Forum Ofrivillig barnlöshet - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Fre 3 jan 2014 14:53 Läst 83442 gånger Totalt 616 svar
    Fre 3 jan 2014 14:53

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Lör 15 okt 2016 07:30 #600
    Superfurry skrev 2016-10-14 22:33:51 följande:
    Regnbågsdröm, vilken resa ni har haft du och din partner! Att göra så många IVF och få ändå, många ägg men inte lyckas... Så starkt att ni funderar på ett nytt försök! Jag undrar om ni inte har tänkt att vända er till Danmark och då främst Storkkliniken? De har ju IVF för regnbågspar och de gör ju IVF på dessa par och på ensamstående... Fast ni har ju säkert kollat upp detta. De har väl också lite bättre priser för deras trepack-ivf tänker jag? Vi kollade upp alla kliniker som fanns, vi ville till Danmark direkt vet ej varför kändes som om Danmark ligger före i så mycket vad det gäller IVF, forskning, alternativa behandlingar etc. 

    Vad är det för utredning man får när man misslyckats med tre IVF:r? till oss har de bara sagt att vi ska nog tanka på äggdonation.... Ingen utredning faktisk...

    Vet ej ifall jag ska be om utredning för mina missfall heller då jag har haft tre (tidiga) missfall och misstänker faktisk en fjärde nu förra månaden då mensen var sen med tre dagar och jag kräktes på BIM dagen och var yr, men ja testade aldrig då jag ville vänta en vecka för att inte få falska förhoppningar... Har stenkoll på min ägglossning då jag tempar och kurvan visade att jag haft ÄL på den dagen och ja...  Men mensen kom till slut. De andra gångerna jag har varit gravid har jag testat och fått ett synbart streck på testet....

    Angående cystan så ska jag faktisk träffa en specialist nu snart. Fick till slut gå till vårdcentralen och tjata. Jag har tänkt att man kanske skulle operera bort den men fick som svar från min gyn och IVF:kliniken att det kan bli ärrbildningar och detta kan medföra att det blir ännu sämre med ägg på den äggstocken. Så där står man nu och ja den bokstavligen äter hormoner för varje gång jag har fått hormoner, även pergo, så har den växt. En gång lika stor som en tennisboll :( får ju höra att det är normalt och att den inte är farlig men ja. Kan den verkligen inte vara farlig när den växer och aldrig försvinner? Låter skumt tycker jag.... 
    Tack för ditt svar. Vi funderade också på Danmark ett tag. Först uteslöt vi det, för att processen efteråt skulle bli lång för oss. Min sambo måste genomgå en adoption efteråt, vilket tar tid. Men har insett att det är ett litet problem i sammanhanget och hade därför absolut kunnat tänka mig Danmark. MEN, det blir dyrare. Trepacksrabatt finns det där, till skillnad från inom landstinget. Däremot betalas mediciner UTAN högkostnadsskydd eftersom det är utländska recept. Jag som tar maxdos och har långt protokoll kommer upp i över 20 000 bara på läkemedel. Man kan däremot få recepten översatta av svensk läkare, men då ska man ju hitta någon som gör det. Att översätta ett recept "lite kvickt" från en dag till en annan tror jag inte heller är så enkelt. Men det är möjligt att Danmark blir aktuellt för oss någon gång. Vi får se vad vår egen klinik säger nu.

    Jag vet inte vad som sägs på mötet. Men se går väl igenom våra behandlingar och pratar om man kan ändra något inför nästa. I vårt fall har de ju inga andra alternativ att erbjuda, såsom äggdonation i ditt fall. Eftersom vi redan har spermadonator så får vi inte ta emot ägg också. Alltså finns inte så många alternativ för oss. Å andra sidan får man inte heller glömma bort att jag har haft tre chanser att bli gravid. Tre chanser är inte så mycket. Det brukar jag tänka på de gånger jag får för mig att jag aldrig kommer bli gravid. Hur många heterosexuella par blir gravida efter tre ligg? Indirekt kan man ju räkna det så för oss. Vi kan ju liksom inte "försöka själva" mellan IVF-försöken.

    Bra att du ska träffa en specialist om cystan! Jag hoppas det löser sig för dig. Kram!
  • Lör 15 okt 2016 09:55 #601
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-15 07:30:51 följande:
    Tack för ditt svar. Vi funderade också på Danmark ett tag. Först uteslöt vi det, för att processen efteråt skulle bli lång för oss. Min sambo måste genomgå en adoption efteråt, vilket tar tid. Men har insett att det är ett litet problem i sammanhanget och hade därför absolut kunnat tänka mig Danmark. MEN, det blir dyrare. Trepacksrabatt finns det där, till skillnad från inom landstinget. Däremot betalas mediciner UTAN högkostnadsskydd eftersom det är utländska recept. Jag som tar maxdos och har långt protokoll kommer upp i över 20 000 bara på läkemedel. Man kan däremot få recepten översatta av svensk läkare, men då ska man ju hitta någon som gör det. Att översätta ett recept "lite kvickt" från en dag till en annan tror jag inte heller är så enkelt. Men det är möjligt att Danmark blir aktuellt för oss någon gång. Vi får se vad vår egen klinik säger nu.

    Jag vet inte vad som sägs på mötet. Men se går väl igenom våra behandlingar och pratar om man kan ändra något inför nästa. I vårt fall har de ju inga andra alternativ att erbjuda, såsom äggdonation i ditt fall. Eftersom vi redan har spermadonator så får vi inte ta emot ägg också. Alltså finns inte så många alternativ för oss. Å andra sidan får man inte heller glömma bort att jag har haft tre chanser att bli gravid. Tre chanser är inte så mycket. Det brukar jag tänka på de gånger jag får för mig att jag aldrig kommer bli gravid. Hur många heterosexuella par blir gravida efter tre ligg? Indirekt kan man ju räkna det så för oss. Vi kan ju liksom inte "försöka själva" mellan IVF-försöken.

    Bra att du ska träffa en specialist om cystan! Jag hoppas det löser sig för dig. Kram!
    Ok, ja klart ni har kollat allt det gjorde vi också. Och jag tänkte på det när ja skrev tidigare inlägg (men skrev det aldrig...) att vi har ju fördelen att ligga hemma och att vi inte behöver tänka på adoption etc. har faktisk gayvänner som har genomgått både inse. och IVF så jag visste om allt detta innan. Man är bara så inne i sin bubbla att man ibland inte inser att man har det, trots omständigheterna, ganska "bra". Har ju också ensamstående vänninor som inseminerat och några som har valt att strunta i barn då de inte hittat en partner och kan inte tänka sig att genomgå allt själva. Jag har ju min sambo som vill ha barn med mig och som ovan sagt. Vi kan ju köra hemmaförsök. Men du har ju många ägg och de blir befruktade och du kommer till ET tycker att det är framgång faktisk! Så nu är det bara för lilla ägget att stanna. Sorry om mitt förra inlägg lät lite korkad, satt på jobb igår men ville skriva dig ett svar. :)

    Vi fick faktisk tag i en läkare som översätter recepten, men det tog lite tid så de första gångerna fick vi betala. Och ja f-ck vad det kostar!!!! Går också på maxdos så det blir en del! Får man fråga hur gammal du är? :)

    Du får gärna uppdatera om hur det har gått för er!
  • Lör 15 okt 2016 13:43 #602
    Superfurry skrev 2016-10-15 09:55:14 följande:
    Ok, ja klart ni har kollat allt det gjorde vi också. Och jag tänkte på det när ja skrev tidigare inlägg (men skrev det aldrig...) att vi har ju fördelen att ligga hemma och att vi inte behöver tänka på adoption etc. har faktisk gayvänner som har genomgått både inse. och IVF så jag visste om allt detta innan. Man är bara så inne i sin bubbla att man ibland inte inser att man har det, trots omständigheterna, ganska "bra". Har ju också ensamstående vänninor som inseminerat och några som har valt att strunta i barn då de inte hittat en partner och kan inte tänka sig att genomgå allt själva. Jag har ju min sambo som vill ha barn med mig och som ovan sagt. Vi kan ju köra hemmaförsök. Men du har ju många ägg och de blir befruktade och du kommer till ET tycker att det är framgång faktisk! Så nu är det bara för lilla ägget att stanna. Sorry om mitt förra inlägg lät lite korkad, satt på jobb igår men ville skriva dig ett svar. :)

    Vi fick faktisk tag i en läkare som översätter recepten, men det tog lite tid så de första gångerna fick vi betala. Och ja f-ck vad det kostar!!!! Går också på maxdos så det blir en del! Får man fråga hur gammal du är? :)

    Du får gärna uppdatera om hur det har gått för er!
    Du behöver inte säga sorry, för du verkade inte alls korkad. Absolut inte.
    Jag får absolut ut ägg, men som sagt så är det få mogna och av de få som blir befruktade är det högst ett som varit av bra kvalitet. Så chanserna är ju inte jättestora. Men ja, du fattar. Vi får höra vad kliniken säger mer när vi pratar med dem. Men när jag tänker positivt så tänker jag på just det där med att vi faktiskt inte kan försöka själva. När jag tänker på det så känns det konstigt om de skulle tycka att vi borde ge upp efter fyra försök med insättning tre gånger. Men vem vet. Nu kommer vi till det där med ålder.. Mina äggstockar är "trötta" säger dem. Min kropp ser inte ut att vara i den åldern den är. Sen vad de menar med det egentligen, det vet inte jag. Men redan på mitt första äggplock frågade läkaren om min mamma kom i klimakteriet tidigt. Så jag är extremt rädd för det. Inser att åldern på legitimationen kvittar fullständigt när man tittar inuti liksom. Annars kan ju folk gärna dra till med "men ni är ju sååå unga än så länge". Jag känner mig inte så ung med tanke på vad jag får höra hela tiden. Men enligt min legitimation så fyller jag 30 i december...

    KRAM!
  • Lör 15 okt 2016 13:57 #603
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-14 08:10:44 följande:
    Okej, då förstår jag. Besima hjälpte oss absolut, hon gjorde utredningen och skickade svaren till Malmö. Men hon sa ofta att "allt såg bra ut". I Malmö fick vi veta att det inte gjorde det. Men ska ni också vidare sen, så kvittar det ju. Linnéamottagningen är mysig annars tycker jag, men var inte så nöjd med henne bara.

    Det har inte gått bra för oss i Malmö. Fyra misslyckade IVF bakom oss. Är det Malmö som är tanken sen för er också?
    Ja tanken är Malmö om det går så långt, vilket jag hoppas att det inte gör. Nu ska min sambo iaf lämna spermaprov på måndag i Växjö så kanske vi kan få något svar där, eftersom besima säger att allt ser bra ut hos mig. Sen vet man ju aldrig om det kanske bara är något hon säger som i ert fall.

    Jag har läst här i tråden om era försök och jag vill bara säga att jag tycker ni är så himla starka som kämpar på! Det krävs mycket både fysiskt och mentalt för att orka när det känns som att allt går emot en. Styrkekramar till er! <3
  • Sön 16 okt 2016 09:21 #604
    Wishfulthinking skrev 2016-10-15 13:57:35 följande:
    Ja tanken är Malmö om det går så långt, vilket jag hoppas att det inte gör. Nu ska min sambo iaf lämna spermaprov på måndag i Växjö så kanske vi kan få något svar där, eftersom besima säger att allt ser bra ut hos mig. Sen vet man ju aldrig om det kanske bara är något hon säger som i ert fall.

    Jag har läst här i tråden om era försök och jag vill bara säga att jag tycker ni är så himla starka som kämpar på! Det krävs mycket både fysiskt och mentalt för att orka när det känns som att allt går emot en. Styrkekramar till er! <3
    Tack kära du för dina ord.
    Önskar er all lycka! <3
  • Sön 16 okt 2016 17:56 #605

    Ska påbörja vår 5e ivf snart... får stark ångest när jag tänker på det. Känns som jag nästan inte vågar för jag så rädd för att misslyckas.

    Dessutom har jag en elak chef som tog upp det som argument på lönesamtalet att "mitt privatliv påverkar arbetet" då jag är borta några enstaka tillfällen pga äggplock etc. Jag kontrade med att dem som redan har barn är ju hemma mkt mer än mig med VAB, föräldrarledighet med mera. Dessutom räknas ofrivillig barnlöshet som ett funktionshinder och då är det diskriminering om man blir lönesatt efter det.

    Blir så ledsen och arg på denna orättvisa!!

  • Sön 16 okt 2016 18:16 #606
    LadyMaria skrev 2016-10-16 17:56:05 följande:

    Ska påbörja vår 5e ivf snart... får stark ångest när jag tänker på det. Känns som jag nästan inte vågar för jag så rädd för att misslyckas.

    Dessutom har jag en elak chef som tog upp det som argument på lönesamtalet att "mitt privatliv påverkar arbetet" då jag är borta några enstaka tillfällen pga äggplock etc. Jag kontrade med att dem som redan har barn är ju hemma mkt mer än mig med VAB, föräldrarledighet med mera. Dessutom räknas ofrivillig barnlöshet som ett funktionshinder och då är det diskriminering om man blir lönesatt efter det.

    Blir så ledsen och arg på denna orättvisa!!


    Kontakta facket! Din chef har noll rätt att säga sådär. Det där är långt ifrån okej. Helt klart diskriminering. Ta hjälp av facket. De får föra din talan och gå vidare med det där. Det är sjukt allvarligt.

    Vårt nästa försök blir också det femte. Känner igen känslan du beskriver. Är också rädd.
  • Sön 16 okt 2016 18:42 #607
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-16 18:16:20 följande:

    Kontakta facket! Din chef har noll rätt att säga sådär. Det där är långt ifrån okej. Helt klart diskriminering. Ta hjälp av facket. De får föra din talan och gå vidare med det där. Det är sjukt allvarligt.

    Vårt nästa försök blir också det femte. Känner igen känslan du beskriver. Är också rädd.


    Skönt att höra att det är så och att det inte är jag som är överkänslig. Ja, borde ta till facket men känns som jag inte orkar det rent psykiskt just nu.

    När har ni planerat att påbörja nästa försök?
  • Sön 16 okt 2016 19:03 #608
    LadyMaria skrev 2016-10-16 18:42:19 följande:
    Skönt att höra att det är så och att det inte är jag som är överkänslig. Ja, borde ta till facket men känns som jag inte orkar det rent psykiskt just nu.

    När har ni planerat att påbörja nästa försök?
    De för din talan. Du behöver inte orka själv. Du berättar en gång vad som hänt. Sen får facket agera. Din chef ska veta sin plats! Skitviktigt!

    Är inte planerat än. Har nyligen misslyckats med fjärde, typ två veckor sedan. Så ska först ha ett möte med kliniken som gör en medicinsk bedömning. Sedan får vi se. Hoppas de vill fortsätta hjälpa oss (efter tre misslyckade landstingsförsök på vår klinik så ska man ha ett samtal. De missade det förra gången, så vi fortsatte bara med ett fjärde. Eftersom vi är två kvinnor som gör IVF så betalar vi privat vidare efter tre försök, men går kvar på samma landstingsklinik. Andra par går ju ofta till privata kliniker sen. Men där ges inte donerade spermier om man gör IVF, utan bara för insemination.) när kör ni igång?
  • Sön 16 okt 2016 20:25 #609
    LadyMaria skrev 2016-10-16 17:56:05 följande:

    Ska påbörja vår 5e ivf snart... får stark ångest när jag tänker på det. Känns som jag nästan inte vågar för jag så rädd för att misslyckas.

    Dessutom har jag en elak chef som tog upp det som argument på lönesamtalet att "mitt privatliv påverkar arbetet" då jag är borta några enstaka tillfällen pga äggplock etc. Jag kontrade med att dem som redan har barn är ju hemma mkt mer än mig med VAB, föräldrarledighet med mera. Dessutom räknas ofrivillig barnlöshet som ett funktionshinder och då är det diskriminering om man blir lönesatt efter det.

    Blir så ledsen och arg på denna orättvisa!!


    du skämtar??? HA??? Håller med föregående talare du måste kontakta facket! Detta får inte en chef använda i ett lönesamtal! Alltså hade de använt detta till en förälder med ett allvarlig sjukt barn som oftast är borta pga det? Eller någon med en funktionshinder? Grr vad arg jag blir......!!

    Jag har inte gjort så många som ni har gjort men eftersom en privat klinik som man betalt och allt säger att vi ska nog tänka på äggdonation så känns det hopplöst. Tänker, ok om landsting eller andra sådana säger att man inte har en chans och inte vil behandla en, men om en dansk klinik som ändå gör IVF på par upp till 45 rekommenderar äggdonation känns det ganska kört... Tycker jag iaf.Så jag är också otroligt nervös...
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-15 13:43:23 följande:
    Du behöver inte säga sorry, för du verkade inte alls korkad. Absolut inte.
    Jag får absolut ut ägg, men som sagt så är det få mogna och av de få som blir befruktade är det högst ett som varit av bra kvalitet. Så chanserna är ju inte jättestora. Men ja, du fattar. Vi får höra vad kliniken säger mer när vi pratar med dem. Men när jag tänker positivt så tänker jag på just det där med att vi faktiskt inte kan försöka själva. När jag tänker på det så känns det konstigt om de skulle tycka att vi borde ge upp efter fyra försök med insättning tre gånger. Men vem vet. Nu kommer vi till det där med ålder.. Mina äggstockar är "trötta" säger dem. Min kropp ser inte ut att vara i den åldern den är. Sen vad de menar med det egentligen, det vet inte jag. Men redan på mitt första äggplock frågade läkaren om min mamma kom i klimakteriet tidigt. Så jag är extremt rädd för det. Inser att åldern på legitimationen kvittar fullständigt när man tittar inuti liksom. Annars kan ju folk gärna dra till med "men ni är ju sååå unga än så länge". Jag känner mig inte så ung med tanke på vad jag får höra hela tiden. Men enligt min legitimation så fyller jag 30 i december...

    KRAM!
    Ja, alltid ska det vara något! Men ja hoppas att de kan ge er några bra råd på det samtalet ni ska ha. De måste ju ha några äss i ärmen tycker man! Metoder som de kanske tar till när annat inte funkar vad vet jag. Vi har inte varit i kontakt med kliniken men nästa gång ska vi nog ta till tunga artilleriet... Om det finns något sådant kliniken kan hjälpa oss med... Vi får ut ägg av bra kvalitet, de får jättehögt score så inga fel där, Men de dör ju och delar sig inte... 

    Så ja. Alltid nåt! Men det är bara att fortsätta kämpa! 

    Kram på er, era starka kvinnor!
  • Sön 16 okt 2016 21:32 #610
    Superfurry skrev 2016-10-16 20:25:05 följande:
    du skämtar??? HA??? Håller med föregående talare du måste kontakta facket! Detta får inte en chef använda i ett lönesamtal! Alltså hade de använt detta till en förälder med ett allvarlig sjukt barn som oftast är borta pga det? Eller någon med en funktionshinder? Grr vad arg jag blir......!!

    Jag har inte gjort så många som ni har gjort men eftersom en privat klinik som man betalt och allt säger att vi ska nog tänka på äggdonation så känns det hopplöst. Tänker, ok om landsting eller andra sådana säger att man inte har en chans och inte vil behandla en, men om en dansk klinik som ändå gör IVF på par upp till 45 rekommenderar äggdonation känns det ganska kört... Tycker jag iaf.Så jag är också otroligt nervös...
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-15 13:43:23 följande:Du behöver inte säga sorry, för du verkade inte alls korkad. Absolut inte.
    Jag får absolut ut ägg, men som sagt så är det få mogna och av de få som blir befruktade är det högst ett som varit av bra kvalitet. Så chanserna är ju inte jättestora. Men ja, du fattar. Vi får höra vad kliniken säger mer när vi pratar med dem. Men när jag tänker positivt så tänker jag på just det där med att vi faktiskt inte kan försöka själva. När jag tänker på det så känns det konstigt om de skulle tycka att vi borde ge upp efter fyra försök med insättning tre gånger. Men vem vet. Nu kommer vi till det där med ålder.. Mina äggstockar är "trötta" säger dem. Min kropp ser inte ut att vara i den åldern den är. Sen vad de menar med det egentligen, det vet inte jag. Men redan på mitt första äggplock frågade läkaren om min mamma kom i klimakteriet tidigt. Så jag är extremt rädd för det. Inser att åldern på legitimationen kvittar fullständigt när man tittar inuti liksom. Annars kan ju folk gärna dra till med "men ni är ju sååå unga än så länge". Jag känner mig inte så ung med tanke på vad jag får höra hela tiden. Men enligt min legitimation så fyller jag 30 i december...

    KRAM!
    Ja, alltid ska det vara något! Men ja hoppas att de kan ge er några bra råd på det samtalet ni ska ha. De måste ju ha några äss i ärmen tycker man! Metoder som de kanske tar till när annat inte funkar vad vet jag. Vi har inte varit i kontakt med kliniken men nästa gång ska vi nog ta till tunga artilleriet... Om det finns något sådant kliniken kan hjälpa oss med... Vi får ut ägg av bra kvalitet, de får jättehögt score så inga fel där, Men de dör ju och delar sig inte... 

    Så ja. Alltid nåt! Men det är bara att fortsätta kämpa! 

    Kram på er, era starka kvinnor!
    Tack kära du för de orden. Du är också en stark kvinna! Nu håller vi tummarna för oss båda framöver. <3
  • Mån 17 okt 2016 06:35 #611

    Varken jag eller min fru har än så länge vågat säga något på våra jobb våra Inseminationer.

  • Mån 17 okt 2016 13:48 #612

     


    Lägg till kommentar

    Hej allihopa!
    Är inne ibland och läser men har inte skrivit något eftersom jag har ett barn. Det tog 5 år innan vår lille pojke kom till oss, efter år av försök och missfall. Han föddes till sist av en surrogatmamma, den mest fantastiska kvinna.
    Vi funderar nu på att skaffa syskon, men kommer inte att ge oss in i IVF-svängen igen - det tog alldeles för hårt. Istället blir det nog surrogatmödraskap igen.
    Jag gav upp många gånger, men min man sa alltid: ge vi upp händer ingenting.
    Helt värdelöst inlägg, men jag ville bara säga till er medsystrar att kämpa, ge inte upp och för guds skull - prata! Ventilera av er här, med en kompis eller på något annat sätt - annars äts man upp.

    Kram till er alla


  • Tis 18 okt 2016 19:58 #613

    Jag är otroligt less på det här med att försöka få barn. Vi är en otroligt lyckligt lottad familj som redan har ett barn. Det tog lång tid att få honom. Men vi visste inte hur stor tur det var att vi blev gravida första gången för jag har inte ägglossning- eller åtminstone inte ofta.

    Fick hjälp med sköldkörteln av en gynekolog i våras som också gav mig Pergotime. Det visar sig att jag får sjuk pms vid ägglossning och också cystor på äggstockarna. Vid ett besök på KK akuten såg läkaren en avvikelse på mitt kejsarsnitt. Har nu fått reda på att såret inte är läkt som det ska och att det finns stora risker med en framtida graviditet...

    Nu måste jag avvakta ev operation och helt plötsligt har bebisverkstaden stannat av. Blir både arg och trött på att något som är så "naturligt" ska vara så svårt!

    Tack för att jag fick skriva av mig ;)

  • Ons 19 okt 2016 22:39 #614
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-16 21:32:37 följande:
    Tack kära du för de orden. Du är också en stark kvinna! Nu håller vi tummarna för oss båda framöver. <3
    Håller alla tummar och tår för oss och alla andra i tråden! 
    H 143 skrev 2016-10-17 06:35:34 följande:

    Varken jag eller min fru har än så länge vågat säga något på våra jobb våra Inseminationer.


    Det är svårt det där! eftersom jag studerar så har jag gått ner i tjänst litegrann så jag har sällan tagit ledigt för ultraljud och andra besök hos läkaren De flesta inföll på dagar som jag är ledig för att plugga/skola... Men det är svårt. Hur ska man göra? Sambon berättade för sin chef eftersom han behövde vara ledig... Jaja man kan annars säga att man har problem med nåt, låg blodsocker, högt blodtryck vet inte nåt man inte dör av (iaf i lindrigt form...)

    Ja du kanske har en bra relation med din chef? Jag ser sällan min chef känns skumt att berätta när jag inte har en relation med hen.

    Eftersom denna tråd är för att spy galla och skriva av sig, så har jag faktisk en annan sak som får mig, inte att bli arg, men otroligt ledsen och det är pappor som går runt med sina barn. Jag vill så gärna ge min sambo det! Jag blir alltid helt förstörd om jag ser en pappa som kramar sitt barn eller gullar med den. Tårar kommer direkt! Skulle så gärna kunna ge min sambo ett barn och sen se honom gå runt och hålla vårt barn och krama den.. usch ja.... :'(
  • Tor 20 okt 2016 06:16 #615
    Superfurry skrev 2016-10-19 22:39:44 följande:
    Håller alla tummar och tår för oss och alla andra i tråden! 
    H 143 skrev 2016-10-17 06:35:34 följande:

    Varken jag eller min fru har än så länge vågat säga något på våra jobb våra Inseminationer.


    Det är svårt det där! eftersom jag studerar så har jag gått ner i tjänst litegrann så jag har sällan tagit ledigt för ultraljud och andra besök hos läkaren De flesta inföll på dagar som jag är ledig för att plugga/skola... Men det är svårt. Hur ska man göra? Sambon berättade för sin chef eftersom han behövde vara ledig... Jaja man kan annars säga att man har problem med nåt, låg blodsocker, högt blodtryck vet inte nåt man inte dör av (iaf i lindrigt form...)

    Ja du kanske har en bra relation med din chef? Jag ser sällan min chef känns skumt att berätta när jag inte har en relation med hen.

    Eftersom denna tråd är för att spy galla och skriva av sig, så har jag faktisk en annan sak som får mig, inte att bli arg, men otroligt ledsen och det är pappor som går runt med sina barn. Jag vill så gärna ge min sambo det! Jag blir alltid helt förstörd om jag ser en pappa som kramar sitt barn eller gullar med den. Tårar kommer direkt! Skulle så gärna kunna ge min sambo ett barn och sen se honom gå runt och hålla vårt barn och krama den.. usch ja.... :'(
    Berätta för chefen. De allra flesta gör fler än ett försök. I längden blir det jobbigt på jobbet. Det skulle jag säga. Man behöver inte ytterligare en psykisk press. Oavsett relation till chefen så är det dina rättigheter. Jag tycker man ska ta vara på det. Och vara öppen. Tänker att man kommer längst på det också. Sen är det klart att jag ibland kan ångra min öppenhet på jobbet, men oftast har det gynnat mig.

    Kram!
  • Tis 25 okt 2016 10:43 #616
    Regnbågsdröm skrev 2016-10-20 06:16:45 följande:
    Berätta för chefen. De allra flesta gör fler än ett försök. I längden blir det jobbigt på jobbet. Det skulle jag säga. Man behöver inte ytterligare en psykisk press. Oavsett relation till chefen så är det dina rättigheter. Jag tycker man ska ta vara på det. Och vara öppen. Tänker att man kommer längst på det också. Sen är det klart att jag ibland kan ångra min öppenhet på jobbet, men oftast har det gynnat mig.

    Kram!
    Ja jag ska göra det. Bara det att det har inte behövs, men det är lika bra att göra det!

    Hur går det för dig?

    Min mens har inte riktigt kommit igång och vi ska ju ringa kliniken samma dag som man har fått "riktigt blod" alltså rött blod som rinner typ om jag förstår det rätt (då räknas det som en riktig mens) för att starta med sista försöket i slutet av nästa månad, men det har liksom inte kommit nån riktig blod.... Bara lite bruntröst på papperet.... varför ska mensen strula nu? Vi har ju typ skjutit på det nu under tre månader för att hitta nya krafter och är nu inställda på att köra i nov/dec och nu så håller mensen på och är skum.... Som sagt. Alltid ska det vara nåt!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll