adoptera bort barn?

Klarar du av att leva med tanken på att adoptera bort ett syskon, för det är ju ändå något som kommer följa dig genom livet i tankarna. Du kan ju förstås överväga abort också...även om det känns fel att ta liv...

Det är ju det jag inte vet om jag klarar av. Undrar hur andra har mått, och hur se gått till väga. Abort kan jag inte, jag är inte emot det, men jag själv klarar inte av att ta ett litet liv. Kanske skulle kännas bättre om jag visste att barnet blir älskar av någon som kanske inte kan få barn själv...

Ursäkta stavningen. Skriver via mobilen som har minst sagt udda rättstavningsprogram.

Du har väl en pappa med i bilden så allt ansvar faller ju inte på dig..Det bör ni väl klara av..

Kika vad som gäller

www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Barn-och-foraldrar/Familjeliv-och-relationer/Foraldraskap/Adoption1/

Ja, fast vi bor inte ihop på heltid för tillfället. Och han vill absolut inte ha fler...

Jo det står om den praktiska biten. Men jag skulle gärna pratat med någon i min sits...

Konstig person han får väl ta sitt ansvar som en normal person, man kan inte lämna kvinnan i sticket är min åsikt men jaja det finns folk till allt. Tänk dig för noga i vart fall för väl bortadopterat finns ingen återvändo.

Det finns massa lösningar förutom adoption eller abort. Du har väl en pappa till barnet? Släkt och vänner som gärna ställer upp som barnvakt till de äldre barnen? Det finns även en massa avlastningsresurser som man kan ta del av. Men iallalfall, det finns två former av adoption; stängd och öppen. Vid stängd adoption vet varken du eller adoptivföräldrarna varandras namn, adress eller kontaktuppgifter och du träffar inte barnet alls. Vid en öppen adoption får ni tillgång till varandras uppgifter och du kan välja att träffa barnet ibland om du vill. 

Tror att det känns värre att adoptera bort ett barn än att göra en abort i tidigt stadium.