Varför är det så viktigt att vara social när man inte orkar?
Jag är deprimerad och går hemma hela dagarna för det. Inte bra i längden, det inser jag, men det brukar vända när medicinerna fått verka lite. Problemet är att alla tjatar på mig om att jag måste komma ut och träffa folk o.s.v. Mina vänner, min familj, psykologen, alla tjatar på mig. Så jag tvingar mig själv att umgås med en vän då och då. Vad händer? Jo, det blir en olustig tyst stämning hela tiden för att jag inte kan fokusera på att vara närvarande. Vännen pratar, jag svarar "mm" och har inget eget att komma med. Jag anstränger mig för att komma på saker att säga, men inget kommer. Jag känner mig dum, tråkig och pressad till att "prestera" socialt. Allt känns akward och jag kan inte andas ut förrän jag är hemma igen.
Är detta verkligen bra för en när man egentligen inte orkar? På vilket sätt hjälper detta en deprimerad människa?