog så är jag ändå rätt lycklig nu, även om jag lever i min största sorg. Vi får se hur allt känns om IVFen inte fungerar, jag är medveten om att det fortfarande kan vara flera år innan vi får barn. Men det går inte att fokusera på det.

  • fröken fegis

    En av årets bittraste dagar... Mors dag... Vissa av oss kanske aldrig kommer att få bli firade denna dag... Känns ungefär lika jobbigt som att jul efter jul, midsommar efter midsommar osv vara den enda i bekantskapskretsen utan barn. Livet är så fruktansvärt orättvist.

  • Decibel84

    Själv tycker jag julen är värst...Hela familjen samlas med barn och sina perfekta liv.Fyfan har redan ångest bara jag tänker på det.

  • fröken fegis
    Decibel84 skrev 2015-05-31 19:19:48 följande:

    Själv tycker jag julen är värst...Hela familjen samlas med barn och sina perfekta liv.Fyfan har redan ångest bara jag tänker på det.


    Ja, vi bojkottade julkalaset förra året och kommer troligtvis att göra detsamma i år :( Det värsta är att man blir ju inte mycket lyckligare av att sitta ensamma hemma heller :(
  • Decibel84

    Ibland vill jag bara köpa något litet till bebis...Nån liten body eller så
    Men mår så jävla dåligt av att tänka på det också.
    Hur tänker ni?

  • fröken fegis
    Decibel84 skrev 2015-06-01 17:50:11 följande:

    Ibland vill jag bara köpa något litet till bebis...Nån liten body eller så
    Men mår så jävla dåligt av att tänka på det också.
    Hur tänker ni?


    Visst blir man sugen på det ibland men då känns det som att man "jinxar" det hela och att man verkligen aldrig kommer att få några barn. Så, nej. Kommer inte att köpa en enda bebispryl i förskott...
  • Butterfly32

    Är så ledsen, vi skulle försöka oss på ivf försök nr 7 med frysta blastocyst men pga min endometrios som har växt till sig o blivit gigantisk kan vi ej försöka. Nu ska jag behandlas med sprutor för att se om de kmr bli mindre. I dagsläget är de så stora att jag ej får någon ägglpssning. Men som jag uppgivet sa till läkaren, har vi väntat i 7 år på att bli gravida kan jag lika gärna vänta 3 månader till o se efter behandlingen.

    Jag känner mig på ruta 1 igen men jag billionte nedslås helt av detta. Livet måste fortgå. Det är riktigt tufft vissa dagar men på något konstigt sätt hittar man kraft.

    Skönt att ni finns o jag hoppas innerligt att var o en lyckas en vacker dag

  • Butterfly32

    Fröken fegis jag känner igen så mkt av det du skriver. Morsdag var riktigt jobbig eftersom man undrar om man någonsin kmr bli mamma. Jag grattade min 7 år yngre kusin på sin första morsdag men samtidigt hade jag lust att brista ut i gråt.

  • fröken fegis
    Butterfly32 skrev 2015-06-03 23:16:26 följande:

    Fröken fegis jag känner igen så mkt av det du skriver. Morsdag var riktigt jobbig eftersom man undrar om man någonsin kmr bli mamma. Jag grattade min 7 år yngre kusin på sin första morsdag men samtidigt hade jag lust att brista ut i gråt.


    Ja, det är jobbigt när ens betydligt yngre kusiner får barn. Två av mina 4 år yngre kusiner är redan inne på sitt andra barn... Visst är man glad för andras skull men varje gång man får ett gravidbesked så känns det ändå som att man själv går sönder inuti.
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!