Hur går ett kejsarsnitt till? Rädd!

Oftast görs en så kallas spinalbedövning och då blir du helt bedövad från magen och ner i fötterna, den läggs med en tunn nål i ryggen som knappt känns. (jag undrade när doktorn skulle börja och då var han redan klar)
Du får inte morfin då utan är helt klar i huvudet och kan vara med när din bebis kommer (kan få morfin mot smärtan efter snittet dock)
Om inte ryggbedövningen tar, vilket dom kollar genom att knipa i skinnet på magen så blir mamman sövd.
Du känner inte att doktorn skär, men att de bökar med dig och att barnet slurpar ut lixsom.

Jag reagerade aldrig, det gick så fort, funderade kring bedövningen och narkossjuksköterskan pratade med mig och rätt var det var skrek en bebis. Jag tyckte det var hur skönt som helst (akutsnitt) eftersom förlossningen blev så komplicerad. Jag var trång och fult öppen, hon fastnade och jag hade arbetat i över ett dygn... Så kejsarsnitt blev min räddning då vaginal förlossning blev komplikationer för mig. Det känns så lugnt och kontrollerat, du känner absolut ingenting. Jag låg helt avslappnad (visserligen glad att värkarbetet stannade av) och njöt måste jag säga. Kände mig så trygg att lämna över kontrollen då.

Jag tog epidural under värkarbetet och fick sedan spinalbedövning inför snittet. Jag tyckte inte något av dem kändes mer än ett venprov i armen, det som man skulle kunna reagera på är att sticket blir just i ryggen istället. Men det gör mindre ont än att någon klämmer en finne åt dig på ryggen, om du tänker dig... Nålarna är vassa och slinker liksom in. Sedan är förstås vissa mer svårstuckna än andra.

När jag hörde barnskrik frågade jag vad det blev och barnmorskan höll fram henne och visade direkt till mig som låg där när hon var smutsig och kladdig innan hon gick vidare till barnläkaren som var där och de fixade med navelsträngen. Så kände mig delaktig så gott det gick. Sambon var med.

Jag var också LIVRÄDD för att göra kejsarsnitt och min första dotter förlöstes vaginalt. Men min andra dotter låg i sätesbjudning och därför bestämde jag efter mycket om och men att ändå göra planerat kejsarsnitt.

Det visade sig bli en fantastisk upplevelse!

Vi fick komma till BB-avdelningen tidigt en morgon. Jag fick sjukhusrock och de kollade bebisen med ultraljud, tog mitt blodtryck och blodprov. Sedan fick vi gå tillsammans med min sjukhussäng och en barnmorska till operationssalen. Sambon fick blåa operationskläder och jag fick dropp inkopplat. Det dröjde innan narkosläkaren kom så resten av personalen pratade massor med mig för att hålla mig lugn. Narkosläkaren kom så småningom och satte en spinalbedövning. Det gjorde lite ont men inte alls så ont som jag föreställt mig! Känslan av bedövningen spred sig i kroppen och snart hittade jag inte benen längre. Jag fick något lugnande intravenöst också för jag blev lite groggy.

Först spändes ett skynke upp framför ansiktet så att jag inte skulle kunna titta ner på magen. Sambon satt vid min huvudända och höll min hand hela tiden.

Sedan sattes katetern. Det kändes inget eftersom att jag var bedövad. Narkosläkaren kände efter med en spritindränkt bomullstuss på magen så att min känsel var borta.

Jag kände att dom bökade och tryckte i/på magen och rätt var det är så förstår jag att bebisen är ute, men den skrek inte. "Pappa kan följa med här" sa barnmorskan och sambon sprang efter. Jag visste ju att det brukar gå till så, de behöver suga ur vätska ur luftvägarna vid snitt. Snart hörde jag bebisskrik och sambon kom med det lilla knytet i famnen. Han berättade att det blev en tös och gav mig en puss.

Dom la bebisen högt upp på halsen/bröstet på mig för hudkontakten. Hon fick ligga kvar där medan dom sydde och medan de rullade mig och sängen tillbaka till BB när jag var ihopsydd. Hon vägdes och mättes på vårt rum på BB.

Fantastisk upplevelse! Men jag hade onda eftervärkar och fick en del morfin. Jag mådde också grymt illa av spinalbedövningen och fick ondansetron emot det. Det tog lång tid innan jag kunde ta mig i och ur säng/soffa på egen hand också. S

Jag var också LIVRÄDD för att göra kejsarsnitt och min första dotter förlöstes vaginalt. Men min andra dotter låg i sätesbjudning och därför bestämde jag efter mycket om och men att ändå göra planerat kejsarsnitt.

Det visade sig bli en fantastisk upplevelse!

Vi fick komma till BB-avdelningen tidigt en morgon. Jag fick sjukhusrock och de kollade bebisen med ultraljud, tog mitt blodtryck och blodprov. Sedan fick vi gå tillsammans med min sjukhussäng och en barnmorska till operationssalen. Sambon fick blåa operationskläder och jag fick dropp inkopplat. Det dröjde innan narkosläkaren kom så resten av personalen pratade massor med mig för att hålla mig lugn. Narkosläkaren kom så småningom och satte en spinalbedövning. Det gjorde lite ont men inte alls så ont som jag föreställt mig! Känslan av bedövningen spred sig i kroppen och snart hittade jag inte benen längre. Jag fick något lugnande intravenöst också för jag blev lite groggy.

Först spändes ett skynke upp framför ansiktet så att jag inte skulle kunna titta ner på magen. Sambon satt vid min huvudända och höll min hand hela tiden.

Sedan sattes katetern. Det kändes inget eftersom att jag var bedövad. Narkosläkaren kände efter med en spritindränkt bomullstuss på magen så att min känsel var borta.

Jag kände att dom bökade och tryckte i/på magen och rätt var det är så förstår jag att bebisen är ute, men den skrek inte. "Pappa kan följa med här" sa barnmorskan och sambon sprang efter. Jag visste ju att det brukar gå till så, de behöver suga ur vätska ur luftvägarna vid snitt. Snart hörde jag bebisskrik och sambon kom med det lilla knytet i famnen. Han berättade att det blev en tös och gav mig en puss.

Dom la bebisen högt upp på halsen/bröstet på mig för hudkontakten. Hon fick ligga kvar där medan dom sydde och medan de rullade mig och sängen tillbaka till BB när jag var ihopsydd. Hon vägdes och mättes på vårt rum på BB.

Fantastisk upplevelse! Men jag hade onda eftervärkar och fick en del morfin. Jag mådde också grymt illa av spinalbedövningen och fick ondansetron emot det. Det tog lång tid innan jag kunde ta mig i och ur säng/soffa på egen hand också. S

Vad känner du att du egentligen är mest rädd för?
Jag var också väldigt nervös för sprutan i ryggen men det kändes faktiskt inte alls så mycket. mest lite obehagligt bara.
Själva snittet känns inte alls.
Du känner lite när dom bökar runt i magen.
Du kommer inte få morfin och kommer hela tiden vara helt klar i bollen:)
Jag har gjort både akut och planerad snitt, antar att du kommer få planerat om du väljer att skaffa fler, jag har bara positiva minnen av det, så harmoniskt och lugnt!

Jag har alltid varit livrädd för alla slags operationer o ingrepp. Jag fick havandeskapsförgiftning o blev förlöst akut med snitt i v 34.
Själva snittet gick jättebra trots att jag hade dödsångest.
Det kommer vara mycket folk i op salen men försök att inte stressa upp dig för det.. (Lättare sagt än gjort kanske)
du kommer få spinalbedövning, dvs de sticker i ryggen.
Kräv att få andas lustgas när de lägger bedövningen om du tycker att det är obehagligt eller läskigt, det fick jag göra.
Efter att de lagt bedövningen kommer du få en kateter, känns inte när de sätter den eftersom allt är bedövat.
Sen nyper de dig i magen för att se att bedövningen har tagit som den ska.
Sen går allt jättefort.
Efter att de hade bedövat kände jag ingenting, kände inte ens att de var där o höll på som många känner.
Allt gick jättefort o hur bra som helst!
Inga komplikationer efteråt heller!
kom ihåg att det är viktigt att komma igång o stå på benen så fort som möjligt efteråt.
Första gången man ska upp o stå o ta sig i o ur sängen känns jätte konstig men ack så viktig. Du ska även få Fragmin sprutor i ca 1 v efteråt för att förhindra blodpropp.
Behåll tejp o förband på i ca 6 mån efteråt, även om de säger att du ska ta bort det efter 1 vecka.
har man tejp över ärret längre så blir det finare. Mitt syns knappt.
Finns att köpa på apoteket.
Önskar dig lycka till!!
Försök att ta det lugnt, det kommer att gå bra!!

Jag har gjort 4st kejsarsnitt, det första var ett UR Akut snitt för att rädda mitt liv pga en moderkaksavlossning, då blev jag naturligtvis sövd.

Vid de tre andra snitten har jag varit vaken & fått spinalbedövning, som läggs mellan kotorna i ryggen. Man blir först bedövad i huden, sedan läggs bedövningen mellan kotorna. Känns som ett litet stick.

Jag har inte känt av att det gjort ont i överhuvudtaget, man känner ju att de 'jobbar' & trycker på för att få ut bebisen, men inte mer än så. Man blir ju som 'förlamad' av bedövningen från brösten & ända ner till tårna. Jag har bara positiva erfarenheter efter mina snitt & har inte haft några problem i efterhand. Lycka till.!